Bootstrap Framework 3.3.6

[solanna]

I förra veckan umgicks vi med en kompis familj och de har en dotter som är nästan lika gammal som Dante. Hon har sgs bara blivit buren i Babybjörn när hon var ganska liten och nu åker hon oftast vagn ifall hon inte i enstaka fall blir buren i en Haglöfs bärmes.

Vid några tillfällen så lyfte jag upp henne och bar henne och vilken enorm skillnad det var att bära henne jämfört med Dante. Dante som ju är ett sjalbarn håller sig fast ganska bra själv och balanserar själv upp sin kropp så att han är extremt lättburen. Nu pratar jag alltså om när man bär med bara armarna.

Har ni andra också upplevt samma med barn osm inte är vana att bli burna? Jag kommer ju knappt ihåg hur det var med Viggo som också mest åkte BB när han var liten. Även om man inte har ett sjalbarn så bär man ju ofta på höften från och till i alla möjliga och omöjliga situationer och det måste ju vara så mycket jobbigare att göra det om barnet inte hjälper till själv. I så fall förstår jag ännu mer varför folk som inte brukar bära tycker att det är så tungt och jobbigt att bära på sina barn...

[Suskiv]

Jag jag känner igen det från kusinerna som knappt är burna. Mycket lättare att bära våra barn som hjälper till och liskom mer eller mindre hålle ri sig själva.

[Annika80]

Håller med, Amy klänger sig också fast på nåt sätt om man bär i famnen så att man inte behöver hålla på samma sätt.

[korell]

[tinaw]

Javisst, jag har samma erfarenhet, och det finns också beskrivet i litteratur. Thilda och Noah kan jag bära på ryggen utan nånting alls, de liksom klamrar sig fast och så håller jag en hand eller nåt under rumpan (mest för att jag känner mig osäker själv annars).

[Aurian]

Jo, jag känner också igen fenomenet...


Men sen tror jag även att det ibland kan ha att göra med vem som bär barnen

Jag har erfarenhet av barn som blivit ganska mycket sjalburna och vars föräldrar inte har något problem att bära dem utan sjal (de klamrar sig fast så som du beskriver) men när jag(=lite mer främmande) tagit upp dem blir de som helt andra kroppar och håller plötsligt inte alls i sig.
Jag tror att det delvis kan vara en trygghetsgrej eller vad jag ska kalla det
Men värst är förstås de barn som alls inte blivit burna...

[annalys]

Fast jag tror det beror mycket på barnen, och som Froggie skrev på barnens relation med den som bär också.

Simon bar jag inte särskilt mycket när han var bebis, nu är han iofs så gammal att han förstår, för han vet verkligen hur han ska klamra sig fast när han vill bli buren och jag säger att det är lite tungt.

Jag vet också jag läst någon på internet som såg helt olika bäregenskaper hos sina barn, som hon ändå burit mycket båda två. Men de hade olika personlighet. (Jag tror jag minns vem det var, men jag sätter inte ut något namn för jag är inte helt säker)

[fröken Ragnhild]

Jag har bara haft BB till stora killen medans lillebror är ett sjalbarn. Jag märker stor skillnad på dem när jag lyfter dem.
Lyfter jag Stor killen drar han liksom ut sig och blir längre dvs göör jobbigt att bära, han krokar inte upp benen eller håller i sig.
Lillen hamnar i sjalpose när han lättar från golvet håller i sig som en liten koala.
Ibland blir jag arg på folk omkring som inte sa ett pip när jag kämpade på med BB. Jag hade uppskattat att bära Stora V han var ju dessutom prematur .

[solanna]

Lyfter jag Stor killen drar han liksom ut sig och blir längre dvs göör jobbigt att bära, han krokar inte upp benen eller håller i sig.
Lillen hamnar i sjalpose när han lättar från golvet håller i sig som en liten koala.

Precis så är det med mina killar också. Jag har tänkt att det spelar roll att storkillen är hela 4 år också, men säkert hade han ungefär samma usla bärbeteende när han var mindre också, bara att jag inte minns det.

[aspen]

jag uppfattar att de burna barnen är väldigt duktiga att sitta med benen uppdragna även utan sjal, medans de andras ben bara hänger.

[JeanneDArc]

Känner igen bägge beteendena från min dotter faktiskt. I de flesta fallen när hon sitter på höften liksom kniper hon åt lite med benen och håller min axel hårt med ena handen.. och och hamnar hon för långt ut från mig så kastar hon sig mot mig igen. MEN, ibland när hon är trött eller det är för mycket runt omkring så bara mjuknar hon och blir alldeles slapp i kroppen, så man nästan tappar henne. Extra irriterande då man typ har 3 kassar att bära, henne på höften och ska öppna porten samtidigt.

[Lotten]

Ja, så är det nog. Vi kallar Ivar för chimpansungen här hemma. Det går att flytta omkring honom nästan hur som helst när man bär honom utan sjal - från höften till ryggen, från ryggen till magen, uppåt och nedåt. Han bara klänger sig fast och sitter kvar utan att bli det minsta orolig eller ur balans. Det är rätt häftigt.

[binaem]

Känner definitivt till det där. Barnen har jämnåriga kusiner som inte alls hjälper till med armar och ben när de blir burna. Istället är de som raka pinnar - med benen rätt ner. Man får liksom be dem "slå benen runt en" men efter 30 sek. är benen rätt ner igen. Och de känne oss väl o ch vi bär dem korta stunder varje vecka i famnen då familjerna umgås tätt. Mina barn å andra sidan sitter som grodor så fort man lyfter upp dem och håller i med både armar och ben så man t.om. kan ha en egen arm fri. Båda har blivit sjalade och är nu ganska stora 3 resp. 4 år gamla så det har ej med ålder att göra. Deras bärpose är liksom invand från barnsben De är som små apor.

[sanna73]

Min mamma komenterade just det här härom dagen.
Hon sa att Alfred satt som en liten apunge på mig och att det måste bero på allt sjalande

[hannah_svanberg]

det är faktiskt ganska coolt det där, för jag har inte alls tänkt på det innan jag läste den här tråden, för han har alltid dragit upp benen i grodpositionen och håller fast sig ganska bra, och då bär jag honom ändå inte sååå mycket i sjal, kanske 3-4 timmar i veckan typ... och min lilla lillkusin som är ett par månader yngre än marcus bärs inte alls ( i sjal), och hon är stel som en pinne när man bär henne, hon har inte alls det dära greppet som han har... konstigt att jag inte tänkt på att det förmodligen beror på sjalen att han är så "bra" att bära

ohh yes nu är jag sjalförtrollad också... naaajs