- fre maj 04, 2007 09:18
#614328
Ja, att jag har fått en riktig liten busunge är nog allt bärandes fel 
Jag kan inte hitta någon annan förklaring, alla barnen är ju fostrade på precis samma sätt och behandlade likadant. Alla är helsyskon och borde ju följa varandra, eller?
De tre stora barnen har alltid fått mycket närhet, blivit burna mycket, sovit i min säng, ammats länge och så vidare. De har alltid varit väldigt "lugna", inte stoppat mycket i munnen, inte pillat på grejer, inte klättrat eller sprungit i från mig. De har lyssnat bra när jag har sagt åt dem, inte kladdat med maten och så vidare. Jag har aldrig behövt flytta på några grejer här hemma, de har låtit mina saker vara i fred så att säga.
Fyran då....
Han har från början blivit buren i olika bärdon, nu är han 18 månader och jag bär honom på ryggen ute, har ingen kärra till honom. Han sitter på ryggen när jag dammsuger och så ofta han själv vill här inne. Han sitter ofta på ryggen när jag spelar fotboll med syskonen, klipper gräset och annat.
Och hurdan är han då?? Han började med att stoppa ALLT i munnen, hade hjärtat i halsgropen många gånger när jag eller nåt syskon fick plocka ut diverse föremål ur hans mun. Många konstiga saker såg jag i blöjan och så vidare. Han pillade och pillar på ALLT! Jag har fått flytta ALLT som finns inom räckhöjd för honom, han klättrar upp på bord och annat han kommer åt, han sticker all världens väg om han ser jag är på väg att fånga honom ute, han kladdar som den värste jag vet inte vad med maten, han är ett riktigt litet yrväder och det bara lyser bus i ögonen på honom hela hans vakna tid
Han gick tidigare än de andra, han kör på i 110 hela dagarna och tröttar ut både mig och syskon när vi får springa runt och hindra honom från diverse bus. Att prata i telefonen är inte att tänka på för han växlar mellan att klättra upp på bordet eller dra ur telefonsladden.... 
Han vänder upp och ner på mina blomkrukor, snor syskonens grejer och plockar sönder, drar ut alla sladdar bakom tv:n, drar loss sladdar från klämmorna utmed listerna och så vidare. Han är ständigt på gång med något bus.
Så vad tror ni? Kan jag skylla på mina bärdon att jag har fått ett busigt litet yrväder?
Fast vännerna tycker det är rätt kul, de tycker jag har haft det för enkelt de andra tre barnen... Nu är det inte mer än rätt att jag får känna på hur det är att ha ett bustroll. Men jag tycker faktiskt det är rätt kul att få se när han är igång. Det är otroligt hur mycket energi de har och hur spännande allt är, och framför allt hur otroligt många gånger någon kan göra samma sak om, om och om igen utan att ledsna.....
Ha en fin dag allihopa! Och jag hoppas alla förstår att det här inlägget inte är allvarligt menat.....
Jag kan inte hitta någon annan förklaring, alla barnen är ju fostrade på precis samma sätt och behandlade likadant. Alla är helsyskon och borde ju följa varandra, eller?
De tre stora barnen har alltid fått mycket närhet, blivit burna mycket, sovit i min säng, ammats länge och så vidare. De har alltid varit väldigt "lugna", inte stoppat mycket i munnen, inte pillat på grejer, inte klättrat eller sprungit i från mig. De har lyssnat bra när jag har sagt åt dem, inte kladdat med maten och så vidare. Jag har aldrig behövt flytta på några grejer här hemma, de har låtit mina saker vara i fred så att säga.
Fyran då....
Han har från början blivit buren i olika bärdon, nu är han 18 månader och jag bär honom på ryggen ute, har ingen kärra till honom. Han sitter på ryggen när jag dammsuger och så ofta han själv vill här inne. Han sitter ofta på ryggen när jag spelar fotboll med syskonen, klipper gräset och annat.Och hurdan är han då?? Han började med att stoppa ALLT i munnen, hade hjärtat i halsgropen många gånger när jag eller nåt syskon fick plocka ut diverse föremål ur hans mun. Många konstiga saker såg jag i blöjan och så vidare. Han pillade och pillar på ALLT! Jag har fått flytta ALLT som finns inom räckhöjd för honom, han klättrar upp på bord och annat han kommer åt, han sticker all världens väg om han ser jag är på väg att fånga honom ute, han kladdar som den värste jag vet inte vad med maten, han är ett riktigt litet yrväder och det bara lyser bus i ögonen på honom hela hans vakna tid
Han gick tidigare än de andra, han kör på i 110 hela dagarna och tröttar ut både mig och syskon när vi får springa runt och hindra honom från diverse bus. Att prata i telefonen är inte att tänka på för han växlar mellan att klättra upp på bordet eller dra ur telefonsladden.... Han vänder upp och ner på mina blomkrukor, snor syskonens grejer och plockar sönder, drar ut alla sladdar bakom tv:n, drar loss sladdar från klämmorna utmed listerna och så vidare. Han är ständigt på gång med något bus.Så vad tror ni? Kan jag skylla på mina bärdon att jag har fått ett busigt litet yrväder?
Fast vännerna tycker det är rätt kul, de tycker jag har haft det för enkelt de andra tre barnen... Nu är det inte mer än rätt att jag får känna på hur det är att ha ett bustroll. Men jag tycker faktiskt det är rätt kul att få se när han är igång. Det är otroligt hur mycket energi de har och hur spännande allt är, och framför allt hur otroligt många gånger någon kan göra samma sak om, om och om igen utan att ledsna.....
Ha en fin dag allihopa! Och jag hoppas alla förstår att det här inlägget inte är allvarligt menat.....
