Bootstrap Framework 3.3.6

[Auroratiger]

AuroraTiger, klagar folk på att S ammar för ofta? Hon är ju pyttepytt.

Jag kan förstå om folk tycker att min unge ammar ofta för hon är inne i någon tuttgalen fas (men jag kan inte förstå vad de har med det att göra).

"Ska hon äta IGEN?" får jag höra allt som oftast. Mest av mina egna föräldrar iofs, och de kan jag med att föreläsa för. De tyckte att jag ammade D ofta också, och han åt inte alls lika ofta som S (säkert delvis för att jag inte var lika bra på att se hans tidiga signaler, och så fick han napp rätt tidigt också). Nu när jag tjatat om humant digivningsmönster och hur kort tid det tar att smälta bröstmjölk minns de att de fick höra samma saker när D var bebis och håller tyst

Det där med hur tätt man ammar är verkligen också något där man tydligen kan "skämma bort" bebisar ja. Att amma fritt har väldigt olika innebörd för olika personer och många verkar tro att det bara handlar om att man inte slaviskt ammar efter klockan En bebis kan ju inte få äta två ggr med en halvtimmes mellanrum, nej, minst två timmar måste det gå. Och så gnäller de över att bebisen är gnällig på kvällarna. Det är iaf då mina har laddat inför natten och velat amma mer eller mindre konstant, för det varierar ju under dagen.

Ja, det där är ju lite roligt. S vill ju amma konstant om kvällarna, vilket folk gärna förvånas över (och kommer med välmenande råd som att "en flaska ersättning kan betyda några timmars ostörd sömn"). Men hon sover ju bra på nätterna! Ammar kanske två gånger eller så. Nu säger jag inte att alla bebisar är sådana, D åt också på kvällarna men var en nattsnuttare, men min tanke är att begränsar man amningen så försöker ju barnet ta igen det vid ett annat tillfälle, och jag för min del sitter hellre framför tv:n med en bebis fastklistrad vid bröstet hela kvällarna än ligger halvvaken och ammar hela nätterna. (OT: Inatt blev detta väldigt tydligt - S vaccinerades igår och slocknade därför för ovanlighetens skull redan vid åtta på kvällen, vaknade en gång för att äta lite men somnade omedelbart om igen. Istället ammade hon en hel del inatt. Nu har hon sovit mycket idag på dagen, så nu vet jag att jag kan vänta mig en hungrig tjej när hon piggnar till igen.)

[SCSI]

Fast min bäbis ÄR gnällig på kvällarna och har ingen lust att amma. Han blir förbannad om det inte kommer mjölk, och han blir förbannad om det kommer mjölk. På andra tider går det ofta att byta ställning eller bröst för att få honom att sluta böka och sparka och ha sig, men kvällstid är det inget som hjälper annat än mööööjligen att bära runt på honom tills han somnar...
Sen snuttar han sig igenom natten och när jag vaknar till framåt morgonen och sätter mig upp och ammar äter han rejält och somnar ett par timmar (vilket får mig att tänka att jag BORDE sätta mig upp mitt i natten oxå, men det är sällan jag vaknar till såpass att jag tänker på det när det är natt). Dagarna varierar han lite mellan att äta med en halvtimmes/timmes mellanrum mellan vilka han är vaken och glad och att sova ett par timmar mellan målen.

[NoorsMamma]

Oj, ja vad svarar man? För min del beror det på vem som frågar och på vilket sätt. Min farmor påstod att jag skämde bort henne som inte lät henne "skrika av sig" när hon var spädis och tydligen så matade jag på tok för ofta eftersom jag erbjöd mat varje gång hon visade att hon var hungrig. Med henne sa jag bara att ma kan inte skämma bort en bebis. När främlingar påpekade det på ett negativt sätt sa jag bara "absolut, och det är SÅ mysigt!"
På lördag blir hon tjugo månader och är en otroligt trygg och självsäker tjej som helst går själv, så att de skulle bli daltade och mammiga/pappiga är bara skitsnack. Snarare tvärtom eftersom de vet att man finns där när de behöver det.

[lolo22]

Fast min bäbis ÄR gnällig på kvällarna och har ingen lust att amma. Han blir förbannad om det inte kommer mjölk, och han blir förbannad om det kommer mjölk. På andra tider går det ofta att byta ställning eller bröst för att få honom att sluta böka och sparka och ha sig, men kvällstid är det inget som hjälper annat än mööööjligen att bära runt på honom tills han somnar...

Det är precis samma här. För mig hade hon gärna fått amma hela kvällarna bara hon var nöjd.. Men det går vl i perioder också, som allt annat med barn.

Och för att återgå till ursprungsfrågan, om nån undrar över vårt myckna bärande i sjal eller täta ammande, så svarar jag oftast med ett leende. "Äter hon nu igen?" "Jaa visst, tänk vad hon växer". Men visst, ibland orkar man ju verkligen inte.. som när _hemska_ svärmor kommer på besök och Lova sover i sjalen. "Men ta ur henne ur den där, jag kan ju inte seee nånting" Dubbelsuck. Och nej, Lova togs inte ur sjalen, hon sov sig igenom nästan hela besöket. Klok flicka:)

[mammatillE]

Ja nu har jag varit mamma i fem fantastiska veckor och som jag skrivit i mina andra trådar så har jag fått ett litet barn som inte vill vara själv. Inte ligga och sova själv eller vara vaken ensam någonstans. Hon vill bli buren, ligga i famnen eller ha sovsällskap. Helt okej för oss. Vi hade redan köpt en sjal innan hon kom och även en bärtub, så vi hade tänkt att bära även om vi inte trodde vi skulle bära så mycket som vi gör nu. Iallafall tror vi att vår dotter behöver detta och att hon blir trygg och harmonisk av att få sina behov tillfredställda. Jag gissar att ni här på sidan tänker likadant ungefär. Men ALLA människor runtikring oss påpekar hur vi skämmer bort dottern. Hon kommer sova i vår säng tills hon blir åtta år och kräva att bli buren och vyssad jämt och vi ska akta oss så vi inte hamnar i det. Och att vi borde träna henne att ligga i vagnen inomhus, att hon måste vänja sig etc.. Någon har tillochmed sagt att vi vant henne med detta att bli buren, skämt bort henne alltså. Vi har ju en vagn och jo det vore praktiskt att kunna använda den också men aldrig i livet att vi tänker tvinga henne och låta henne ligga och skrika i onödan.. Hur svarar ni andra människor som tycker att ni skämmer bort era barn när ni bär dom hemma och ute? Och hur tänker ni?
Jag tänker nog att om vi bär henne mycket nu så kommer hon bli mer självständig och trygg än hon annars skulle blivit. Och jag tror inte att man kan skämma bort en liten bebis.. Fast jag blir ändå lite osäker och fundersam liksom. Så jag undrar lite hur ni tänker och resonerar.

detta var ju helt galet att folk tyckte E blev bortskämd med att bäras när hon bara var 5 veckor.

nu är hon 5 månader , vart tog tiden vägen,,

[SCSI]

detta var ju helt galet att folk tyckte E blev bortskämd med att bäras när hon bara var 5 veckor.

nu är hon 5 månader , vart tog tiden vägen,,

Ja, eller hur - vem tog min lilla grodbäbis och bytte ut den mot den här stora ungen som helst vill stå, och som busar och skrattar och flörtar med allt och alla?

[Bianca]

Nu har jag inte läst hela tråden, men min mormor oroar sig mycket för att vi "skämmer bort" vår son och bär för mycket....
Och då är Arve en sådan bebis som trivs alldeles utmärkt med att ligga på golvet en stund, sova i vagn (fast inte vara vaken) och sover lika bra i sin som i vår säng. Jag har helt enkelt svarat att "Ja, jag får väl passa på att bära och mysa så mycket det går nu, när han blir större kommer nog HAN att vara för upptagen."

Jag har ofta Arve i sjal också, men de flesta kommentarerna är positiva då. Några kan vara oroliga att det blir tungt (för mig alltså) men det är ju lätt att bemöta. Fick en kommentar för några dagar sedan när jag sjalade på mig Arve: "Är det inte modernt med BabyBjörn längre?" På det svarade jag helt enkelt att jag tycker detta är bekvämare. (lite lögn iofs, jag har ju inte ens provat BabyBjörn....)

Jisses vad jag babblar.... Slutsatsen är iaf att jag tycker INTE att man kan skämma bort en bebis. Och jag tycker inte att det är jobbigt att min bebis gärna vill vara nära, jag tycker det är UNDERBART

/Bianca, mamma till Arve snart 6 månader

[pillalilla]

Har inte läst hela tråden. Folk brukar ofta påpeka hur självständiga och trygga barn vi verkar ha . Inte så konstigt, de har fått amma fritt, sjalats och sovit med oss!

[Christer Romson Lande]

Jag tror inte att man kan skämma bort en liten bebis. Fast jag blir ändå lite osäker och fundersam liksom. Så jag undrar lite hur ni tänker och resonerar.

Det är klart att man kan skämma bort både stora och små bebsiar. Man kan bara inte skämma bort dom tillräckligt!

[mari_tres]

Jag tror inte att man kan skämma bort en liten bebis. Fast jag blir ändå lite osäker och fundersam liksom. Så jag undrar lite hur ni tänker och resonerar.

Det är klart att man kan skämma bort både stora och små bebsiar. Man kan bara inte skämma bort dom tillräckligt!

Här måste jag nog protestera lite är det verkligen att "skämma bort" om man tillgodoser ett mänskligt behov?