Bootstrap Framework 3.3.6

[MittNyaJag]

Sonen är strax över fyra månader och trivs jättebra i sjalen, sitter och myser och kan vara lugn hur länge som helst, såtillvida han inte blir hungrig.
Jag tycker det är jättemysigt och bär honom mer än gärna.
Han "leker" bra själv på golvet på både mage och rygg och trivs bra i både babysitter och hoppgunga. Är han trött dagtid så kan han sova bra i vagnen, vissa gånger bara när man går men andra gånger när vagnen står still ute/i hallen. Vissa dagar ammar han sig till sömns och kan sen sova själv i soffan. Andra dagar vill han ligga nära nära och småtutta för att kunna sova.

Fick dock frågan idag, i all välmening; "Jag vet att man inte kan skämma bort små barn och allt så där, men kan det inte vara därför att du bär honom så mycket som han har svårt att sova själv? Han har ju bott i magen i 9 månader och nu har du burit honom i sjalen i 4... Jag skulle blivit tokig om jag fått lov att ligga med mina barn när de sov, det var ju då jag dammsög och diskade och..."

Personligen tycker jag ju det här är helt normalt (det är ju mitt första barn. ) och har inget emot alls att bära honom när han talar om att han behöver det, de dagar han vill ha sällskap för att sova så får han det, andra dagar kan han ju sova själv!
Han är ju fortfarande så liten att han lever autonomt och bara agerar efter sina behov just då.
Både jag och sambon tror att det ger ett tryggt barn att han får så mycket närhet som möjligt nu när han är liten och får vara nära när han "ber om det". Han kommer inte vilja bli buren när han börjar skolan, han kommer inte samsova med oss när han är 15...

Tänker jag galet?
Har ni fått "försvara" ert bärande och hur har ni gjort?

[Pärla]

Nej du tänker inte galet, jag tycker att du tänker bra och jag tänkte likadant. Enstaka kommentarer fick jag. Fortsätt din väg

[Skorven]

Jag håller med Pärla. Så resonerar vi med. Men ibland slinker det ur lite kommentarer ur människors munnar, jag vet inte varför. Så kan det vara, bara, tror jag nog.

Jag älskar att vara nära mitt barn, och jag tror att lyhördhet i alla lägen vinner. Kör på

Förresten? Vad innebär egentligen att sova själv? Att barnet somnar så fort man lägger det på sängen och sen sover så länge som föräldern vill? Och varför skulle det vara att föredra? Hmm, inte vet jag.

[MittNyaJag]

Tja... Sonen hade en period då han vaknade så fort man lade ifrån sig honom, men i knät eller om man låg brevid honom så kunde han sova den timmen han behöver... (eller i sjalen såklarrt!) Visst var det lite smådrygt men ärligt, vad väljer man, ligga och sova bredvid det sötaste i världen eller ställa sig och diska/dammsuga.

[sjalgalen]

Jag har fått försvara mitt bärande nästan hela tiden, särskilt inför en del av släkten. Sambons släkt är däremot helt inne på samma linje som vi

Men att vi bar första sonen skulle ge oss en son som inte är självständig, han skulle inte lära sig gå förrens sent, dessutom samsover vi och matar fritt vilket var ännu värre eftersom vi inte skule få någon lugn stund själva och han skulle bli fet och inte smalna av igen....


Han gick innan han blev 10 månader, är självständigare än jag skulle önska ibland, han är smal som en speta och båda barnen sover lungt hela natten = mycket egentid på kvällarna!


Minsta pojken har vi inte fått mycket kommentarer om, det var väl bevisat med D antar jag, att det vi gör funkar!

[avon]

Om man bär i sjal kan man ju städa och diska medan barnet är vaket (särskilt om man bär på ryggen). Sen kan man ligga och gosa tillsammans när det blir sovdags.