Bootstrap Framework 3.3.6

[vassast]

Hallå,

som 3 veckors mamma vet jag inte mycket om för och nackdelar med sjal.
Lite har jag naturligtvis läst på men jag skulle bli glad om ni redan erfarna föräldrar kan tipsa mig om vart jag finner fakta och artiklar om ämnet. Sjal verkar ju onekligen för modernt för att finna info om på biblioteket.

Kan man verkligen skämma bort ett barn med att ha dem för mycket nära och då även i sjal?
Finns någon "åldersgräns" när barnet bör lära sig att vara själv och leka sova osv?

tacksam för fakta

[Gullan]

Hej!
Du kan prova att läsa här: http://www.naraforaldrar.se/ som är en sida om Nära Föräldraskap, eller Attachment Parenting Där kan du också beställa boken "Nära Föräldrar" av Jorun Modén

[mian]

Det går inte att skämma bort barn med kärlek och närhet Man brukar skilja på barns behov och önskemål. Grundläggande behov är mat, trygghet, värme, kärlek och närhet. Och barns behov är det vuxnas skyldighet att uppfylla. Sedan finns det önskemål, som lördagsgodis, varje-dag-godis, hjälp med att knyta skorna etc etc. Om man alltid uppfyller alla barnets önskemål, då gissar jag att barnet har potential att bli bortskämt. Men alla grundläggande behov går det inte att skämma bort barn med. Det gör dem bara trygga!

Bärandet är uråldrigt, dock är inte jag rätt person att rekommendera literatur.

Ditt barn kommer att visa vägen för dig och tala om när det vill ha en sjalpaus, man behöver inte oroa sig för att barn gör något de inte vill

[vassast]

tack för era svar
jag läör mig vidare

[diddeldi]

Det går inte att skämma bort barn med kärlek och närhet

[Sami]

Det är uråldrigt... barn har burits i alla tider... sedan urminnes tider långt långt tillbaka... barnen är byggda för att bäras och vi är byggda för att göra det.
För länge sedan var det förenat med livsfara att lägga barnet ifrån sig alltså bar man det med sig på olika sätt.
rent instiktivt vill vi bära på våra barn och barnen söker det när de vill ha tröst och känna att de är trygga...

Ett barn som får all trygghet och närhet det behöver möter världen med ett självförtroende och tillit till sig själv och sin förmåga för det har fått återvända till tryggheten mellan sina små utflykter bort från bäraren. Det har vänt sig mot omvärlden i sin egen takt och vuxit för varje gång... de blir allt vågligare och jag har hittills inte burit ett barn som är 10 år hihi alla mina har slutat när de tyckt att de inte behöver det mer... min 6 åring vill inte bli buren längre alls (förutom då när hag var gipsad och blev trött i benen) 4 åringen kan ibland få för sig att åka i sjalen men det är en kort stund och sedan vill han inte mer... lilltjejen 20 månader bärs ganska mycket fortfarande men hon bestämmer det i stort sett själv vill hon gå själv så får hon det. JAg frågar henne om hon vill åka "Talen" eller om hon ska gå... och jag kan se en stor skillnad att är det en van miljö så vill hon alltid gå och om hon är lite ängslig så vill hon i sjalen men bara en liten stund för sen är hon "laddad" att gå ner och gå själv... så inte ett enda av mina idag halvvuxna barn måste bäras!!! hihi de är 16 19 och 22
Man kan inte skämma bort ett barn med närhet och kärlek som redan sagts men det är mycket enkelt att få ett barn som inte lyssnar om man inte lyssnar på barnet från början. Ett barn som får skrika sig till söms... kommer till sist att sluta ropa... visserligen lär det sig att det ska klara sig själv... men det lär det sig tids nog ändå... Och så är man förvånade att barn en inte lyssnar!!!!

Det finns en hel del att läsa men framför allt Joruns bok är läsvärd!!!

Lyssna till ditt eget inre om vad du vill och känner är rätt... det är där det finns. ursprunget en hel del finns inbyggt i oss om vi bara vågar lyssna.

Det är tufft, det är svårt och vår viktigaste uppgift i livet att föda upp vår avkomma, skydda den, sköta den och se den blir sin egen. Växer upp och blir ytterligare en länk i livets kedja! Med mycket kärlek och närhet har man gett det det bästa verktyget som finns till ett gott liv...

[sagogrynet]

Detta är så viktigt att jag tar det igen!

Det går inte att skämma bort barn med kärlek och närhet

[LillaG]

Kan man verkligen skämma bort ett barn med att ha dem för mycket nära och då även i sjal?
Finns någon "åldersgräns" när barnet bör lära sig att vara själv och leka sova osv?

tacksam för fakta

Det är lite si och så med att få fram fakta om bära eller icke bära i sjal.
Däremot är det en uuuuurgammal företeelse som uppenbarligen fortfarande fungerar .

Jag är helt övertygad om att barnet själv säger till när det vill vara lite självt & leka. Barnet bor ju inte i sjalen, även om man bär mycket .
Ju mer barnet blir aktivt själv, så känner du av att det vill göra annat än att vara i sjalen.
Men när det är ett litet knyte - bär bär bär i sjalen! Annars bär du ju bara på armen ändå...

[Helen]

bärandet förändras efter behovet. Ofta bär man barnet mycket den första tiden. När barnet själv känner behov och mönstren ändras så bär man det vid andra tidpunkter och vid andra tillfällen.
En 1 mån bebis bärs mycket. En 1åring vill själv leka på golvet, men slår det sig vill det gärna upp i famnen. Vid promenader går 1 åringen en bit, men får åka i sjal eller sele när det inte vill gå eller orkar gå mer. Barnet visar tydligt när det vill ner på marken och upptäcka värden och när det vill upp och vara tryggt.
Till vår 3 åring har vi alltid något bärdon med, men det är inte säkert vi använder det. Ska vi vara hemma hos någon sent så är sjalen bra om barnet ska somna borta. Även när man är 3.

[Christer Romson Lande]

Det går inte att skämma bort barn med kärlek och närhet … det gör dem bara trygga!

Jag brukar säga att man ska skämma bort barn med kärlek och närhet, det gör dem bara trygga!

[Måsen]

Det går inte att skämma bort barn med kärlek och närhet … det gör dem bara trygga!

Jag brukar säga att man ska skämma bort barn med kärlek och närhet, det gör dem bara trygga!

Önskar att det var jag som brukar säga så, ska börja med det nu!

[Snurrfian]

Nej man skämmer inte bort barnen genom att bära dem och låta dem vara nära, Elin hade jag inte hittat sjalar till så henne bar jag i babybjörn och sedan i famnen. Freddan bar jag från början med sjal och vad mycket enklare det var!
Ang sömn så gör som du/ni tycker fungerar bäst, jag klarar inte av att ha barnen i sängen när de börjar bli större utan att jag sover betydligt sämre, alltså har de fått lov att börja sova i egen säng, ibörjan har vi lagt dem i sin säng och sedan när de vaknar så har de fått komma över till våran, för att efter hand leda in dem på att sova hela natten i sin säng. Men Fredrik blir två i augusti och det är först nu som vi har börjat jobba aktivt med det för att få nätterna hållbara för oss allihopa.

Det är en dungel och det finns massvis med böcker och information, läs gärna, ta åt dig det som du känner i magen och hjärtat, att det är tror jag på. Våga lita på att din egen känsla är den rätta för alla är individer, det någon älskar kan någon annan hata!

[Pétronille]

Jag läste en bok om barnets neurologiska utveckling av en hjärnforskare, Lise Eliot, "What's Going on in there?", som inte alls handlar om bärande i och för sig, utan går igenom tillgänglig forskning om det lilla barnets nervsystem och dess utveckling. Det intressanta var att det fanns mycket i den boken som indirekt visade på bärandets fördelar (hon nämner det lite i förbifarten), som har att göra med barnets behov av att vara nära för att nervsystemet ska kunna utvecklas på ett optimalt sätt, men också dess behov av rörelse, att bli gungat etc etc -- allt saker som tillfredsställs av bärande -- det fanns ingenting där som tydde på att det skulle vara en fördel för en bebis att ligga ensam eller sitta i en vagn.