Bootstrap Framework 3.3.6

[Tuve]

Min 6-månaders son sover sina tupplurar på dan antingen i sjalen, i bilen vid dagishämtningar, eller i mitt knä vid bröstet. Aldrig i vagn eller ensam i sängen. Nu tyckte min mamma att det vore bra om jag börjar vänja honom vid att sova i vagn, eftersom han kommer att bli för tung att bära.

Min tanke är att det tar jag den dan det blir ett problem. Inget jag behöver joxa med innan, för problemet kanske aldrig uppstår, eller löser sig av sig själv. Jag tycker att många "problem" med barnen är större i huvet än i verkligheten, och löser sig nästan bäst om man inte har nån strategi.

På ett sätt kan man säga att han redan är lite för tung (ca 8 kg), för jag bär inte alls så mycket som när han var mindre, utan ger honom fler av de andra sorternas tupplurar, om jag kan. Men jag kan utan vidare bära honom ett par timmar i streck, bara jag gör stretching efteråt (får falsk ischiasbesvär annars).
Om 2-3 månader ska hans store starke far ta över föräldraledigheten, så då blir tyngden mest hans problem!

Hur har ni andra gjort? Behöver man börja vänja barnet vid annan sömnplats i förväg?

[naimiez]

Vi har aldrig vant av.....det löser sig är min strategi pappan och barnet kommer hitt sin melodi inte säkert att han bär.....barnet kanske tycket det är trevligare att åka vagn med pappa, det klurar de ut själva Kram!

[Sara med alla barnen]

Nej det tycker jag inte. Det kommer när det kommer. Du har helt rätt inställning och din mamma har fel Tänk att det ska vara så svårt att svälja detta med sjalbärandet för många (äldre, andra, oinvigda...)

[skogsväsen]

Jag har en tiomånaders som alltid har sovit i sjalen på dagtid men sedan en vecka tillbaka så kan han sova själv i sängen, det bara funkade inget vi har försökt vänja honom vid. Allt löser sig, barn (och föräldrar) gör saker när de är mogna för det.

[diddeldi]

jag tror inte på att ta ut problem i förskott. om det blir problem senare så kan man ju göra nåt åt det då liksom? med mina barn har det löst sig naturligt.

[CrazyMagpie]

Här var det lillebror som vande mig av vid att bära när det var sovdags... plötsligt strax efter halvåret gick det inte alls att somna i sjal/sele utan det vara bara vagn som gällde!

(det gick dock till sig efter ett par veckor och lillebror kunde då somna både i sjal/sele och vagn )

Så jag tror som ni andra, att om det visar sig vara ett problem senare så tar man itu med det då!

[AnnaBanana]

Min tanke är att det tar jag den dan det blir ett problem. Inget jag behöver joxa med innan, för problemet kanske aldrig uppstår, eller löser sig av sig själv. Jag tycker att många "problem" med barnen är större i huvet än i verkligheten, och löser sig nästan bäst om man inte har nån strategi.

jag är helt på din linje

[busflickan]

Jag tror oxå att det löser sej när det är dax för det. Min lilla sov även hon bara i sjalen ett tag (eller i famnen innan vi hade sjal) och sen en dag när hon var runt 7-8 månader så ville jag sova samtidigt som henne så jag la mej med henne i sängen och det var inga problem att sova så heller (visst, de första gångerna ville hon vara näääära, men hon har på eget initiativ flyttat sej längre ifrån och hon sover nu sina lurar själv i sängen, men vi ligger med henne tills hon somnat.

[puh]

Låt det vara som det är om det fungerar och känns rätt! Den dag det inte fungerar längre, så kommer ni att göra något åt det. Den dagen kanske det löser sig av sig självt. Det är ju DU som måste se om du har behov att han ska sova någonannan stans, om inte: Njut av att det fungerar bra för er på ert sätt!

Många har sagt åt mig att S borde lära sig att somna i egen säng, att vi inte ska ha henne somna med bröstet i munnen nära mig. Jag ignorerade råden och gjorde som det kändes bäst. Tills jag märkte att S inte sov lika bra och lugnt längre vid min sida. Orolig, snurrar, tuttar hela natten. Då kändes det som om det var dags, började testa med att sova i spjälis på nyårsdagen. Nu 14 dagar senare somnar hon utan skrik i egen säng, har försökt ta upp henne någon natt i vår säng, men det enda hon vill ha är lite amning - sen tillbaka i egen säng!

Det är nog jag som har svårast att sova, det är så ensamt utan henne och sambon vill inte ligga och kramas hela natten...

[melon]

Det löser sig


Det är nog snarare jag som måste avvänjas i denna familjen. Jag saknar det så det gör ont i hjärtat ibland

[kajsa kavat]

Äsch, det löser sig!!

Mina har runt året börjat få svårt att komma till ro i sjal/sele, och har då självmant börjat sova i vagnen istället

[Auroratiger]

Det går för övrigt alldeles utmärkt att bära en klump på 14,5 kg till sömns också, bara man har rätt bärgrejer. Tro mig. Men kanske inte varje kväll...

[Ponyo]

Vilhelm föddes till bärfis, och visade oss vägen till bärandet. Det var många olyckskorpar som kraxade att vi skulle få problem framöver. Speciellt ett par kompisar med en 1,5 år äldre son. Han hade också velat bli buren en massa.
Nuförtiden säger de inte ett knyst, nu har nämligen vi ett harmoniskt välartat barn som inte vill bli buren längre, och de har en mycket olycklig pojke som inte mår bra alls och som inte fått det han behövt

Så fortsätt du bära. Vilhelm brukar inte vilja bli buren längre stunder, men jag bär när han är sjuk (och vill bli buren) och jag tycker inte att hans 15,5 kg är så farliga, inte med rätt sort bärhjälpmedel.

[melon]

Vilhelm föddes till bärfis, och visade oss vägen till bärandet. Det var många olyckskorpar som kraxade att vi skulle få problem framöver. Speciellt ett par kompisar med en 1,5 år äldre son. Han hade också velat bli buren en massa.
Nuförtiden säger de inte ett knyst, nu har nämligen vi ett harmoniskt välartat barn som inte vill bli buren längre, och de har en mycket olycklig pojke som inte mår bra alls och som inte fått det han behövt

Så fortsätt du bära. Vilhelm brukar inte vilja bli buren längre stunder, men jag bär när han är sjuk (och vill bli buren) och jag tycker inte att hans 15,5 kg är så farliga, inte med rätt sort bärhjälpmedel.

Håller med! Barn visar vad de behöver och närhet kan de inte få för mycket av. Våra barn har velat ligga ner och somna vid runt året båda två, och har självmant valt bort bärandet mer och mer.

[Tuve]

Ja, det var som jag trodde, då! Visserligen bär jag hela tuppluren, inte bara tills han somnar, men behöver jag sluta med det, så ska det väl gå då. Till natten ammar vi till sömns, vilket det tydligen även finns böcker som kraxar om...
Så länge man själv trivs och tycker det är ok kan man nog lugnt fortsätta som man gör, och lita på att barnen mognar och klarar förändringar utan att man börjar kludda innan de är redo, och innan det behövs.
Tack för era svar!