Bootstrap Framework 3.3.6

[Pelikanen]

Intresserad av åsikter om hur min bebis påverkas av att bli buren av en alltför stressad och irriterad bärare.

En av anledningarna till att jag bär är ju för att jag tror att bebis blir lugn och trygg av att få vara nära, men funkar det verkligen om jag inte är mit vanliga lugna, fina harmoniska jag?

[tinaw]

Det funkar nog bättre än att vara stressad och irriterad och INTE bära tippar jag. Och så blir man lugnare själv av själva bärandet!

[jag71]

Det funkar nog bättre än att vara stressad och irriterad och INTE bära tippar jag. Och så blir man lugnare själv av själva bärandet!

Jag håller med! Dem gånger som inget funkar allt bara är så stressigt och barnen springer runt och gnäller så upp med den värsta gnällspiken på ryggen. Efter ett tag så har jag oftast lugnat ner mig och jag har fått mer gjort än att ha varit tvungen att försöka undvika att trampa på barnen. Hmm... det där låt inte bra men jag hoppas du förstår vad jag menar. Brukar sätta upp skrutt på ryggen när vi handlar om vi har bråttom och han vill plocka varor själv. Det blir så mycket lättare. Visst protesterar han som en galning i 2 minuter sen sitter han lungt på ryggen och pratar om vad han tycker vi ska köpa.

[Helena]

Får man till en bra knytning så är det avstressande att bära. Bär jag fel med tokig ryggknytning t ex, blir jag ännu surare. Så man ska nog satsa på knytningar man kan, så att man inte behöver irritera sig på det också.

[Ingrid]

Jag var ofta väldigt stressad när jag började bära min äldsta son då han var 3 månader. Vi hade en väldigt stressig livssituation, och att då kunna bära Anton medan jag hann göra annat, var en bra lösning. Det roliga var att varje gång jag satte upp honom i sjalen, så märkte jag att efter så där 10 minuter så var jag lugn som en filbunke. Äh, vad gör det väl att jag inte hinner med allt? tänkte jag. Det här var ett så tydligt mönster att jag konstaterade att det här med att bära, det gjorde mig minst lika gott som min son. Sedan har jag läst rätt mycket omkring det här med närhet och vad som händer och konstaterat att det fanns en vetenskapligt bevisad förklaring till detta. Det hormon som frigörs (oxytocin) vid positiv beröring och närhet (samma som frigörs vid amning) påverkar vuxna minst lika mycket som barn. Så vi blir lika lugna och fina vi, som barnen!

Läs gärna den här intressanta och lättlästa artikeln där en av Sveriges främsta forskare inom området är intervjuad: "ömsint beröring får kroppen att jubla" , ur DN 2004
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=247182

[tinaw]

Det roliga var att varje gång jag satte upp honom i sjalen, så märkte jag att efter så där 10 minuter så var jag lugn som en filbunke. Äh, vad gör det väl att jag inte hinner med allt? tänkte jag. Det här var ett så tydligt mönster att jag konstaterade att det här med att bära, det gjorde mig minst lika gott som min son.

Kan inte annat än instämma!