Bootstrap Framework 3.3.6

[jag71]

Och sen har ju 90% av alla vagnbarn napp hela tiden. För att de känner sig så trygga eller...?

Jag då har tre små vilka alla blir burna så kan jag ju säga att napp inte har med trygghet att göra alltid. Dem två minsta använder napp konstant eller så suger dem på fingrar, kläder, leksaker dem älskar att suga på saker. Skrutt har aldrig använt napp om man bortser från dem två senaste månaderna när han faktiskt vill ha en napp när han somnar - men inte alltid hittar. Han slutade med vällingen när han blev magsjuk och efter det så finns ett napp behov. Stora tösen sög på tummen och det ville inte jag så hon fick napp istället men den hande hon bara när hon somnade. Bonuspojken hade napp så fort han var hos sin biomamma (hon tycker det är så sött med napp) men använde det inte alls förutom vid insomning här hemma. Så í mina ögon är napp inget otrygghetstecken utan från början ett sätt att stimmulera sugbehovet. Och sen så är det en vana.

[droneboy)))]

Du har säkert rätt!

Poängen var ju egentligen att det är lite fånigt att vi som förmodligen har
hittat en minst lika bra (om jag ska va lite ödmjuk då) lösning som vagnare och andra har, ska bli uttittade som barnaplågare. (Om vi nu blir det.) Så, oavsett napp, verkar ju inte vagnbarn vara tryggare eller skrika mindre.

[jag71]

Du har säkert rätt!

Poängen var ju egentligen att det är lite fånigt att vi som förmodligen har
hittat en minst lika bra (om jag ska va lite ödmjuk då) lösning som vagnare och andra har, ska bli uttittade som barnaplågare. (Om vi nu blir det.) Så, oavsett napp, verkar ju inte vagnbarn vara tryggare eller skrika mindre.

Okej då förstår jag vad du menade.

[Pétronille]

Jag tror oxå de flesta tittar för att det ser gulligt ut, för att små barn i allmänhet drar blickarna till sig och då ännu mer då de sitter i en vacker sjal som är en nyhet för de flesta. Själv bär jag mest på ryggen och OJ vad folk tittar, alldeles ohämmat vänder de sig om och pekar -- men det är mest glada ansikten! Jag tycker att det är positivt, eftersom jag bott länge i Paris där folk pratar mycket mer med okända, och tycker Stockholm ofta är jobbigt för att folk aldrig säger ett ord och inte ens ber om ursäkt när de trampar en på fötterna. När man har ett barn med sig är folk ofta mycket trevligare, inte minst i sjal! Så jag har nog en tendens att le mot folk som tittar och då ler de tillbaka och kommer och frågar och så.
Angående bebisar som är missnöjda i sjalen så gjorde jag den erfarenheten i början att det tog lite tid för MIG att lära mig lillans signaler i sjalen, som inte var desamma som när hon låg i vagn. Till exempel började hon vrida sig när hon blev hungrig, vilket jag först inte fattade, sedan blev hon vrålhungrig och började skrika och alla vände sig om och tittade. Men efter ett tag lär man sig det oxå, nu känner jag igen hungersignaler, trötthetssignaler etc (är hon trött så vill hon ju att det ska röra sig till exempel, så hon kan komma till ro.)

Lycka till!

Å vad kul med Skansenträff, hoppas jag kan komma oxå!

[Helena]

En del människor är ju för roliga också
En tant på bussen sa till mig, "ska inte den lilla ha en riktig barnvagn", så beklagade hon sig, men i nästa sekund så pratade hon med Saga och Saga log (det är inte alltid hon gör det, hon har blivit lite rädd för främmande människor ibland). Då tänkte jag, att ifall jag haft Saga i vagnen, så hade ju inte tanten kunnat prata med Saga.

Känns lite skönt att slippa bärjackan nu faktiskt, det är skönare för axlarna att bära utan jackan tycker jag.