- fre feb 02, 2007 21:05
#488072
Hej!
Mitt sjalbarn Martha fyller snart två år och vill väldgit sällan somna själv i sin säng. För det mesta har jag henne i knät och sitter ner och vaggar henne och hon vill ha en filt om sig och då somnar hon relativt snabbt. Om jag lägger ner henne börjar hon prata och flytta runt fast hon är sömnig så det har blivit en vana att ta den enkla vägen och bära och vagga henne till sömns. Jag minns att min teknik med att söva henne i ringsjal/långsjal också var den att hon lugnade ner sig och liksom insåg att hon var trött när hon var däri.
Men på ett sätt säger något inom mig att nu är det dags för henne att lära sig somna själv...och min 3-åring som jag aldrig bar i sjal hade aldrig det problemet att koppla av och somna när hon var mindre.
Har jag fel som "skyller" på sjalbärandet? Har ni andra gjort på andra sätt, t ex låtit dem somna själva när de var yngre och att de då vande sig tidigt vid det alternativet till att somna i sjal? Förutom att somna i sjal så somnade Martha ofta av amning, men jag slutade amma när hon var 1 1/2 år.
Något jag ofta får höra här med är att hon är extra mammig pga att jag burit henne i sjal. Finns det exempel hos er att det inte påverkat? Jag bar ju henne jämt och ständigt för det var bekvämt för oss båda...och kanske frågade jag aldrig om någon annan ville bära henne en stund. Hon lärde sig gå när hon var 9 mån och då blev det ju lite annorlunda och mindre sjalbärande, men ändå.
/Emma i Mexiko
Mitt sjalbarn Martha fyller snart två år och vill väldgit sällan somna själv i sin säng. För det mesta har jag henne i knät och sitter ner och vaggar henne och hon vill ha en filt om sig och då somnar hon relativt snabbt. Om jag lägger ner henne börjar hon prata och flytta runt fast hon är sömnig så det har blivit en vana att ta den enkla vägen och bära och vagga henne till sömns. Jag minns att min teknik med att söva henne i ringsjal/långsjal också var den att hon lugnade ner sig och liksom insåg att hon var trött när hon var däri.
Men på ett sätt säger något inom mig att nu är det dags för henne att lära sig somna själv...och min 3-åring som jag aldrig bar i sjal hade aldrig det problemet att koppla av och somna när hon var mindre.
Har jag fel som "skyller" på sjalbärandet? Har ni andra gjort på andra sätt, t ex låtit dem somna själva när de var yngre och att de då vande sig tidigt vid det alternativet till att somna i sjal? Förutom att somna i sjal så somnade Martha ofta av amning, men jag slutade amma när hon var 1 1/2 år.
Något jag ofta får höra här med är att hon är extra mammig pga att jag burit henne i sjal. Finns det exempel hos er att det inte påverkat? Jag bar ju henne jämt och ständigt för det var bekvämt för oss båda...och kanske frågade jag aldrig om någon annan ville bära henne en stund. Hon lärde sig gå när hon var 9 mån och då blev det ju lite annorlunda och mindre sjalbärande, men ändå.
/Emma i Mexiko
Gift med Pablo och stolt mamma till Hannah maj -03-, Martha mars -05-, Elliott nov -07-, Lisbeth jan -09-, Yosef jan -11- och Nadya jan -13- och Ian maj -14-.