Kängurumetoden

IMG_1066Jag har under några år läst mycket om kängurumetoden och vill här försöka delge er om vad metoden går ut på, varför den är så viktig samt egna funderingar.

Sedan några år tillbaka har enstaka sjukhus runt om i Sverige tagit bort kuvösen och låtit för tidigt födda barn vara på mammas mage dygnet runt. Denna metod kallas för kängurumetoden. Kängurumetoden påbörjades redan på 80-talet, men föll sedan i glömska, för att komma tillbaka igen.

Den svenska läkaren Nils Bergman har åkt jorden runt för att berätta om metoden och några svenska sjukhus har utvecklat kängurumetoden (bland annat Helsingborgs lasarett, Uppsala akademiska sjukhus, universitetssjukhuset Örebro, Västerviks sjukhus osv.) 

Läkaren Nils Bergman berättar i Helsingborgs Dagblad (www.hd.se) om att han är övertygad om att vi människor måste titta på djuren och härma deras beteende. Han menar att hudkontakten måste ses som livsviktig och att separera spädbarn från sin mamma kan vara mycket farligt. Enligt Nils Bergman uttalande i Helsingborgs Dagblad är nämligen barnets hjärna väldigt kompetent även vid en mycket tidig ålder.
– De första timmarna, den första perioden, i livet är en av de mest kritiska perioderna i den tidiga utvecklingen av barnets hjärna, säger Nils Bergman i artikeln. Då ska den ta emot känslomässiga stimuleringar och det kräver hudkontakt, lukt och doft. Får barnet den kontakten stimuleras nervbanor på vilka andra nervbanor ska byggas, fortsätter Nils.
– Genom huden flödar känslor och det är en grundförutsättning för den framtida psykiska hälsan, grunden för vidare funktioner och högre kapacitet av hjärnan, säger Nils i sitt uttalande i tidningen.

I uttalandet stöttar han sina argument mot neurovetenskapens senaste forskning. Nils Bergman menar i inslaget att hud-mot-hud under barnens allra första tid är avgörande för hur de ska må under resten av sitt liv.
 – Förr trodde man att det nyfödda barnet uppfattade omgivningen som ett surrande virrvarr. Men hjärnforskningen har visat att det är fel, säger Nils Bergman i artikeln.
I tidningen berättar han om att forskare konstaterat att bebisens omogna hjärna är extremt mottagligt för negativa erfarenheter och stress. Genom att utsätta barnet för dessa faktorer, menar Nils Bergman att barnet kan få sämre kopplingar mellan hjärnhalvorna, vilket leder till mindre hjärna och stress samt sjukdomstillstånd senare i livet.
– Separation är livshotande, säger fortsätter Nils Bergman i tidningen. Han ger också några exempel från djurforskningen. Grisar som skildes från varandra under två timmar per dag i tio dagar växte inte normalt, immunförsvaret försvagades och de visade upp ett asocialt beteende.
– Hud-mot-hud är grunden. Mor och barn bör betraktas som en psykosocial varelse, eftersom hudkontakten är nästan lika viktigt för mamman som för barnet. Kängurumetoden ger nämligen en ömsesidig påverkan. Mammans vårdbeteende påverkas, hjärnan stimuleras och därigenom hennes mjölkproduktion, avslutar Nils i artikeln,

Jag hoppas att Nils Bergman och annan forskning, kan hjälpa vårt samhälle, så att samtliga BB använder sig av kängurumetoden. Att denna typ av forskningen får bidrag, så att man i framtiden ser denna metod som den naturligaste metoden.
Jag hoppas att BB (och personalen på BB) förbereder rum och sängar, så att alla kan ha sin bebis hos sig, redan från start. Att vårdpersonalen (trots att t.ex. mamman haft en traumatisk förlossning) gör allt i sin makt för att låta det lilla nyfödda barnet få vara hos sin mamma. Att man tänker på närheten och uppmuntrar till den, i alla situationer. Att man som vårdpersonal berättar för alla osäkra nyblivna föräldrarna att de bör ha sin bebis hos sig hela tiden och att bebisen mår bäst av att var där just nu. Att det tids nog kommer att komma en tid, då det inte behövs längre, men att den tiden inte är nu. Att vården vågar visa vägen för ett nära föräldraskap, för familjer till prematura barn, men även för alla andra familjer. Jag är övertygad om att alla barn behöver vara nära, redan från start, oavsett när bebisen föds.
 
Min yngsta dotter var inte prematur. Hon föddes med katastrofsnitt. Jag mådde väldigt dåligt av den tidiga separation som skedde mellan mig och min dotter. Min dotter var helt otröstlig, när hon separerades från mig.
Det var ingen på uppvaket som förstod att jag vill ha min dotter hos mig när jag vaknade upp, att det var henne jag ville se och höra. När jag frågade var hon var, så sa personalen att jag förmodligen skulle få lov att se henne inom ett par timmar. Ingen brydde sig och ingen förstod att de timmarna var den längsta i mitt liv. Jag hade burit ett barn i min mage under så många månader och efter ett katastrofsnitt, där både jag och min dotter höll på att mista livet, fick jag inte ens se henne. Efter den eviga väntan och mycket tjat från min sida sett, fick jag tillsist återförenas med min dotter. Därefter lämnade hon inte min sida.

När jag kom till rummet på BB, hade jag tur, då man där placerat två sängar. Jag och min man satte ihop sängarna och lät det lilla miraklet ligga mellan oss. När min äldsta dotter föddes hade jag bara en säng. Enligt mig borde alla ha en säng som är anpassad efter den nya familjen, även de som råkat ut för komplikationer i samband med förlossningen.  

Jag var dock oerhört tacksam och glad över att jag hade med mig trikåsjalen till BB och jag kände att vi genom den (samt samsova från start) kom varandra närmre fortare. Jag vet att många som fött prematura barn inte haft kängurumetoden som alternativ på sitt BB. Att vara nära så snart som möjligt är viktigt för både barnet och mamman och även om man inte kunnat ha sitt barn nära den allra första tiden (dvs. redan på BB), kan man ha det tiden därefter. Om du är gravid och inte köpt sjal innan barnet är fött, vet jag att några sjukhus lånar ut trikåsjalar, alt. hyr ut dem för en billig peng. Om du bestämmer dig för att köpa en trikåsjal, får du tillbaka en stor del av värdet, när du säljer den. Trikåsjalar har ett bra andrahandsvärde.

Att bära sitt barn och ge det närhet och trygghet, redan från start, gynnar bebisens hela utveckling. För mig har valet varit enkelt. Det var självklart att jag skulle ha SjalBarn 😉

Kram
April

Comments are closed.