Bootstrap Framework 3.3.6

[Helena]

Det tycker jag inte är så konstigt egentligen. Man har ju själv åkt vagn och man ser ju vagnar dagligen. Vi lever ju i en vagnkultur och inte i en bärkultur.

Sen så tänker man nog också att det blir tungt att bära en bebis hela tiden, man jämför med att bära hem matkassar från Ica kanske i en ryggsäck.

[vovvemor]

Jag kan inte förklara varför (mer än att det är som Helena säger att vi lever i en vagnkultur), men innan Daga föddes så var det helt enkelt självklart för oss att man skulle ha vagn. Det tog oss tio månader (!) innan vi fick mod till oss att sälja det dyra skrället igen trots att den inte blivit använd. Så inpräntat var det i oss att vagn, det ska man ha!

(Sjal hade vi iofs innan hon föddes också, men det var ju för att vi insett att vagn inte skulle fungera fullt ut för oss och att vi skulle komma att behöva ett bra bärverktyg också.)

[Siena]

Vi hade köpt både vagn och sjal innan sonen föddes. För mig var det lika självklart att ha bägge alternativen hemma när bebisen kom hem.

Det hela slutade med att sonen åkte i sjalen och alla ombyten, blöjor, ikea-tyglappar, fler ombyten och fler ombyten (kräkbarn som kräkte precis hur mycket som helst och krävde minst 5 ombyten varje gång vi lämnade huset) åkte i vår dyyyra vagn.

Men visst är vagnkulturen väl inpräntad i våra sinnen... Vagn MÅSTE man ju ha, för alla barn älskar ju att åka vagn... Right

[Blixa]

Jag önskar att vi lugnat oss med vagnsköpet och bara haft sjal när Hektor kom. Hade han älskat att ligga i vagn så kunde vi köpt en billig begagnad. Den tog mest bara plats och även om han accepterade den första halvåret så var han inget vagnsbarn. Hade vi i stället lärt oss knyta sjal direkt hade mycket varit enklare.
Nu bor vagnen i källaren och det kommer nog inte vara det första vi plockar upp till nästa bebis om det blir någon. Sjalarna kommer nog aldrig att flytta ner dit alls

[jag71]

Jag visste faktiskt inte om något annat, snacka om att man inte tänker långt förräns en mamma som hängde lite nu och då på libero.se skrev om ringsjalar. man kunde tydligen göra en sån själv! och barnen skulle trivas så bra. Det var inget jag fixade direkt för jag hade aldrig sett ett barn bäras i sjal förräns den dagen jag hoppade på dig på åhlens. När jag väl visste om det så var det ju kört för så mycket bättre som skrutt trivdes i sjal så fick vagnen agera transportväska i stället. Men till det var den ovärdelig.
När dem två små snuttorna kom så köpte vi vagn av den anledningen att bära tre är lite svårt (inte omöjligt men inte bekvämt heller). Hade det bara varit en liten så hade det inte köpts någon vagn och dem undanstoppde hade inte plockats fram.
Sen tror jag ju att man inte vill ses som udda och då måste man ju ha vagn för det har ju alla andra!

[Stark]

Jag fick panik när jag skulle köpa vagn. Jag begav mig till afären när jag var i 4:e månaden (maken var utomlands) för att börja titta... Insåg att jag inte visste vad jag ville ha och att de kostar alldeles för mycket nya. Dessutom är det ca 2-3 månaders lev tid på dem! Jag ville inte beställa något innan jag var säker på att det kom ett levande barn (även om man får lämna tillbaka den och få pengar tillbaks om man inte får ett levande barn). Så jag hade värsta paniken tills en arbetskamrat sålde sin liggvagn BILLIGT. Då slog jag till. Även om den, enligt maken, var jätteful. Så den bäddade jag i osv innan tösen kom. Sjal ville jag också ha, men tyckte de var lite dyra. Ville även klämma lite på dem innan jag bestämde mig... Så sjalen flyttade in först när tösen var ca 1,5 vecka. En VÄLDIGT lååååång tid utan sjal!

Nu var det ju så att tösen VÄGRADE vagn de två första månaderna. Jag trodde aldrig hon skulle åka vagn så jag var överlycklig över att inte lagt 5000 kr på en vagn som aldrig skulle användas... Nu har hon mognat ur sin liggvagn och har en jättefin beg sittvagn som hon trivs bra i. Totalt har jag lagt ca 700 kr på två vagnar och det tycker jag är lagom. Jag skulle vilja ha nya däck till sittvagnen, men det kostar ju mer än vad jag gav för vagnen, så jag tror inte det.

Sjalar har jag inte så många av, två trikå, en vattenringsjal och en Hoppe. På mina sjalar har jag nog lagt en sisådär 2000 kr, dvs betydligt mer än på vagnarna. Varför jag inte köpte sjal förän tösen var född berodde mest på att jag inte riktigt kunde motivera varför ajg skulle lägga så mycket pengar på något som jag inte visste om jag och tösen skulle gilla. Med facit i handen skulle ag nog försökt få tag på en beg trikåsjal, men nu löste det sig till slut.

[MrsR]

För mig var det självklart att ha både och!
Fast då hade jag inte koll på sjalar utan det var en babybjörn som införskaffades, fast vi hade tur och fick en begagnad av mina kusiner. Sjalar har jag däremot lagt ned pengar på senare .

[mari_tres]

Här har ni en som har skaffat sjal innan nedkomst

Försökte till och med övertala sambon om att vi inte behövde någon vagn (har svårt att se mig släpa omkring på ett stort åbäke bara för att förflytta någonting som är så litet!) men han var inte särskilt övertygad. Det löste sig så att vi fick (!) en begagnad vagn, så då återstår väl att se hur mycket den kommer att användas. Den står nere i källaren och tar upp plats för tillfället... medans sjalarna (en trikå och en vävd långsjal) ligger på hedersplats i byrån i vårt sovrum.

Det verkar ju så myyyysigt med sjal!!

[funshine]

Jag hade också sjal från början ringsjal var med till bb och långsjal som mamma fick ta över slutförandet av då jag var lite upptagen med bebisen. Vagn hade jag insett att det inte skulle användas och sambon tyckte det var ett vettigt beslut. Farmor fick ju däremot panik så i slutändan fick vi en begagnad vagn. Den har väl använts sparsamt speciellt till att lasta sjalar i till och från sjalträffar. Nu åker dock nelius vagn ganska ofta han fick en sittvagn i födelsedagspresent och det är rätt skönt han börjar bli tung att bära på.

Men vad gäller frågan? Folk vet inget annat. Innan första barnet tror väl folk att vagnen används varje dag i tre år alltså en ganska låg summa om man sprider ut det.(Fast det blir det ju inte eftersom ingen vill dra runt på åbäket och skaffar en mindre vagn snabbast möjligt.) Oftast har man aldrig sätt någon som bär i sjal och en bb är ju svindyr för att bara kunnas använda en månad eller två innan man inte orkar bära längre. Och med tanke på hur obekväm den verkar är det kanske inte konstigt om barn protesterar. Föräldrarna tror att barnet inte vill bäras och därmed är bärverktyg inte nödvändiga att ha. Om barnet däremot protesterar mot vagnen så är det pga av andra anledningar: trött, pigg, tråkigt etc och därmed blir det inte vagnens fel på samma sätt.

[sanna73]

Vi lånade både sjal och vagn till sonens födelse.
Vagn var så självklart (tror också på det där med vagnkultur osv) och sjal mest ett mysigt tillbehör. Med tiden så har sjalarna blivit självklart och vagnen ett praktiskt tillbehör vid vissa tillfällen.

Till nästa barn är planen att inte ha vagn alls i början utan enbart ha sjal till bebben och sittvagn till sonen (eller om han går då, vem vet när/om nästa barn vill dyka upp ).

[Isanna]

Vi hade köpt både vagn och sjal innan sonen föddes. För mig var det lika självklart att ha bägge alternativen hemma när bebisen kom hem.

Det hela slutade med att sonen åkte i sjalen och alla ombyten, blöjor, ikea-tyglappar, fler ombyten och fler ombyten (kräkbarn som kräkte precis hur mycket som helst och krävde minst 5 ombyten varje gång vi lämnade huset) åkte i vår dyyyra vagn.

Men visst är vagnkulturen väl inpräntad i våra sinnen... Vagn MÅSTE man ju ha, för alla barn älskar ju att åka vagn... Right

Precis så!

Fast jag vill inte vara utan vagn. Jag kan inte prova brallor i en provhytt med barn på magen/ryggen, jag har provat och det blev inga brallor!

[jag71]

Vagnen fick ju inget genomslag förräns det var någon drottning som fick en till sitt barn och anväände den. Då gick vagnförsäljningen upp och alla skulle ha det blev en statuspryl helt enkelt och sen så har den bara följt med. Så jag tror det är lite som en av tösens skolkamraters mamma sa "Varför använder du sjal när du har vagn? Det är ju så mycket bättre" Hon var på mig jämt om mitt bärande ända tills jag kollade hur de tvar där hon kom ifrån (har för mig att det var filipinerna eller nåt) och det visade sig att där hade inte många råd med vagn så för henne var sjal något som visade att man inte hade det gott ställt. Så att jag kunde föredra att bära framför att visa upp den fina vagen gjorde ont i henne. Svammel svammel svammel. Ville bara säga att det var en status symbol från början och det kanske det är idag också (i alla fall om man tittar på priserna)

[anna_eh]

Som ngn skrev, det är ju en "vagnkultur" vi lever i....
Vår gosse har trivts i vagn från första stund, o jag fick inte upp ögonen för sjal förren han var närmare 6 mån, o tyckte då att den avlastade så otroligt mkt bättre än traditionell sele. Vi bor på andra vån så det är skönt att skippa vagnen ibland också, o kunna dra en repa på stan utan vagn=mer framkomligt.

Men ja, det var självklart för oss att köpa vagn o jag hade absolut inte velat vara utan den, för oss har vagn o sjal varit komplement till varandra.

[Eld77]

Jag trodde också att barnvagn var typ det viktigaste inköpet, man får ju lätt det intrycket när man läser de här katalogerna från Babyland och liknande. (Hm, undrar vad de har för marginal på vagnar egentligen. De tjänar ju uppenbarligen på att trycka på vagnen som inköp nr 1...)

Nu funderar vi på om vi ska göra oss av med våran stora "pansarvagn" (aka Brio kombi). Den står ändå bara i förrådet och blir dammig.

[surftrollet]

Det är nog lätt att underskatta precis hur kulturellt styrda vi egentligen är! Jag kämpar emot med näbbar och klor för att istället göra det som känns bäst, men det är svårt om man itne ens känner till alternativen!

Vi fick en vagn när jag var i v. 12. Vi gav bort den innan sonen fyllde 5 månader. *Enda* anledningen till att jag skaffade en sjal var att det inte funkade med vagn när jag visste att jag skulle bli snittad och vi bor på tredje våningen, ingen hiss. Skulle jag ta mig ut ö h t så behövde jag bärredskap! Jag hade en väldigt orealistisk syn på barn och det tror jag är vanligt. Det pratas ju bara om hur jobbigt det är att ha barn tycker jag, och om vad man gör med dem (för att de inte ska vara till så mycket besvär), men inte så mycket om hur barn är och vad de behöver. Därför blir nog lätt vagnen det dominerande alternativet som man tar avsteg från först om det inte går annars.