hannabanana skrev:Jo det är lite bättre. Jag hade han länge i sjalen en kväll, men jag är ändå lite rädd att han inte ska må bra i sjalen
Alltså det är typ plötslig spädbarnsdöd jag är orolig för. Att han ska bli varm och ihopklämd och sluta andas. När jag promenerar med honom nerbäddad i vagnen måste jag också stanna och kolla han hela tiden, men även det börjar bli bättre.
Jag känner igen oron. När det gäller plötslig spädbarnsdöd fick jag höra något som gjorde mig lugnare. Nämligen att ett barn i sjal hela tiden känner av förälderns rörelser och får på så sätt påminnelser om att att andas. Den första reflexen man får när man tycker att barnet ligger alldeles för still är ju att ta upp det och röra vid det.. Jag kommer dock tyvärr inte ihåg vem som sa det, och om det fanns någon vetenskaplig källa.
Jag tycker också att det är lättare att peta lite på fötterna, sticka in handen bakom nacken för att kolla temperaturen eller sätta handen framför munnen för att känna om det blåser med barnet i sjalen. Och så slipper jag springa till sängen stup i ett.
Jag har också för att vara säkrare sett till att ansiktet inte är instoppat i sjalen utan att bara bakhuvudet är täckt. En av riskfaktorerna för spädbarnsdöd som jag förstått det är att barnets ansikte täcks av sängkläder.