Bootstrap Framework 3.3.6

[Anil]

Läste idag på DN Debatt om förlegade könsroller och frånvaron av papporna på bloggar, forum och internetsajter. Här är länken...

http://www.dn.se/opinion/debatt/forlega ... t-1.914343

Tyckte det var en bra artikel. Jag har själv funderat på samma sak. Även om jag inte tycker att det är så konstigt, eller förvånas över fenomenet på samma sätt som författaren till artikeln. Men jag har tex funderat på varför det inte finns fler män här på sjalbarn. Jag har en känsla av att många av papporna till barnen här är hyfsat engagerade och jämställda...? Men här syns de inte i egen person. Min egen sambo är inte svensktalande så han kan naturligt inte ta del av detta forum, men han uppmanar mig ofta att lägga in en tråd om det ena eller andra. Jag undrar dock om han skulle vara medlem själv om han kunde... Kan ju tänka mig att det kanske skulle kännas lite ensamt bland alla mammor. Tror i alla fall att många pappor kan känna så. Att de inte får plats. Å visst, man kan ju säga "skaffa" en egen plats, ett eget forum för pappor då då!" Men det tycker inte jag är konstruktivt. Vi vill väl vara tillsammans om våra barn?

Så min fråga är egentligen... Hur kan vi bjuda in papporna, mor-, farfäderna och männen hit? Det skulle jag vilja

/Lina

PS: Blev helt chockad över kommentarerna till artikeln. Vilken värld lever jag i? Känner inte igen mig när jag läser folks reaktioner.

[Mirjam]

Jag tänkte på skribentens exempel från bloggar där mammor skriver nedvärderande om sina män. Sånt tycker jag man stöter på rätt ofta, tex i fikarummet på jobbet. Det är en väldigt trist jargong och om man inte deltar så får jag känslan av att folk tror att man ser sig som "förmer" för att man har ett mer jämställt förhållande än vad de har.

Min egen man har också bett mig lägga in trådar här och läser om jag skickar honom länkar. Jag tror han har ett eget konto. Men han skriver inte själv, dels hänger han inte på forum, dels tycker han att detta forumet verkar så avancerat att sätta sig in i, och då tror jag han menar socialt snarare än tekniskt.

[FruFrid]

Min man läser gärrna över axeln när jag sitter här på sjalbarn. Tror inte han skulle börja "hänga" här dock. På något vis är barnen fortfarande kvinnornas område och männen har svårt att ta sig in även om de vill. Det finns mönster som nästan är osynliga som ändå tydligt delar upp oss efter kön.

Kanske skulle vi "tvinga" in fler män här för att göra forumet till mer neutral mark.

[anna m]

SjalBarn är min värld där jag inte har familjen med mig. Mitt andningshål. Maken har andra. Och han har inget behov av att prata föräldraskap och fållen på didymos Vi är ganska nöjda med den uppdelningen.

[Din mamma]

Jag håller med om att det är trist att papporna inte syns till.

Däremot tycker jag inte att det varken är mammornas fel eller uppgift att ändra på. Papporna måste själva ta mer plats, om de vill ha den.

Anser jag.

[amani]

Min man har samma åsikter och tankar som jag om bärandet och nära föräldrarskap, han jobbar även som sjuksköterska med barn, men han är inte så mycket för att hänga på forum! Det är rätt trist jo, att inte det fins fler pappor men de kanske har andra forum för att uttrycka sig?

[belinda]

Jag håller med om att det är trist att papporna inte syns till.

Däremot tycker jag inte att det varken är mammornas fel eller uppgift att ändra på. Papporna måste själva ta mer plats, om de vill ha den.

Anser jag.

och jag.

[sanna73]

Jag håller med om att det är trist att papporna inte syns till.

Däremot tycker jag inte att det varken är mammornas fel eller uppgift att ändra på. Papporna måste själva ta mer plats, om de vill ha den.

Anser jag.

och jag.

Jag med

[IEDN]

Jag håller med om att det är trist att papporna inte syns till.

Däremot tycker jag inte att det varken är mammornas fel eller uppgift att ändra på. Papporna måste själva ta mer plats, om de vill ha den.

Anser jag.

och jag.

Jag med

Håller med

[Jenny med Emiliten]

Två viktiga faktorer, tror jag:

1. Mammor är gravida. Ett tag i alla fall. Och första tiden förväntas man vara hemlig med sin graviditet, som upptar ALL tankekraft. Då söker sig många till ett forum där man kan babbla anonymt om sitt tillstånd. Och detta blir lätt en vana. Sen håller man sig till det forum man är van vid.

2. De flesta nätaktiva bloggar och diskuterar om saker som engagerar dem i deras närhet, men det tar ofta lite tid innan man kommer till skott. Man behöver liksom bli "expert" på sin tillvaro för att uttala sig om den, och man behöver tid att söka rätt forum för att uttrycka sig (inte alla förstås men många). Min bebis var 3-4 månader då jag började blogga och hittade till SB. Få pappor är lediga mer än så lång tid - fortfarande. Jag förbluffas över hur så många män i min närhet tar 2-3 månader, om ens det. Argumentet är ofta att de har egen firma som de inte har råd att överge. Det lustiga är att kvinnor som har egen firma ofta har det för att kunna styra mer över sin tid och - just det - tillbringa mer tid med sin familj.

Sen kommer förstås det där med traditioner, exkluderande kvinnokultur, identitet, och så vidare ...

[solanna]

Det finns väl en hel hög med pappor här som skriver ibland, men varför de inte gör det mer vet jag inte. Säkert är det svårt att slå sig in som en liten minoritet på ett forum som redan fungerar. Däremot vet jag att det finns en del pappdominerade snack på AFF till exempel, både om föräldraskap och om helt andra ämnen. Min man är forumakriv, men han hänger på fora där man pratar spel eller Mac-datorer och verkar inte ha så stort behov av föräldraskapssnack. Rätt ofta pratar vi dock om vad jag har läst om här på SB och ibland ber han mig skriva trådar om olika saker.

[UWO]

Jag håller med om att det är trist att papporna inte syns till.

Däremot tycker jag inte att det varken är mammornas fel eller uppgift att ändra på. Papporna måste själva ta mer plats, om de vill ha den.

Anser jag.

Fast varför egentligen? För det är ju samma argument som många använder när de vänder sig emot jämställdhetsfrågor. Att det är kvinnornas egna ansvar att hålla uppe sina löner och löneförhandla samt kämpa till sig positioner i arbetslivet. Och ändå ser vi att det inte riktigt fungerar, inte ensamt iaf.

Jag tycker VI har samma ansvar tillbaka. Varför ska pappor dra hela lasset bara för att VI tycker att det är enkelt att ta plats i hem och barnfrågor?

Tror dessutom att jämställdhetsarbete drivet åt båda hållen (både att få bättre kvinnovillkor på arbetsmarknaden och likställda föräldravillkor för männen) skulle gagna frågan.

[UWO]

Argumentet är ofta att de har egen firma som de inte har råd att överge. Det lustiga är att kvinnor som har egen firma ofta har det för att kunna styra mer över sin tid och - just det - tillbringa mer tid med sin familj.

Sen kommer förstås det där med traditioner, exkluderande kvinnokultur, identitet, och så vidare ...

Bra skrivet!
Funderar också på det där. Jag är nämligen huvudinkomsttagaren i den här familjen men det är ändå jag som har varit hemma mest med barnen, så uppenbarligen fungerar det också (min man studerar så han har verkligen varit låginkomsttagare). Man förbryllas!

[UWO]

Fortsätter att spamma tråden och anger, vad jag tror, är MIN mans "ursäkt" att inte vara på SB.

Jag tror han tycker det är svårt att slå sig in i en så pass kvinnodominerad värld. Han skulle nog känna sig lite utanför där.
Han har dock varit aktiv på föräldraforum (aff/fN, fl) och där tror jag att han smickras en del av att lätt bli igenkänd (eftersom han ofta är ensam pappa där han skriver).

Sen är ju han, liksom många andra, uppfostrad i teknikens och de långa kolvätenas värld och inte bland de rosafluffiga bomullsfiltarna.

[Din mamma]

Jag håller med om att det är trist att papporna inte syns till.

Däremot tycker jag inte att det varken är mammornas fel eller uppgift att ändra på. Papporna måste själva ta mer plats, om de vill ha den.

Anser jag.

Fast varför egentligen? För det är ju samma argument som många använder när de vänder sig emot jämställdhetsfrågor. Att det är kvinnornas egna ansvar att hålla uppe sina löner och löneförhandla samt kämpa till sig positioner i arbetslivet. Och ändå ser vi att det inte riktigt fungerar, inte ensamt iaf.

Jag tycker VI har samma ansvar tillbaka. Varför ska pappor dra hela lasset bara för att VI tycker att det är enkelt att ta plats i hem och barnfrågor?

Tror dessutom att jämställdhetsarbete drivet åt båda hållen (både att få bättre kvinnovillkor på arbetsmarknaden och likställda föräldravillkor för männen) skulle gagna frågan.

Jag anser inte att det är jämförbart. Jämställdhetsfrågor, jag menar, det handlar inte om att män som startar en blogg blir trakasserade, våldtagna och får lägre betalt om de startar en pappablogg. Det finns pappabloggar som är enormt framgångsrika. Jag har tipsat min man om tusen föräldrasajter, bland annat sånna som riktar sig speciellt mot pappor, men han har inget intresse. Jag tror att män helt enkelt inte är intresserade, de är inte uppfostrade för att engagera sig i "mjuka" frågor.

Visst man kan skylla det på deras mammor, fruar eller vadfan som helst, men det känns väldigt 1900-tal för mig.

De kan ju faktiskt bara öppna en webläsare och läsa.

Jag kan knappast söka högavlönade chefspositioner bara sådär. Så nej, jag tycker inte att det är samma sak, och jag tycker inte att det är varken kvinnors fel eller ansvar.