- mån jun 28, 2010 13:28
#7981093
Idag var jag och barnen i parkleken en bit hemifrån.
Flera förskolegrupper var där också. Vi var där rätt länge och efter ett par timmar kommer en av pedagogerna fram och frågar "Sover bebisen inte nån annan stans också ibland?"
Jag: "Bebisen? nej hon sover oftast på magen såhär". (hon sov i bärsele alltså)
Hon: "Men blir hon inte bunden till dej då?"
Jag låtsades inte förstå: "bunden? hur då menar du?"
Hon: Ja men sover hon bara hos dej alltså så blir det ju så att hon inte kommer vilja annat sen!
Jag nästan skrattandes: Nej så klart det inte är nån fara, hon är ju så liten inte ens fem månader! Man får passa på medan de är små, sedan vill de bara gå!
Hon väldigt skeptisk: Jaså?
Jag: Ja, jag bar de där två hela tiden när de var små, och inte klänger dem på mej nu
Hon slänger en blick på L & T som rusade runt i lekparken: Jaså gjorde du, och de vill gå?
(Jag inombords:
)
Hon: aha ok. Men blir det inte varmt!?
igen
Jag: eh...jo det blir det faktiskt, man får hålla sej i skuggan...
Som att nåååt fel måste det vara i alla fall...
Och nu efteråt känner jag mej faktiskt stolt att jag gav henne lite svar på tal så att säga, det är så lätt att känna sej osäker när man blir ifrågasatt, men detta att bära små bebisar om de vill det, det är liksom inget jag kan känna mej osäker över längre. Jag gör det för att jag vill. Punkt.
Flera förskolegrupper var där också. Vi var där rätt länge och efter ett par timmar kommer en av pedagogerna fram och frågar "Sover bebisen inte nån annan stans också ibland?"
Jag: "Bebisen? nej hon sover oftast på magen såhär". (hon sov i bärsele alltså)
Hon: "Men blir hon inte bunden till dej då?"
Jag låtsades inte förstå: "bunden? hur då menar du?"
Hon: Ja men sover hon bara hos dej alltså så blir det ju så att hon inte kommer vilja annat sen!
Jag nästan skrattandes: Nej så klart det inte är nån fara, hon är ju så liten inte ens fem månader! Man får passa på medan de är små, sedan vill de bara gå!
Hon väldigt skeptisk: Jaså?
Jag: Ja, jag bar de där två hela tiden när de var små, och inte klänger dem på mej nu

Hon slänger en blick på L & T som rusade runt i lekparken: Jaså gjorde du, och de vill gå?
(Jag inombords:

Hon: aha ok. Men blir det inte varmt!?

Jag: eh...jo det blir det faktiskt, man får hålla sej i skuggan...
Som att nåååt fel måste det vara i alla fall...
Och nu efteråt känner jag mej faktiskt stolt att jag gav henne lite svar på tal så att säga, det är så lätt att känna sej osäker när man blir ifrågasatt, men detta att bära små bebisar om de vill det, det är liksom inget jag kan känna mej osäker över längre. Jag gör det för att jag vill. Punkt.