Bootstrap Framework 3.3.6

[Annachan]

Hej,
jag väntar mitt första barn i september och köpte en bärsjal igår utan att ha tänkt så himla mycket mer på det än att jag vill kunna ha händerna fria och ändå ha mitt barn nära. En sak som jag funderar på och letar information om är är hur man kan främja självständighet (sova i egen säng tidigt, kunna ligga själv på golvet en stund och vara nöjd...) och ändå bära mycket i sjal. Är alltså lite rädd att barnet inte ska kunna vara nöjd "ensam" om det bärs mycket. Nån som har tankar, tips eller råd?

[sacha42]

För oss har det inte varit några problem alls. Alva har velat ligga på golvet och utforska grejer och självklart har hon fått det. Hon har åkt sjal då hon velat och då det har behövts
TRor nog inte att det kommer bli något problem utan kanske tvärtom bättre eftersom de har fått närhet och trygghet genom sjalbärandet

[ZaZi]

Min teori är (lite förenklad version) att ett barn som blir buret när helst det vill också har lättare att välja självständighet. Mitt barn vet att hon alltid får bli buren, alltid får vara nära om hon så önskar. Därför vågar och vill hon också utforska världen utanför. Det finns ju alltid en trygg famn att landa i.
Min dotter har sedan 6 mån alltid somnat ensam, i egen säng. Nöjd och trygg. (Att jag sedan när hon vaknar på natten alltid flyttat över henne till mig i stället för att natta om i hennes säng handlar nog mer om mina behov av närhet nattetid än hennes. )

[Annachan]

hej,
Tack ni som har svarat. Det låter ungefär så som jag själv tänker. Jag köpte en Looma sino. Den är väldigt lång...men jag övar för fullt på att knyta den. Och stoppar i en docka i brist på annat...

[bellisbella]

Det stämmer säkert som de andra skriver.
jag märker på min lilla J att de dagar jag har burit mycket i sjalen så ligger han gärna själv i sängen på kvällen, och kan ibland även somna helst själv i sin säng, till skillnad från de dagar då sjalen knappt har använts alls...
Glad, trygg o nöjd tycker jag mig märka att han blir av att få vara mycket i sjalen!

[Sara med Elin]

hej,
Jag köpte en Looma sino. Den är väldigt lång...men jag övar för fullt på att knyta den. Och stoppar i en docka i brist på annat...

Vår första sjal var också en Sino, och alla (sambon, Elin och jag) älskar den, den är så myyysig! Nu är den utlånad till en snart anländande lillkusin. Vi gav också bort en (begagnad) Sino i present till några kompisar som fick sin tvåa. De var väl sådär glada när vi överräckte presenten: "Jaha, tack, en bärsjal. Men vi har redan en bärsjal..." De hade lånat någon skrynklig tunn variant som jag inte riktigt vet vad det var. Men de bestämde sig för att testa den, och skulle lämna tillbaka den om de tyckte att den kändes överflödig. Några dar senare ringde de och tackade särskilt - de använde den jämt sa de. Lycka till med den, bebben blir säkert lika nöjd som dockan!

Vi har burit E. sedan ca en månads ålder, och hon har nöjt sovit i sin egen säng sedan ungefär två månaders ålder.

[mica]

Jag tycker det är viktigt att hålla isär bärandet och självständigheten. Våra barn föds dels med en instinktiv önskan att utvecklas, utmanas och "gå vidare" och dels med en alldeles egen personlighet. Man behöver, enligt mig, inte träna dem i sådant som självständighet. Det kommer de att klara av själva när de är redo för det.

Vår son föddes som en "kardborrebebis" och VÄGRADE att ligga själv och vara själv. Men från den dagen han kunde krypa så är det vi föräldrar som får springa efter när han ger sig iväg på sina utflykter.

Så länge och så mycket som bebisen och barnet behöver närhet ska de få det anser jag. Då kan de själva klara av att få sin självständighet.

[Christer Romson Lande]

Och om barnet blir väldigt osjälvständigt (oavsett om det beror på sjalandet eller ej) så har du ju ett bra hjälpmedel i sjalen för att det inte ska vara lika påfrestande.

[anna m]

Jag tror öht inte på att "främja självständighet". Jag tror att självständighet kommer av att barnet först får så mycket närhet och trygghet det behöver. Att göra tvärtom gör kanske barnen självgående men inte trygga. Inget som jag skulle eftersträva.

[elisabet]

Först beror det på barnets personlighet - vissa barn är nöjda med att ligga för sig själva mer andra vill vara nära länge hela tiden.

Om man tänker anknytingsteoretiskt så är det logiska anser jag att ett barn som får vara nära, bäras (i sjal eller famnen), samsova, ammas osv gynnas i sin anknytning till vårdaren. Och "beviset" på en trygg anknytning är att barnet tryggt kan röra sig längre och längre från basen/ vårdaren. Så resonemanget "om du bär hela tiden så hindras barnet inte lära sig att ligga själv och bli självständigt" vilar inte på anknytningsteoretisk grund. Själfallet ska barnet få tillfällen att ligga på mage osv men i sin egen takt så länge det är nöjt.

Att barnet ska bli "självständigt" att sova i egen säng vara själv på golvet osv kan man lära barnet tidigt och enkelt med tex 5 min metoden som vilar på en annan teoretisk grund "gradvis utsläckning av ett beteende". Det rekommenderas av många profesionella idag men personligen anser jag att att dessa metoder är att betrakta som katatrofmetoder för ett litet fåtal förälrar och barn som inte kan lösa situationen på annat sätt och ska inte kablas ut till den breda allmänheten som man gör idag.

Man säger att barnet inte tar skada av exv 5 min metoden men jag är inte så säker på att man kan säga det däremot är det förstås svårt att visa att det är så.

Det sista lite OT kanske men kort och koncist "Jag tror att det främjar självständigheten att bära i sjal :!: "

[jag71]

Nu har ju jag två små somär väldigt olika. Dem har blivit burna nästan lika mycket men ändå är dem väldigt olika i sin "självständighet". Den ena lilla snuttan vill helst vara med hela tiden medans den andra av dem väldigt gärna kryper runt på golvet och upptäcker saker hela tiden. Och det roliga är väl att det varierar vem det är som vill vara näsa. När dem var yttepytte så var det O som helst var nära och nu är det A så jag tror inte att dem utveckals annorlunda än oburna barn. Möjligen att dem blir lite tryggare för att dem vet att mamma/pappa alltid finns där med en mysig sjal om jag vill.
Fast samtidigt så det där med egen säng varierar väldigt mellan barn. stora tösen totalvägrade egen säng medans bonuspojken vägrat sova någonannastans än i sin spjälsäng. skrutt sov i babyrovagga ochj efter det i vår säng, nu har han en egensäng som han sover i ibland och ibland i vår säng. små snuttorna har knappast haft något val, först sov dem i en spjälsäng tillsammans, sen blev det en varsinn vagn och så spjälsäng igen. Nu har dem en varsin spjälsäng som dem sover hur gott som helst i. Tror inte det beror på om man bär eller inte utan på barnet i sig!
Tappade jag tråden någonstans ja ja med skrivhjälp och fem barn i samma rum får ni ursäkta mig (allt tar sån tid att jag inte vet vad jag svarar på till slut )

[Sara med alla barnen]

Jag tror öht inte på att "främja självständighet". Jag tror att självständighet kommer av att barnet först får så mycket närhet och trygghet det behöver. Att göra tvärtom gör kanske barnen självgående men inte trygga. Inget som jag skulle eftersträva.

Jag ser inte poängen med att vara "självständig" innan man faktisk KAN vara självständig.

Att ha ett barn som trivs med att ligga på golvet kan vara bekvämt, men har inte med självständighet, träning eller "bortskämdhet" att göra. Att få ett barn som går med på att sova själv verkar ha med personlighet eller något sånt att göra, inte självständighet. Att vara självständig en hel natt är rätt mycket begärt för ett litet barn. Att sova själv är inte detsamma som att vara självständig.

Som sagt, det suveräna med sjal är ju att man inte i samma utsträckning måste kämpa emot barnets närhetsbehov (eller osjälvständighet om man vill se det så) utan kan vara lyhörd och följsam utan att det tar knäcken på ens kropp

[emelie]

När mitt sjalbarn var trött eller ville vara nära/bäras använde jag sjalen.
Varje gång vi skulle till o från dagis med storebror också.
När han var vaken o nöjd låg han på mage på golvet (från 1veckas ålder) men så fort han ville upp så stoppade jag honom i sjalen.

Han har alltid varit självständig, inte ens samsova ville han särskilt länge.
Jag sövde honom dagtid i sjalen o när han sov la jag ner barn o sjal i liggvagnen o så sov han. Från ca 2mån sövde jag ibland direkt i liggvagnen o det gick lika bra (ibland bättre han sov iaf längre o djupare)
Kvällstid somnade han för det mesta helt på egen hand redan tidigt.

Självständigheten bara kom av sig själv. Storebror är inte buren i sjal alls och var inte alls lika självständig. Det beror en hel massa på barnets personlighet. Lillebror är väldigt rutinbunden, storebror var inte alls det. Lillebror gillar inte samsovning, storebror samsover gärna fortfarande (senast i natt tex). Storebror har napp, lillebror fattade aldrig hur man gjorde. Så det är svårt att veta innan man har barnet hos sig o ser personen hur barnet kommer uppleva sjalen och ev. "självständighetsövningar".

Lycka till med resten av graviditeten (hoppas inte sommaren blir för varm för dig) och Grattis till kommande bebisen och till sjalen.
och Välkommen till Sjalbarn!

(eller kanske är självgående ett bättre ord än självständig, för Oliver klarar sig ju inte själv, men han vill göra det mesta på egen hand o har velat det tidigt)

[Alven]

Mina två är ungefär lika mycket burna, men jag hade inte sjal till David från början (babybjörn först, sedan Moby). Ida är sjalad från dag 2 (hon föddes på kvällen så jag hann inte ta fram sjalen första dagen... ).

David är så självständig som ett barn kan vara. Han är pigg, glad och nyfiken, vill upptäcka allt. Han är oerhört trygg i sig själv och vet att när han vill gosa, då kan han komma till mamma eller pappa eller farmor eller... nån annan. När han känner att han behöver närhet då vet han hur han ska få det behovet tillfredsställt.

Ida är en plåsterbebis. Ingenstans duger utom mammas famn, eller sjal. Hon är ett år nu och visst kan hon leka själv korta stunder, under förutsättningen att jag finns inom synhåll/hon vet precis var jag är. Oftast vill hon vara i famnen/sjalen när hon är vaken men inte leksugen. Idag har jag nog burit henne tre timmar totalt, plus all knä- och amningstid då.

Alltså, mina ungar är i princip lika mycket burna men ändå totalt olika i allt. Det kan alltså inte bero på sjalandet...

[jag71]

Bästa rådet jag fick då stora tösen var nyfödd var av min bvc-sköterska. Hon sa "Lyssna på alla råd och tips och gör sedan det som känns bäst för dig och ditt barn" följer man det rådet och lyssnar på sig själv och sin bebis tror jag att det blir bra. Alla är vi ju olika både vuxna och barn!