Bootstrap Framework 3.3.6

[Kluven]

Min partner gick bort för en tid sedan och jag sörjer hen genuint, hen var sjuk i ca 10 år med en neurologisk sjukdom och de senaste 6 åren har det inte varit möjligt för oss att ha sex med varandra pga sjukdomen. Inte någon form av sex, kjel eller gos.
Häromdagen stötte jag på en gammal kärlek (hädanefter kallad P) som jag var väldigt förälskad i i ungdomens dagar, vi hade sex en gång men pga P's då omogna beteende så ingick vi aldrig i något förhållande. Jag var inte ens säker på ifall hen var intresserad av mig eller ifall jag bara var någon form av tidsfördriv. Jag är lika glad för att det inte blev något idag då hen inte skulle ha varit en bra person för mig. Jag var för godtrogen och naiv och hen var lite mer vild.

Hur som helst, då vi inte hade möjlighet att pratas vid när vi träffades så ringde P mig senare på kvällen. Vi pratade i ca 4 timmar om allt mellan himmel och jord. Hen tog bla upp att vi hade haft sex en gång och sa att hen gärna skulle vilja ha det igen (inte ordagrant utan nu skrivet i klarspråk). Jag blev ställd av allt detta men var lika ärlig tillbaka och sa att jag var kär i henom på den tiden och att hen sårade mig ganska mycket. Det kom fram att hen också var kär i mig back in the days och hen erkände att hen var en egocentrisk skitstövel som inte mognade förrän många år senare. Jag uppskattar P's rättframhet och okonstlade sätt att prata om saker även om det stundtals gör mig ställd och generad. Hen frågade om vi inte kunde träffas irl och bara prata om allt. Så vi träffades för någon dag sedan och hen gjorde det väldigt klart för mig att hen är attraherad av mig och har alltid varit det (vi har stött på varandra på affären osv några gånger sedan ungdomens dagar). Hen vet om att min partner dog en tid sedan och hen menar på att vi bara kan träffas och ha sex. P är inte intresserad av ett förhållande, vi är fortfarande väldigt olika och P är ingen jag skulle vilja ha en relation med då hen har en livsstil som inte är något jag önskar vara delaktig i (inget brottsligt utan bara motsatsen till hur jag vill leva mitt liv).

Jag känner mig så kluven, hela min kropp och mitt sinne skriker efter denna uppmärksamhet. P's komplimanger och fina ord, hens ärlighet om att hen är attraherad av mig. Min partner var bra på mycket men verkligen inte bra på att ge komplimanger eller på att få mig att känna mig uppskattad eller sexuellt åtråvärd och det är något jag verkligen har saknat under våra år tillsammans. Jag har alltid haft dålig självkänsla så att få höra att man är snygg och sexig är något jag verkligen uppskattar, jag suger åt mig allt även om jag initialt hyste misstro till att hen verkligen menar det. Jag körde återigen på ärlighet så jag sa att jag har svårt att tro på detta, är det inte bara ett sätt att få mig i säng? P säger att så klart vill hen få mig i säng men det är verkligen inte därför hen säger det, hen menar det av hela sitt hjärta.
Jag skulle helt ärligt talat ha följt med henom hem direkt om det inte vore för min hjärna, min hjärna sätter stopp. Jag sa det till P att det är för tidigt, inte för att jag egentligen inte vill utan för att det känns som att jag är otrogen. Som att jag på något sätt sviker min partner. För att försvåra det ännu mer har jag barn som bor hemma, tre stycken. Den äldsta är snart myndig, andra kring 15 år och den yngsta är under 10 år. Det känns som fel även om jag inget annat mer vill än att fara dit och få känna mig åtråvärd igen, få känna att någon vill ha mig, inte att min blotta existens går ut på att jag ska behöva finnas till för andra. De senaste 10 åren har varit oerhört tuffa och det har krävts mycket av mig. Jag tycker det känns fel att jag känner en längtan efter sex och uppmärksamhet då det är relativt nyligt min partner gick bort. Jag borde vara hemma och sörja, typ. Ska jag vara ärlig så är det inte bara sex jag vill ha, jag vill kunna krypa ned hos någon och få sova en stund i någon annans famn. Få ha fysisk kontakt med en annan människa och bara få känna mig omhändertagen.

Kan någon ge mig någon form av input till allt detta men håll gärna god ton och var snäll mot mig. Ni behöver inte stryka mig medhårs men var snäll mot mig.

[Kluven]

Är det ingen som kan ge mig några ord på vägen? Jag har ingen att prata med då jag inte vill dela detta med någon av de som känner mig och kände min partner. Det känns så skamfyllt.

[funshine]

Jag vet inte om jag kan bidra på något sätt men jag kan hoppa in i tråden och hålla handen medan du tar ditt beslut. För här tror jag verkligen att det är du som behöver ta ett beslut. Ingen annan.
Min åsikt då? Tja, i min världsbild så finns det inget för tidigt. Du lovade tills döden skiljer er åt, inte något fluffigt såsom + 1 extra dag, + 1 extra månad, + ett år eller ett decenium. Det löftet har du hållt och det är mer än de flesta människor klarar av, så var stolt över det men låt det inte vara en bedömningsgrund i din nuvarande frågeställning.
Och barnen känns inte heller relevant i sammanhanget. Ett nästan myndigt barn kan ta hand om ett barn under 10 några timmar, eller barnet kan hälsa på hos bästa kompisen över dagen eller kanske t.o.m. sova över. De äldre klarar sig själva. Finns det risk att någon närstående ser det som olämpligt så kan man hålla tyst. Tyst är inte samma som ljuga. Vill man ha barnvakt räcker det med "jag har inte varit barnfri sedan jag blev själv och jag behöver tid för mig själv för att orka gå vidare". Ingen behöver detaljer om vart du tar vägen eller vad du gör med din tid.
Så frågan är om du verkligen ser det här som problem eller om det är skydd. Letar du undanflykter för att slippa erkänna att du trots allt inte är redo att gå vidare eller kanske ett sätt att säga dig själv att det här inte är rätt man trots allt? Eller är du bara nervös inför tanken på en ny man?
Snälla tolka inte det här som kritik på något sätt, jag försöker bara se praktiskt på frågeställningen. Jag kan mycket väl förstå varför du tvekar i frågan. När jag valde att gå vidare från mitt ex så brottades jag också mot skuldkänslor men om du väljer rätt man så kommer de gå över med tiden. Och jag kanske ska lägga till att jag värderar inte potentiellt förhållande som "bättre" än vill bara ligga i ngns armar och få komplimanger en stund. Båda är helt rimliga anledningar till att gå vidare. Kanske är det till och med helt rätt beslut att gå vidare i flera steg. Sex och närhet utan känslor först och sedan redo för ett förhållande?
Frågan är som sagt om rätt innebär ett ligg med den här imorgon eller ett resten av livet förhållande om ett decenium eller ngt helt annat och här kan jag inte hjälpa dig.