Alltså.....jag ägnade en timme åt att leta efter en förlorad stickpinne till mitt vantprojekt, flyttade saker, dammsög mm. Hittade den!

Och började på tummen på lillan vantar. Nu när jag kommer in i vardagsrummet sitter lillan och tuggar på två av de fem pinnarna

Och en är borta igen!!!
Suck, jag son trodde att jag sjulle kunna få sitta i lugn och ro och sticka klart vanten och kurera min snuva...men tji fick jag.

Alltså tvååringar är väääldigt söta

men också väääldigt kreativa när det kliar i tänderna.
Jag: Vet du var den sista pinnen är?
Lillan: borta!
jag letar lite...
Lillan: Sticka vante!
Jag: Men jag kan inte det för en pinne är borta och jag behöver den.
Lillan: Ta annan pinne!
Smäläält!

Stolt mamma till Lilleman -06 
- som cyklar likt vinden och uppfinner i Lego och Minecraft.
Lillvift -14 som gillar sin Ergo bäst och springer och klättrar däremellan.
