Bootstrap Framework 3.3.6

[sanna73]

Varför är det så ofta man läser att sjalen har varit ovärdelig eftersom vår son/dotter inte gillat vagnen, inte gillat golvet, inte kunnat somna själv osv. Jag skall erkänna att jag själv uttrycker mig så ibland - att sjalen är en räddare i nöden när inget annat funkar. Missförstå mig inte, den är en räddare i nöden många gånger men är det därför jag älskar mina sjalar (och har närmre dussinet fullt av dem )?

Nej, min son älskar sin vagn, han somnar själv i sin säng och för det mesta funkade babysittern eller golvet att ligga på när han var mindre. Sjalen har jag faktiskt mest för att den är så otroligt mysig - någon här skrev att det var "som en kram" att bära i sjal. Underbart uttryckt , när jag bär sonen i sjal får jag liksom krama honom i flera timmar istället för att "bara" frakta honom eller hålla honom nöjd.

Egentligen vet jag inte vad jag vill med detta Men det var tankar som dök upp när jag skrev i en tråd på fl och var bättre än här på sb kan jag ventilera sjaltankarna

[Elin G]

Min son hade förmodligen nöjt sig med vagn och egen säng också, vi har bara inte erbjudit det. Hemma hos oss blir små bebisar burna och alla sover i samma säng, det är så man gör i vår familj. Det har inget med att göra att sonen inte velat ligga i vagn eller så.

[surftrollet]

Jag har ingen aning om hur vi hade klarat oss utan sjal - jag har knappt försökt, för jag trivs så bra med sjalandet/selandet. Men om man ska förklara för "oinvigda" vad som är så bra med det, så är det ju de besvärliga tillfällena, då bärandet verkligen varit en räddare, som dyker upp.

[Gullan]

Jo, kanske hade man klarat sig... om man inte vetat bättre...
Men just de här situationerna som är svåra med vagn, när vi åker till stan och handlar (sådär varannan månad eller så...) Vad smidigt det har varit med en sulky till E och sjal/sele till D! HELA bakluckan att stoppa prylar i.
Fjäll-/skogsvandringar - det är ju OMÖJLIGT med en bebis i vagn! Med en sjal/sele kan man ju hitta på så mycket som är "omöjligt" med spädbarn! D var med på fisketur i båten blott ca 1 mån. gammal. Hon sov i sjalen hela tiden och missade hela upplevelsen men vi var ute och mådde helt underbart i alla fall!
Visst, man klarar sig, det har ju folk i alla tider gjort. Men om vi aldrig utvecklas och lär oss nya saker... Ja, då hade jorden varit platt och vi själva bott i grottor...

[Siania]

Hm, själv började jag ju inte bära i sjal förrän A var 10 mån och jag kan helt klart säga att förra sommaren hade varit klart mkt bättre för oss alla OM bara sjalen hade kommit in i våra liv lite tidigare.

A hatade nämligen vagnen, hon ville ammas ständigt pga att hon var sjuk och sugandet och närheten säkert lindrade hennes smärtor, att vara på golvet var det inte tal om och hon sov endast 8 h per dygn. Detta gjorde att vi inte tog oss någonstans. Jag satt och ammade mest hela tiden och fick inflammation i armen av allt hållande. När vi ändå vågade oss ut var det under stress och med mycket besvär. Ungen skrek ju hela tiden när hon inte blev buren eller ammades.

När vi började med sjal blev allt så otroligt mkt enklare. Hon är numera en mkt nöjd liten dam på 16 mån som gärna följer med på olika äventyr, hon vet ju att hon får tanka närhet och bli buren så fort hon vill.

Att det dessutom är bekvämt för oss och vi slipper släpa på en stor vagn som vi ändå inte använder (annat än för att lägga shoppingkassar i) gör ju inte saken sämre direkt...

[Auroratiger]

Hittills hade vi väl egentligen klarat oss, Dante trivs bra både i babysittern, vagnen och sängen (och nya favoriten: babygymmet!), men emellanåt blir han gnällig, och då är ju sjalen skön att ha. Visst kan man bära i famnen, men åtminstone jag får mer ont i ryggen av det. Och visst kan man alltid släpa med sig barnvagnen om man ska handla eller till bvc eller vad det nu kan vara, men hej vad skönt det är att slippa den.

Och visst är det grymt mysigt att ha honom snusande på bröstet, fast förankrad i sjalen... som nu när jag skriver det här

Det tragiska är att hade jag inte upptäckt det här med sjalar hade vi väl varit fast i bb-träsket.

[diddeldi]

vi hade i och för sig inte klarat oss utan sjal med atlas eftersom han var ett sånt barn som krävde ständig kroppskontakt. men jag tycker det är så mysigt så jag kommer såklart använda sjalen massor även om pytte skulle gilla vagn också

[annalys]

Det fanns en hemskt rolig tråd en gång (och jag har glömt när, tror det är svårsökt också), om en mamma som skrev om hur hon måste ha sjal till sin bebis, och tack vare det hade hon kunnat laga mat och gå till tvättstugan och allt möjligt. Och så var det en annan mamma som skrev hur hennes barn helt nöjt låg i babysittern och på golvet medan hon gjorde samma sak - och avslutade med att "och ändå måste mamman ha fem sjalar"

Min Tricotti var bra i början, Patapumen sedan. De hade säkert räckt. Men sedan började jag umgås med sjalmammor, så fick jag för mig att testa en långsjal, och då märkte jag skillnaden. Sedan har jag nog varierat mellan praktiskheten och vad kul det är.

Men en sak är säker: Utan sjalar hade vi troligen behövt behålla syskonvagnen mycket längre. Och knappast fått 8000:- för den när vi sålde den.

[Elsa]

Sjalarna har för oss varit en nödvändighet som jag inte kan se hur vi hade klarat oss utan rent praktiskt. Att det sedan är snyggt, mysigt, bra ur anknytningssynpunkt o.s.v. o.s.v. är ju en underbar bonus!

[zero.sara]

Här har sjalen varit en "nödvändighet" för att livet skulle fungera/flyta på någorlunda. Lilla J hade i början av sitt liv en period varje kväll då hon bara skrek (kolik/ont i magen) och det enda som hjälpte var att bära henne. Oftast inföll den perioden samtidigt som storasyskonen L och G skulle äta kvällsmat för att sedan gå och lägga sig och behövde hjälp att borsta tänder mm. Att dessutom pappa (som är egen företagare) jobbade sent många gånger gjorde ju inte direkt det hela lättare...

Med sjalen blev J om inte helt nöjd så i alla fall lite bättre och så gick det att göra dom andra sakerna utan att hon fick ligga och skrika sig illröd alt inte få storasyskonen i säng i rimlig tid pga att lillasyster var så otröstlig. I sjalen kunde hon somna och mysa, hela tiden känna att hon var med.

Har en babybjörn som gått runt bland svägerskorna men jag kan inte ha den längre än 10 min utan att få rysligt ont i axlarna, så den var liksom inget alternativ..

Men visst det kanske hade gått. Jag är i allafall glad att jag skaffade en sjal (jo det var bara en först ) även om lilltjejen gillar att ligga på filt på golvet och att sova i säng eller vagn. Vissa dagar gillar hon att åka vagn när hon är vaken och vissa är det bara sjalen som gäller. Och jag tycker ju också att det är så mysigt när hon åker sjal

[mica]

med d så var sjalen nödvändig
med tvillingarna så klarar vi oss utmärkt utan sjal....snyft.

[Bello]

Självklart hade vi klarat oss utan en sjal ! (eller två, eller tre, eller.....)

A har ju tre äldre syskon som inte fått mysa i någon sjal, och de har ju vuxit upp och blivit hyfsade människor de också
Dessutom trivs A mycket bra med att sova i sin vagn på dagarna (ibland är det kanske t.o.m så att det är jag som inte trivs med vagnen).

Men hon stortrivs också i sjalen, liksom jag gör. Det känns helt rätt att få ge den närhet som man kan med sjalen. Och även om vi överlevde utan sjal med de andra så undrar jag ibland hur, och om tillvaron varit lite mindre stressad ibland om vi haft en.

Jag bar de andra barnen också mycket, men inte på samma sätt. Letade alltid efter fungerande koncept osv (jag blev jätteglad 1997 när jag hittade en sele som gick att bära på ryggen med )

Men det är nog först nu som jag har hittat något som är så bra att det fungerar i vardagen fullt ut, och jag njuter i fulla drag, och jag märker att A också gör det, och det tänker jag göra så länge det går.

Men visst hade vi klarat oss utan, om vi inte visste att de fanns, och allt är ju lite vad man vänjer sig (och barnet) vid



(Men sanna73 du har ju bytt avatar!!!!!!!var är din underbara blå??,den nya är ju också fin och det är ju kul att se sonen din så stor, men din blå har ju varit min favvis )

[sanna73]

Det fanns en hemskt rolig tråd en gång (och jag har glömt när, tror det är svårsökt också), om en mamma som skrev om hur hon måste ha sjal till sin bebis, och tack vare det hade hon kunnat laga mat och gå till tvättstugan och allt möjligt. Och så var det en annan mamma som skrev hur hennes barn helt nöjt låg i babysittern och på golvet medan hon gjorde samma sak - och avslutade med att "och ändå måste mamman ha fem sjalar"

Precis så känner jag det. Sonen hade varit nöjd med babysitter och golvet (för det mesta) och ändå behöver jag alla sjalar och bärselar.

(Men sanna73 du har ju bytt avatar!!!!!!!var är din underbara blå??,den nya är ju också fin och det är ju kul att se sonen din så stor, men din blå har ju varit min favvis )

Jo, jag kände att jag skulle förnya mig, så jag prövar en ny, men jag skall erkänna att jag också saknar den gamla lite, så kanske kommer den tillbaka

[Sara med alla barnen]

För mig som inte har barn som någonsin varit nöjda i babysitter eller på golvet blev sjalen ett nödvändigt gott med tredje barnet. De andra fick jag kånka på andra vis...

Att bära sina barn, att vara nära sina barn är givetvis nödvändigt men definitivt inte ont. Sjalen underlättar detta nödvändiga och samtidigt underbara och hela (nåja nästan iaf) poängen med att få älska ett barn.

Jag ser snarare allt det andra som nödvändiga ont: Vid tillfällen då man inte KAN kånka på sitt barn får barnet i värsta fall läggas på golvet, sättas i sitter eller sövas i vagn. Kanske inte är så konstigt att mina barn inte velat vara utanför min famn, eftersom jag sett det som nödvändigt ont

[Ami]

Med Vidar tror jag att jag hade kunnat klara mig utan sjal/sele, han älskade sin vagn (med några undantag) och munde sova i timmar. Viola är helt annorlunda och sover knappt om dagen om hon inte får vara i sjalen/famnen. Om man nu skulle försöka sig på att lägga ner henne i vagnen när hon somnat så vaknar hon oftast illa kvickt, så det är knappt lönt att försöka. Då är det sjal som gäller.