- ons jun 23, 2010 13:48
#7976503
Jag är ny här på forumet, och känner egentligen ingen ännu, men tänker ändå att det måste vara rätta platsen för mitt glädjetjut.
I fredags fick vi hem en naturfärgad gås, och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag har dock varit för upptagen och...tja...kanske lat
för att lära mig någon riktig knytning (har bara haft trikå tidigare), så jag har knutit trikåknytning mage mot mage, och då jag inte haft så mycket att jämföra med så har jag tyckt att det funkat tillräckligt bra så länge. Men så har min 3-månadersbebis fått det lite trångt vid fötterna, jag har inte riktigt kunnat bedöma hur väl han suttit och det har börjat kännas allmänt bökigt.
Hur som helst så bestämde jag mig, strax innan dagishämtning igår, för att prova på en riktig knytning av något slag. Kollade in instruktionerna och fastnade genast för dubbelt kryss. Trots att jag hade lite brådis ställde jag mig med sjal och bebis framför datorn och fick till en superbra (!) knytning. Och - halleluja - vilken skillnad! Jag kände knappt att jag bar honom, och Shanti kom till ro direkt. Han satt jättebra och kunde titta sig lite omkring på väg dit. När han sedan blev trött vände han bara på huvudet och slumrade in. Så jäkla skönt! Det kändes som att hitta hem, och jag tror att jag hade tur och hittade den knytning som passar oss allra bäst just nu på en gång.
Ledsen över den här essän, men jag är bara så euforisk och ville dela det med några som säkert förstår mig
.

I fredags fick vi hem en naturfärgad gås, och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag har dock varit för upptagen och...tja...kanske lat

Hur som helst så bestämde jag mig, strax innan dagishämtning igår, för att prova på en riktig knytning av något slag. Kollade in instruktionerna och fastnade genast för dubbelt kryss. Trots att jag hade lite brådis ställde jag mig med sjal och bebis framför datorn och fick till en superbra (!) knytning. Och - halleluja - vilken skillnad! Jag kände knappt att jag bar honom, och Shanti kom till ro direkt. Han satt jättebra och kunde titta sig lite omkring på väg dit. När han sedan blev trött vände han bara på huvudet och slumrade in. Så jäkla skönt! Det kändes som att hitta hem, och jag tror att jag hade tur och hittade den knytning som passar oss allra bäst just nu på en gång.

Ledsen över den här essän, men jag är bara så euforisk och ville dela det med några som säkert förstår mig
