Bootstrap Framework 3.3.6

[Birna]

Och att man inte kan småprata med okända håller jag inte riktigt med om heller, även om det kanske är svårare än i en del andra länder, det är nog mycket upp till en själv. Men nu blev det kanske lite OT

Jag måste säga att vi har småpratat med många tanter och farbröder i vinter när jag har haft en pyttebebis under dunjackan och storebror har haft sin spöket Laban-figur under overallen

Men för att återknyta till ämnet. Kanske har folk pekat på mig men då har jag nog vänt mig om för att se vad som var så intressant. Extremt oartigt är det i alla fall.

[ninen]

Jag fick alltid positiva kommentarer om sjalen i Sverige, och visst, det händer väl att folk småpratar. Lite grann

Men stirrandet är ändå märkligt. Svenskar är ju inte särskilt konfronterande i allmänhet, så varför är det OK att stirra på folk?

[Andelle]

Jag bor i en stadsdel som brukar anses ganska alternativ i Sveriges näst största stad och även här tittas det nyfiket, en del stirrar men ingen har pekat, ännu. Får ofta positiva kommentarer av äldre, både kvinnor och män. Mammor i min egen ålder säger dock aldrig nått utan ser ofta lite surt nyfikna ut.

[Sinain]

Upplever också att bli uttittad. Håller med om att mammor i min egen ålder kan se surt nyfikna ut, lite överlägset ogillande. Varför orka? Och att äldre människor kan förmedla blickar som betyder ungefär stackars barn. När vi använde barnvagnen en gång sa en granngubbe "ah, vad bra, ni har kostat på er en vagn nu". (Ser vi fattiga ut eller?) Och i vintras sa han att jag skulle gå försiktigt så att jag inte halkade med henne i den där. OHMYGOD! Men blir också glad när jag ser andra sjalare/selare här i stan (110 000 invånare och en av Sveriges största städer, men ändå ska folk titta, bete er för fasen!) Men givetvis glor inte alla! Har dock inte fått spontana positiva kommentarer ute, som andra verkar ha fått. Det skulle vara kul någon gång faktiskt!

[No_]

Ibland har jag också blivit uttittad, även fast det finns de som burit barn här i stan långt innan mig.

Stirrar de väldigt intensivt så har jag glott tillbaka/hävt ur mig ett "hej".
Tillbaka har jag fått "Är det ett barn däri? ", "Jag trodde det var en nalle" (Hon hade en sån där pinsam mössa med öron) och diverse andra kommentarer.

Men även positiva om hur mysigt det verkar.

Ett "Hej" (som Hell Cat skriver) eller ett "Jaaaa...?" är ganska avväpnande.

[SCSI]

Åhhhh, jag känner igen mig

Eller kände eftersom jag numera ytterst sällan bär min 3½ åring...

Och jag tror till och med jag skrev något liknande inlägg, för det störde mig nåt grymt att bli så totalt UTSTIRRAD som jag blev. Sådär öppet vrålglo liksom och inte av en person utan MÅNGA. (Men oftast på så betryggande avstånd att det faktiskt inte gick att köra "hej-metoden" som HellCat beskriver...)

Men. Man vänjer sig, eller jag gjorde det i alla fall och slutade helt enkelt bry mig till slut. Låt dom glo, liksom

... jag tror att jag hann vänja mig vid att bli utstirrad på stan innan jag började bära - vill minnas att jag tänkte på det några gånger när jag som nyinflyttad inte klädde mig som resten av stan... numera tänker jag aldrig på det så antingen har jag lärt mig att filtrera bort det, eller så klär och beter jag mig mer som man "ska" numera.

Det är många som kommenterar här. Fler till varandra bakom min rygg/över mitt huvud, men även folk som kommer fram och undrar om det är en riktig bäbis (nä, jag går omkring med en stor docka på stan, vad tror du liksom!?),

[Emma_oh]

Jag har nog aldrig känt mig utstirrad på något negativt sätt eller så märker jag det inte eller så minns jag inte. Jag brukar iofs ta ögonkontakt med de som tittar och då frågar/säger de oftast något.
Många har kommit fram och varit nyfikna. Vissa undrar om det inte är tungt och en farbror ropar alltid "tappa inte barnet" när han cyklar förbi. Det är nog det mest negativa jag kan komma på.
Min man upplever att han blir rätt utstirrad. Dels får han blickar från mammor som jag tror önskar att de likt mig låg hemma i sängen lördagmorgon och hade sovmorgon medan deras män gick och handlade frukost. En sa tillochmed till sin man "kolla där HAN kan ju"
Sen får han en del avundsjuka blickar från män som han tolkar som "varför tänkte inte jag på det där" när de släpar runt på en vagn.
Han har även fått kommentarer från utländska kvinnor som vill berätta att så bär de hemma i deras länder men att de aldrig sett en man bära så förut.

En sak jag tycker är jobbig är dock att jag ständigt känner mig som en sjalambassadör. Trilskas och gråter hon i sjalen så är jag orolig att alla ska tänka "men oj vad jobbigt det verkar med sjal"

[Sinain]

Vill bara säga att jag fick min första spontana positiv-kommentar ute igår. En kvinna runt 40 som sa att det såg himla mysigt ut!

[Sinain]

Och vill bara också säga att jag också känt att jag är en ambassadör, dvs om bebis har gråtit i sjalen ute har jag känt att å nej nu tror alla sjal är dåligt. Fel så klart, men kan inte hjälpa det! Fick dock ett jätteuppmuntrande solidaritetsleende av en vagnmamma en gång när bebis storskrek i sjalen.

[SCSI]

Och vill bara också säga att jag också känt att jag är en ambassadör, dvs om bebis har gråtit i sjalen ute har jag känt att å nej nu tror alla sjal är dåligt. Fel så klart, men kan inte hjälpa det! Fick dock ett jätteuppmuntrande solidaritetsleende av en vagnmamma en gång när bebis storskrek i sjalen.

Särskilt när folk pratar om att burna barn aldrig gråter, typ... det är det ingen som talat om för min unge!

[Svampp]

Jag har faktiskt bara fått väldigt mycket positiva blickar och kommentarer, både när hon som nyfödd låg helt dold i sjalen och nu när jag bär henne på höften. Senast idag när jag var på café på en rätt liten ort fick jag höra att det verkade så bra med "den där grejen"

[mari_tres]

Igår fick jag höra av en karl "Men vad häftigt! En sån där har jag bara sett på bild förut!"
Jag bar M fyra år på ryggen i långsjal, han kom och cyklade med ett ungefär lika stort barn i barnsits.

[mandisg]

Alltså, antingen är jag förskonad från det där eller så fattar jag bara inte när folk stirrar på något otrevligt sätt. Jag kan inte påminna mig ett enda tillfälle faktiskt (kan ju bero på att jag förtränger det också men det är väl lika bra i så fall), bara kommentarer om att "där har hon det bra/mysigt" eller frågor, särskilt med bärjacka på. I helgen promenerade vi med tom barnvagn (där gallskreks det bara) och Lova på ryggen. Vi passerade ett äldre par på en bänk som när jag som kom sist gick förbi sa "Jaså, där är barnet!"

[Weeiii]

Bär iofs inte i sjal utan bara i sele och har innan aldrig upplevt det där med att folk stirrar och pekar, utan mest fått leenden när det upptäcker att jag har en tvååring på ryggen och inte en ryggsäck. Men i helgen var det mycket förvånade blickar och folk som pekade, dock inget otrevligt direkt, men jag la märke till det på ett sätt jag inte gjort innan. Vet inte om jag bara var mer uppmärksam eller om det berodde på att det var mer turister i stan eller nåt helt annat.

[Lillblomma]

Nu har jag inte läst hela tråden, men jag håller med; OHYFSAT!
Barn kan jag köpa, och deras kommentarer grundar sig ofta i nyfikenhet, och det bemöter jag gärna, men vuxna människor borde veta bättre än att stirra och peka om de nu inte vågar fråga.

Hahaha, tur vi bor på landet för senast i torsdags bar jag hem vår nästan 7-åriga dotter med de långa fölbenen efter en sen middag hos vänner, på ryggen, i sjalen. Hur skulle vi annars ta oss hem??!?!

//A