- fre jul 10, 2009 14:12
#7441153
Sonen är strax över fyra månader och trivs jättebra i sjalen, sitter och myser och kan vara lugn hur länge som helst, såtillvida han inte blir hungrig. 
Jag tycker det är jättemysigt och bär honom mer än gärna.
Han "leker" bra själv på golvet på både mage och rygg och trivs bra i både babysitter och hoppgunga. Är han trött dagtid så kan han sova bra i vagnen, vissa gånger bara när man går men andra gånger när vagnen står still ute/i hallen. Vissa dagar ammar han sig till sömns och kan sen sova själv i soffan. Andra dagar vill han ligga nära nära och småtutta för att kunna sova.
Fick dock frågan idag, i all välmening; "Jag vet att man inte kan skämma bort små barn och allt så där, men kan det inte vara därför att du bär honom så mycket som han har svårt att sova själv? Han har ju bott i magen i 9 månader och nu har du burit honom i sjalen i 4... Jag skulle blivit tokig om jag fått lov att ligga med mina barn när de sov, det var ju då jag dammsög och diskade och..."
Personligen tycker jag ju det här är helt normalt (det är ju mitt första barn.
) och har inget emot alls att bära honom när han talar om att han behöver det, de dagar han vill ha sällskap för att sova så får han det, andra dagar kan han ju sova själv!
Han är ju fortfarande så liten att han lever autonomt och bara agerar efter sina behov just då.
Både jag och sambon tror att det ger ett tryggt barn att han får så mycket närhet som möjligt nu när han är liten och får vara nära när han "ber om det". Han kommer inte vilja bli buren när han börjar skolan, han kommer inte samsova med oss när han är 15...
Tänker jag galet?
Har ni fått "försvara" ert bärande och hur har ni gjort?

Jag tycker det är jättemysigt och bär honom mer än gärna.
Han "leker" bra själv på golvet på både mage och rygg och trivs bra i både babysitter och hoppgunga. Är han trött dagtid så kan han sova bra i vagnen, vissa gånger bara när man går men andra gånger när vagnen står still ute/i hallen. Vissa dagar ammar han sig till sömns och kan sen sova själv i soffan. Andra dagar vill han ligga nära nära och småtutta för att kunna sova.
Fick dock frågan idag, i all välmening; "Jag vet att man inte kan skämma bort små barn och allt så där, men kan det inte vara därför att du bär honom så mycket som han har svårt att sova själv? Han har ju bott i magen i 9 månader och nu har du burit honom i sjalen i 4... Jag skulle blivit tokig om jag fått lov att ligga med mina barn när de sov, det var ju då jag dammsög och diskade och..."
Personligen tycker jag ju det här är helt normalt (det är ju mitt första barn.

Han är ju fortfarande så liten att han lever autonomt och bara agerar efter sina behov just då.
Både jag och sambon tror att det ger ett tryggt barn att han får så mycket närhet som möjligt nu när han är liten och får vara nära när han "ber om det". Han kommer inte vilja bli buren när han börjar skolan, han kommer inte samsova med oss när han är 15...
Tänker jag galet?
Har ni fått "försvara" ert bärande och hur har ni gjort?
: Sebastian : 090222 :
Bär mest i någon hemmasydd Mei Tai. Manduca om det ska gå snabbt och någon sjal från garderoben om jag ska bära länge.
Bär mest i någon hemmasydd Mei Tai. Manduca om det ska gå snabbt och någon sjal från garderoben om jag ska bära länge.
