Bootstrap Framework 3.3.6

[mexanemma]

Hej!
Mitt sjalbarn Martha fyller snart två år och vill väldgit sällan somna själv i sin säng. För det mesta har jag henne i knät och sitter ner och vaggar henne och hon vill ha en filt om sig och då somnar hon relativt snabbt. Om jag lägger ner henne börjar hon prata och flytta runt fast hon är sömnig så det har blivit en vana att ta den enkla vägen och bära och vagga henne till sömns. Jag minns att min teknik med att söva henne i ringsjal/långsjal också var den att hon lugnade ner sig och liksom insåg att hon var trött när hon var däri.
Men på ett sätt säger något inom mig att nu är det dags för henne att lära sig somna själv...och min 3-åring som jag aldrig bar i sjal hade aldrig det problemet att koppla av och somna när hon var mindre.
Har jag fel som "skyller" på sjalbärandet? Har ni andra gjort på andra sätt, t ex låtit dem somna själva när de var yngre och att de då vande sig tidigt vid det alternativet till att somna i sjal? Förutom att somna i sjal så somnade Martha ofta av amning, men jag slutade amma när hon var 1 1/2 år.

Något jag ofta får höra här med är att hon är extra mammig pga att jag burit henne i sjal. Finns det exempel hos er att det inte påverkat? Jag bar ju henne jämt och ständigt för det var bekvämt för oss båda...och kanske frågade jag aldrig om någon annan ville bära henne en stund. Hon lärde sig gå när hon var 9 mån och då blev det ju lite annorlunda och mindre sjalbärande, men ändå.

/Emma i Mexiko

[marlene]

nä jag tror inte att det spelar roll, åtminstone inte i den bemärkelsen att det är svårare.

Men jag tror att många som bär i sjal inte tycker att det är viktigt att barnet somnar själv (åtminstone tycker inte vi det) Därför har vi inte brytt oss om att försöka få W att göra det.

[tinaw]

Hos oss har det nog snarare berott på personlighet än på sjalen, det är helt olika med våra sjalbarn hur lätt eller svårt de somnar!

[Aelia]

Min sjapojke sover själv, bara säger go´natt till honom sen han var ca 6 månader

[Isanna]

Isa är ett sjalbarn och jag tycker att det där går lite i vågor, ibland somnar hon bara man säger kudde men ibland vill hon snusa i sjalen. Men oftast somnar hon efter en stunds bökande i sängen. Som en hund som knölar till sin bädd inför tuppluren.

Tror att det beror på barnet och inte på sjalen. But that´s only my humble opinion.

[Linda B]

....tror också att det helt enkelt är olika från barn till barn och inte beror på sjalande. Jag upplever också att det går väldigt i vågor, vissa perioder går det hur bra som helst att barnet somnar i sängen - bara att lägga ner och så sover de innan de hinner fram till kudden! Men ibland tar det lång tid innan det blir ro i den lilla kroppen, ibland går det bara inte i sängen utan de får somna i famnen istället....bara att låta det ta sin tid! Sedan är det ju klart att det är lätt för barnen att somna i sjal.....det skulle jag också göra!

[Deja]

Vi har aldrig försökt att få vår son att somna själv i sin säng, utan har alltid legat brevid honom tills han somnar. Ofta somnar han på några minuter, men ibland tar det längre tid att varva ned och då sjunger vi eller berättar en saga eller nå't. Jag tror det beror mer på barnets personlighet och vad föräldrarna väljer än om barnet blivit buret i sjal.

[sanna73]

Vår son, som vi burit i sjal sedan han var någon vecka, har alltid somnat bäst själv i sin egen säng. Visst sover han i sjalen när vi är ute och går på dagarna men aldrig hemma. Hemma vill han sova i sängen eller vagnen på balkongen. Så jag tror inte sjalandet i sig påverkar om barnet somnar själv eller inte det är nog snarare barnens olika personligheter som spökar

[Christer Romson Lande]

Har jag fel som "skyller" [svårighet att somna] på sjalbärandet? Något jag ofta får höra här med är att hon är extra mammig pga att jag burit henne i sjal. Finns det exempel hos er att det inte påverkat?

Jag tror inte att det spelar roll, men man kan ju aldrig veta säkert hur ett visst barn skulle ha betett sig om det nte burits.