Bootstrap Framework 3.3.6

[mammatillE]

Ja nu har jag varit mamma i fem fantastiska veckor och som jag skrivit i mina andra trådar så har jag fått ett litet barn som inte vill vara själv. Inte ligga och sova själv eller vara vaken ensam någonstans. Hon vill bli buren, ligga i famnen eller ha sovsällskap. Helt okej för oss. Vi hade redan köpt en sjal innan hon kom och även en bärtub, så vi hade tänkt att bära även om vi inte trodde vi skulle bära så mycket som vi gör nu. Iallafall tror vi att vår dotter behöver detta och att hon blir trygg och harmonisk av att få sina behov tillfredställda. Jag gissar att ni här på sidan tänker likadant ungefär. Men ALLA människor runtikring oss påpekar hur vi skämmer bort dottern. Hon kommer sova i vår säng tills hon blir åtta år och kräva att bli buren och vyssad jämt och vi ska akta oss så vi inte hamnar i det. Och att vi borde träna henne att ligga i vagnen inomhus, att hon måste vänja sig etc.. Någon har tillochmed sagt att vi vant henne med detta att bli buren, skämt bort henne alltså. Vi har ju en vagn och jo det vore praktiskt att kunna använda den också men aldrig i livet att vi tänker tvinga henne och låta henne ligga och skrika i onödan.. Hur svarar ni andra människor som tycker att ni skämmer bort era barn när ni bär dom hemma och ute? Och hur tänker ni?
Jag tänker nog att om vi bär henne mycket nu så kommer hon bli mer självständig och trygg än hon annars skulle blivit. Och jag tror inte att man kan skämma bort en liten bebis.. Fast jag blir ändå lite osäker och fundersam liksom. Så jag undrar lite hur ni tänker och resonerar.

[gnurf]

Antingen svarar du bara: Tror du det?

Eller så ger du dig in i en lite längre förklaring där du säger att eftersom ditt barn har ett behov av att bli buret så tillgodoser du barnets behov. På samma sätt som du tillgodoser barnets behov av mat när det behovet uppstår.

vilja vara själv kommer barnet göra förr eller senare i alla fall. Du kan ju lugna din omgivning med att du inte planerar att bära barnet i sjal om 15 år.

Att vagn skulle vara så smidigt håller jag inte alls med om. Ska du åka buss är det jobbigare att stiga på bussen med vagn än sjal.
Ska du åka bil är det lättare att sätta in barnet i bilen och köra jämfört med att få in vagnen i bilen.
Ska du gå så är vagn smidig ända tills du ska in genom en dörr, ned eller upp för en trappa eller gena över en gräsmatta. Sjal är smidigt i alla dessa situationer.
Ska du in på ett cafe finns det ställen där vagnen är i vägen, jag har ännu inte hört om en sjal som har varit i vägen...

[tweed]

Jag tänker att det inte är att skämma bort sitt barn att ha det nära, det är att investera tid

[ABs C]

Jag tänker nog att om vi bär henne mycket nu så kommer hon bli mer självständig och trygg än hon annars skulle blivit. Och jag tror inte att man kan skämma bort en liten bebis.. Fast jag blir ändå lite osäker och fundersam liksom. Så jag undrar lite hur ni tänker och resonerar.

Vi tänkte exakt likadant! Signe gick inte heller att lägga ner, och det höll i sig rätt länge. Det var först när hon började kunna röra sig på egen hand (runt sex månader) som hon var nöjd någon annanstans än hos vuxna. Och första tiden var hon alltid i en famn.

Du gör ditt barn tryggt genom att ge henne det hon behöver! Det är inte att skämma bort, inte alls.

Dessutom går det över - inga barn vill sitta i sjalen dygnet runt när de blir större. Men med lite tur vill hon det ibland för att mysa.

[busflickan]

Det fick vi också höra när R var liten. Min kommentar var en av dessa:
"Jasså, tror du det?"
"Tycker du att det är mysigt med bebisar som skriker i panik? Det tycker nämligen inte jag. Därför bär jag henne"

Numera så berömmer alla R för att hon är så trygg och orädd Samband, någon? Jag skulle säga att det beror just på att hon får komma och vara rädd, det är just det som gör att hon vågar gå iväg och utforska själv. Men det har tagit tid och hon smälter fortfarande in i min famn när hon är sjuk eller känner sig osäker i en ny situation.

[FruFrid]

Mitt svar skulle vara: Japp
Skämmer bort med kärlek, närhet och trygghet.

[HannaGerda]

Mitt svar skulle vara: Japp
Skämmer bort med kärlek, närhet och trygghet.

superbra svar. Och dessutom kan du ju lägga till att DU vill vara nära ditt älskade barn. Det brukar jag säga när folk frågar varför vi sover i samma säng och om det inte är jobbigt. Inte ett dugg jobbigt säger jag för jag älskar att ligga och gosa med min fina lilla älskling och jag tänker göra det varenda minut jag får chansen till för snart kommer han vara stor och garanterat inte vilja ligga brevid mig hela nätterna.

[surftrollet]

"Ja, är det inte underbart?"

[Catti36]

"Ja, är det inte underbart?"

Så skulle jag också säga.

Alltså, det är ju spännande vad folk har för tilltro till fem veckors spädisar, liksom. Ömsom tänker de att spädisar har ett fullt utvecklats medvetende och kognition nog att manipulera (att spädisar "får en" att göra saker, att de bara vill testa, osv) eller så tänker de att spädisar inte har någon kognition alls (det skadar inte att låta dem skrika det kommer de inte ihåg, det påverkar ingenting).

Annat alternativ: jag måste ha henom här (i sjalen, i sängen) annars glömmer jag bort henom/att jag har en bebis.

[Trulsamin]

Jag svarar också: "Självklart skämmer jag bort mina barn, det är inte skadligt med närhet och trygghet och det finns inte en tonåring i världen som vill sova mellan mamma och pappa! Det är mitt och min sambos val"

[november]

Jag tänker nog att om vi bär henne mycket nu så kommer hon bli mer självständig och trygg än hon annars skulle blivit. Och jag tror inte att man kan skämma bort en liten bebis.. Fast jag blir ändå lite osäker och fundersam liksom. Så jag undrar lite hur ni tänker och resonerar.

Vi tänkte exakt likadant! Signe gick inte heller att lägga ner, och det höll i sig rätt länge. Det var först när hon började kunna röra sig på egen hand (runt sex månader) som hon var nöjd någon annanstans än hos vuxna. Och första tiden var hon alltid i en famn.

Du gör ditt barn tryggt genom att ge henne det hon behöver! Det är inte att skämma bort, inte alls.

Dessutom går det över - inga barn vill sitta i sjalen dygnet runt när de blir större. Men med lite tur vill hon det ibland för att mysa.

så drygt med alla som ska kommentera och tycka! jag drog mig undan de värsta och fann andra bättre vänner. alla kan man ju inte dra sig undan förstås, men att säga "vi tycker detta känns bäst" kanske funkar till mormor/farmor och så?


kram till er!!

[emelie]

Bra! Fler bortskämda barn

är det konstigt med 8:åringar som samsover?

[ABs C]

Bra! Fler bortskämda barn

är det konstigt med 8:åringar som samsover?

Nope! Möjligen trångt.

Efter att ha samsovit väldigt intensivt här hemma första halvåret, har vi nu successivt övergått i nån slags motsats; vi kör anti-samsovning. Signe i sitt rum, en av mammorna i sovrummet, och en av mammorna på golvet i vardagsrum. Och så finns det en extra madrass i Signes rum. Så jag menar, det kan variera. Hur man gör i början behöver inte predicera hur det blir sen, rent praktiskt. Bara man hela tiden känner av och ordnar så att det blir bäst för ens barn och ens familj, så barnet mår så bra som möjligt.

Och man kan inte överhuvudtaget på något sätt "skämma bort" sitt lilla spädbarn, i alla fall inte på något dåligt vis. Det är tekniskt omöjligt.

[KaIi]

Jag talade med en äldre tant och svarade på hennes frågor om sjalning och samsovning.
Hon sa: Jaså, du skämmer bort dom riktigt rejält alltså?
Jag svarade att det gör jag, och det är så skönt att slippa skrik och springa mellan sängarna nattetid.
Hon tänkte efter en kort stund innan hon sa: jo, det hade nog inte varit så dumt kanske.

[Emma_oh]

Ja nu har jag varit mamma i fem fantastiska veckor och som jag skrivit i mina andra trådar så har jag fått ett litet barn som inte vill vara själv. Inte ligga och sova själv eller vara vaken ensam någonstans. Hon vill bli buren, ligga i famnen eller ha sovsällskap. Helt okej för oss. Vi hade redan köpt en sjal innan hon kom och även en bärtub, så vi hade tänkt att bära även om vi inte trodde vi skulle bära så mycket som vi gör nu. Iallafall tror vi att vår dotter behöver detta och att hon blir trygg och harmonisk av att få sina behov tillfredställda. Jag gissar att ni här på sidan tänker likadant ungefär. Men ALLA människor runtikring oss påpekar hur vi skämmer bort dottern. Hon kommer sova i vår säng tills hon blir åtta år och kräva att bli buren och vyssad jämt och vi ska akta oss så vi inte hamnar i det. Och att vi borde träna henne att ligga i vagnen inomhus, att hon måste vänja sig etc.. Någon har tillochmed sagt att vi vant henne med detta att bli buren, skämt bort henne alltså. Vi har ju en vagn och jo det vore praktiskt att kunna använda den också men aldrig i livet att vi tänker tvinga henne och låta henne ligga och skrika i onödan.. Hur svarar ni andra människor som tycker att ni skämmer bort era barn när ni bär dom hemma och ute? Och hur tänker ni?
Jag tänker nog att om vi bär henne mycket nu så kommer hon bli mer självständig och trygg än hon annars skulle blivit. Och jag tror inte att man kan skämma bort en liten bebis.. Fast jag blir ändå lite osäker och fundersam liksom. Så jag undrar lite hur ni tänker och resonerar.

När jag börjar vaggas med och tvivla så brukar jag tänka på en här på sjalbarn som fick en bebis som inte alls ville vara nära. Det hjälper mig att tänka att det är jag som har anpassat mig efter barnet och inte tvärtom.
Den sjalbarnsföräldern var ju helt inställd på att sjala och bära men barnet ville inte. Den mamman lär ju ha ansträngt sig för att prova flera gånger innan hon gav upp men det barnet ville inte. Alltså är barn olika oavsett vilka deras föräldrar är. Skillnaden ligger i hur lyhörda föräldrarna är.
Mitt (och ditt) barn vill bli buret. Då bär jag. Svårare än så är det inte.
Jag tror inte att nyfödda är kapabla till att manipulera för något framtida syfte. Det kommunicerar sina behov.

Ibland får man höra att om man bär så kommer barnet inte att lära sig gå Min unge gick själv utan stöd vid 9 månader. Jag skulle tro att det berodde mycket på att vi bar så mycket iom att det aktiverar core-musklerna på barnet på ett annat sätt än att ligga ner.
De blir ju även mer socialt inkluderade i ansiktshöjd än nere i en vagn/golv/säng/vagga

Jag svarar oftast: " man kan inte skämma bort bebisar" ( bör sägas med ett stort självsäkert leende) och "jag orkar inte dra en tung barnvagn i all den här snön"

Clee, skrev väldigt bra i en annan tråd om hur sjalen kan ses som en förlängning av livmodern och hur den möjliggör att ta sig ann världen lite i taget och i sin egen takt. Det var fint och sant kände jag.