Bootstrap Framework 3.3.6

Over a dozen reusable components built to provide iconography, dropdowns, input groups, navigation, alerts, and much more...

Här träffas vi för att och få tips och råd (rent allmänt).

Moderatorer: Asia, krakri, God_cares

Användarens profilbild
Av April
#46132
Anna säger:
"Om det visade sig att "de allra flesta" små barn sover som jag anser de ska och behöver, 11-12 tim utan avbrott, med mamma och/eller pappa i sängen, skulle jag verkligen få medge att jag är ute och cyklar vad gäller de bästa förutsättningarna för små barns nattro."
Ja, då är DU ute och cyklar Anna. Vi sover gott - hela familjen - tillsammans. Under semestern har Saga sovit (i genomsnitt) 14 timmar per natt ;-)

Jag tror dock att man inte behöver ha så bråttom när det gäller sömn, mat m.m. Allt kommer i sinom tid. Det är när det måste vara på ett eller annat sätt som det börjar bli jobbigt. I början vaknar barnet ofta, men efter hand så sover de bättre och bättre. Varför måste alla barn bli stora så fort? Jag har facit i han och jag har en trygg, glad 2 åring som sover hela nätterna - trots samsovning :-)

När Saga var 2 månader ville hon inte ligga särskilt länge på en filt själv (varför skulle hon "behöva det"?) - idag leker hon 3-4 timmar själv på sitt rum. Allt kommer när barnet är redo (tror jag i alla fall). Är barnet nöjt på golvet är det ju en annan sak - då kan det ju ligga där... eller?

Jag tycker inte heller att föräldrarna ska behöva ändra hela sitt liv pg.a. ett litet barn - men med sjalens/selens hjälp - så behöver dem ju inte det! Jag tycker att en vagn är väldigt "låsande" om man jämnför med en sjal. Då måste man hela tiden springa fram och tillbaka och "passa på" barnet. I en sjal/sele har man ju barnet nära, man kan göra ALLT som man brukar, man har ett nöjt barn och en nöjd förälder = snacka om att underlätta för föräldrarna.

Har man sedan syskon, så blir det ju ännu mer praktiskt - då kan man följa med in på lekplatsen - lillebror/lillasyster får vara med i leken och man kan ägna tid till den stora, utan att något barn blir "lidande".

Jag förstår inte hur en sjal/sele kan var "hemsk" för ett barn/förälder... eller ge "förödande konsekvenser" ;-) ALLA hjälpmedel som underlättar vardagen med små barn är väl enbart positivt.

Man behöver varken smutskasta det ena eller det andra.

Om man gör det som familjen tror på och som är bäst - så blir det ju bäst i slutändan ;-) Sover hela familjen bra var för sig, eller tillsammans - så är det väl bra vilket som? (tror dock inte att barn ska behöva gråta för att somna gott). Vill föräldarna köra vagn/"kånka" på höften, eller om de vill använda sjal/sele... så kvittar det väl??? (det UNDERLÄTTAR dock med sjal ;-) och jag PERSONLIGEN hade ju aldrig klarat mig utan den :-))

Kram
Användarens profilbild
Av annan
#46155
Jag förstår inte. Med den där filosofin kan man ju lära barnet att vad som helst är rätt (t.ex. skarpa eller fysiska tillrättavisningar), med argumentet att det bara är barnet som inte förstår. Är det bra för mitt barn att ligga i vagnen och skrika? Hur kan hon tro att en liten bäbis är manipulativ, när allt det handlar om är att barnet vill utforska världen i symbios med sina föräldrar?

Min son vill inte ligga i vagnen och jag tänker INTE tvinga honom. Jag tänker inte heller lägga honom på mage när han ska sova, vilket Anna W vill att jag ska.

Men det är ju smart av henne att vara kontroversiell, då får hon mycket teve- och pressuppmärksamhet och fler sålda böcker.
Av liw
#46174
April skrev:Sover hela familjen bra var för sig, eller tillsammans - så är det väl bra vilket som? (tror dock inte att barn ska behöva gråta för att somna gott).
Rätta mig om jag har missförstått dig nu... Om du tror att Annas shn-kur låter barnen ligga och gråta sig till sömns så har du fel. Anna säger precis tvärtom, små barn ska INTE gråta sig til sömns. De ska däremot (vid behov) lugnas där de ligger. Det känns som en milsvid skillnad tycker jag. :D
annan skrev:Jag förstår inte. Med den där filosofin kan man ju lära barnet att vad som helst är rätt (t.ex. skarpa eller fysiska tillrättavisningar), med argumentet att det bara är barnet som inte förstår. Är det bra för mitt barn att ligga i vagnen och skrika? Hur kan hon tro att en liten bäbis är manipulativ, när allt det handlar om är att barnet vill utforska världen i symbios med sina föräldrar?
??? Är det AW du pratar om??? :shock:
Användarens profilbild
Av Hella
#46175
apropå sömnen och att AW anser att "alla" barn behöver sova 11-12 timmar varje natt _utan avbrott_ så har jag faktiskt pratat med henne personligen via mail om just detta då jag ville veta hur hon såg på saken om hon fick en specifik situation beskriven för sig och inte yttrade sig så övergripande om barn i allmänhet.

Mina barn sov då inte hela natten. Minstingen ammade en eller ett par gånger, och hans äldre bror som då var fyra år vaknar fortfarande (nu fem år gammal) i princip varje natt och går på toa.

Jag frågade henne om hon ansåg att vår familj var i behov av en sömnkur och i så fall varför. Barnen mår bra, vi mår bra och både de och vi är pigga, utvilade och glada på dagarna. Jag frågade hur i all världen man hindrade någon från att vakna. Att man kan lära barn diverse konster är jag övertygad om, och att hennes sömnkur funkar råder väl inte heller någon tvivel om då många vittnar om hur bra de tycker den är. Men jag undrade om det var hennes tanke att ALLA barn och föräldrar borde agera efter hennes sömnråd oavsett hur bra de mådde av att samsova eller vad det nu kan tänkas vara.
Anna svarade kortfattat och vänligt och förklarade att hon ville hjälpa föräldrar och barn som upplevde att de hade problem med sömnen. Citat från henne "man går ju inte till doktorn om man inte känner sig sjuk"
Det tycker jag var ett bra svar, och efter det bestämde jag mig för att inte reta mig så fruktansvärt mycket på henne som jag gjort tidigare.

Hon får gärna vara doktor och bota folk hur mycket hon vill, men så länge jag inte behöver hennes hjälp (sova hela natten kuren) för min eller mina barns skull så låter jag bli att bry mig om vad doktorn ordinerar andra. Men visst är det svårt att inte känna sig lite påhoppad när hon antyder att mina barn inte mår lika bra som de barn som får "hennes" uppfostran. Hon menar nog inte så, men det låter så och det gör att jag faktiskt ändå retar mig en del trots att jag ju skulle sluta bry mig om vad hon säger.
Vissa saker - som inte handlar om spädbarn - tycker jag hon har mycket klokt att säga om för övrigt.
Användarens profilbild
Av Suskiv
#46176
liw skrev:Rätta mig om jag har missförstått dig nu... Om du tror att Annas shn-kur låter barnen ligga och gråta sig till sömns så har du fel. Anna säger precis tvärtom, små barn ska INTE gråta sig til sömns. De ska däremot (vid behov) lugnas där de ligger. Det känns som en milsvid skillnad tycker jag. :D
SKillnaden mellan SHN och 5mm är att med SHN så ska man buffa barnet men inte ta upp det om det skriker. Men 5 mm ska barner vara ensam. Ganska lika med andra ord.
Användarens profilbild
Av April
#46182
Rätta mig om jag har missförstått dig nu... Om du tror att Annas shn-kur låter barnen ligga och gråta sig till sömns så har du fel. Anna säger precis tvärtom, små barn ska INTE gråta sig til sömns. De ska däremot (vid behov) lugnas där de ligger. Det känns som en milsvid skillnad tycker jag. Very Happy
Nä, jag vet att Anna inte vill att barn ska gråta sig till sömns.

Jag hade velat ta upp mitt barn i famnen om det grät - men det tycker väl inte AW att man ska göra? (eller?) Jag är inte så insatt ;-)

Kram
Av liw
#46185
Suskiv skrev:
liw skrev:Rätta mig om jag har missförstått dig nu... Om du tror att Annas shn-kur låter barnen ligga och gråta sig till sömns så har du fel. Anna säger precis tvärtom, små barn ska INTE gråta sig til sömns. De ska däremot (vid behov) lugnas där de ligger. Det känns som en milsvid skillnad tycker jag. :D
SKillnaden mellan SHN och 5mm är att med SHN så ska man buffa barnet men inte ta upp det om det skriker. Men 5 mm ska barner vara ensam. Ganska lika med andra ord.
SHN-kuren handlar om betydligt mycket mer än att buffa! Det handlar om att lugna barnet där det ligger. Om det sker genom buffning eller lugnande händer på ryggen (sk solfjäder) eller om man böjer sig ned och håller om barnet är ganska oväsentligt, men man ska lugna barnet för att det sen ska kunna somna själv i sin säng. Jag ser ingen som helst likhet med det och 5 minutersmetoden som helt överlämnar ansvaret på barnet.
Den stora skillnaden mellan desa två metoder tycker jag är att 5mm (som jag nyss skrev) lägger ansvaret på barnet medans SHN-kuren lägger ansvaret på föräldrarna. Det är altså upp till dig att lugna ditt barn. Det viktigaste av allt är att barnet INTE ska skrika sig till sömns!

Hella! Bra skrivet! Och så rätt, så rätt... om man inte har några problem behöver man ingen metod över huvud taget. Men när det börjar bli jobbigt och sömnbristen börjar göra sig påmind DÅ behöver man göra något. Vad... det tycker jag är upp till varje förälder. :D
Isa skrev:Men varför är det så "farligt" att ta upp ett barn och hur vet man att barnet tolkar förälderns uppträdande som "jag kan tryggt somna om" och inte som "lika bra att sova, här är det ju i allafall ingen som bryr sig"?
Det är inget farligt att ta upp dem. Men om man har problem med sömnen och har beslutat sig för att göra något åt det så är det viktigt att vara konsekvent. Om du då tar upp det skrikande barnet och räddar det från sängen bekräftar du deras oro och talar om att det behöver ditt kropsliga beskydd för att lugnt kunna sova. Lugnar du istället på plats talar du i handling om att sängen är en lugn och trygg plats.
Hur barnet tolkar förälderns handling är naturligtvis svårt att veta. Men jag tycker nog att barnen talar för sig själva när de reagerar med lättnad och formligen sträcker sig ned mot kudden när det är läggdags.
Av liw
#46186
April skrev:
Rätta mig om jag har missförstått dig nu... Om du tror att Annas shn-kur låter barnen ligga och gråta sig till sömns så har du fel. Anna säger precis tvärtom, små barn ska INTE gråta sig til sömns. De ska däremot (vid behov) lugnas där de ligger. Det känns som en milsvid skillnad tycker jag. Very Happy
Nä, jag vet att Anna inte vill att barn ska gråta sig till sömns.

Jag hade velat ta upp mitt barn i famnen om det grät - men det tycker väl inte AW att man ska göra? (eller?) Jag är inte så insatt ;-)

Kram
Nej inte om du ska genomföra kuren (som du bara gör om du har problem). Då är det meningen att barnet ska lugnas där det ligger. :D
Användarens profilbild
Av Suskiv
#46190
liw skrev:Det viktigaste av allt är att barnet INTE ska skrika sig till sömns!
Inget barn skriker sig till sömns. Alla barn tystanar först och somnar sen. Om det sen tystnar av utmattning eller inte är ju den stora frågan.
Av Titti
#46237
Kan det ha hänt henne nåt när hon var barn så hon "hämnas"?
Tycker iallafall att det är ett under att föräldrar tror på sån d.y.n.g.a
hon borde bli utsatt för det själv så får hon se hur hon mår sen! :evil:
Tycker att det är underbart att man inte är ensam o att tycka så om henne.
Användarens profilbild
Av Suskiv
#46247
Titti skrev:Kan det ha hänt henne nåt när hon var barn så hon "hämnas"?
Tycker iallafall att det är ett under att föräldrar tror på sån d.y.n.g.a
hon borde bli utsatt för det själv så får hon se hur hon mår sen! :evil:
Tycker att det är underbart att man inte är ensam o att tycka så om henne.
Troligtvis har hon behandlat på ett sånt sätt för att bli sån som hon är.
Användarens profilbild
Av Ingrid
#46286
Ja, det är den enda slutsatsen jag också kan dra. Hon har som sagt också en del bra att komma med, men inte för spädbarn utan för lite större barn enligt min åsikt. Sedan har jag inte läst hennes böcker utan bara lite artiklar och annat från henne, så jag kan inte alls yttra mig om hennes barnaboken och annat. Men vi är nog totalt olika som personer, för jag reagerar väldigt starkt mot hennes totalitära sätt att uttrycka sig och sedan kan jag inte bli klok på hennes fobi för närhet. För mig är det något sjukligt och skadat i det, för mig är det inget sunt och livsbejakande i att inte få lyda sina instinkter och trösta sitt barn på det sätt som är det mest naturliga - och som fungerar för de allra flesta!

Må vara att hennes metod med sova hela natten fungerar för de som har problem, det kan jag mycket väl tänka mig, men då behöver hon väl inte uttrycka sig så konstigt och göra ner de som inte har problem och som vill ha lite normal närhet med sitt barn på dagtid? Som de flesta mammor och pappor väl vill? Jag tror verkligen inte att vi är en samling föräldrar här som klamrar sig fast vid sina barn och kväver dem med sin kärlek. Inte mer än medeltalet i alla fall. De flesta använder väl bärsjal för att kunna göra något annat än att bara ägna sig åt sitt barn?

Jag tycker inte man ska förväxla bärsjal med samsovning heller. Vi samsov inte första året för Anton ville inte det. Han ville sova i egen säng. Sedan när jag började vara borta på dagarna ville han sova hos mig. Han har fått bestämma. Men det har faktiskt inget att samband med att vi använder bärsjal alls, utom möjligtvis att vi försöker tyda hans signaler så gott vi kan och hitta en fungerande tillvaro för oss.

För mig är det helt ointressant att övertyga Anna Wahlgren som person. Det jag skulle önska är att hon slutar yttra sådana här konstigheter pga att hon för många nyblivna föräldrar är en sådan auktoritet. Många föräldrar som är osäkra, förnekar sina egna instinkter och försöker göra som hon säger. Och när hon då talar om att det är osunt med närhet efter den 3:e levnadsveckan, blir jag mörkrädd! Jag blir ledsen och olycklig när jag tänker på att föräldrar ska förneka sina barn något så livsviktigt som närhet. Kramar hon aldrig sina barn själv eller gosar med dem? Jag kan inte tro och hoppas annat än att hon också gör det. När jag har tänkt färdigt ska jag skriva till henne och försöka förmedla detta.

/Ingrid
Av liw
#46358
Ingrid skrev:Och när hon då talar om att det är osunt med närhet efter den 3:e levnadsveckan, blir jag mörkrädd!
Ehhh, osunt med närhet. Var har du sett det??? Jag måste ha totalmissat det... Jag har läst hennes barnabok och jag vistas en hel del på hennes forum och jag har aldrig sett ngt i skrift som kommer från henne som skulle innehålla ngt sånt absurt!
Användarens profilbild
Av Suskiv
#46369
liw skrev:
Ingrid skrev:Och när hon då talar om att det är osunt med närhet efter den 3:e levnadsveckan, blir jag mörkrädd!
Ehhh, osunt med närhet. Var har du sett det??? Jag måste ha totalmissat det... Jag har läst hennes barnabok och jag vistas en hel del på hennes forum och jag har aldrig sett ngt i skrift som kommer från henne som skulle innehålla ngt sånt absurt!
Fram till och med tredje levnadsveckan är det OK med samsovning och att bära runt på sitt barn. Därefter ska schema enlingt standardmodellen införas och då är det ensamlek, sova ensam osv som gäller. Knappast närhet.

Ja, jag har läst barnaboken, eller iaf delar av den. Fick den av mina föräldrar.
Användarens profilbild
Av Ingrid
#46376
Oj,oj,oj, det här blir långt! Får man skriva så här långa inlägg?

Jag syftar på det Anna W skrev i fredags (5 aug) i sitt sista inlägg i den tråd som Katharina hänvisade till i början: http://annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=2934

Jag citerar henne här för tydlighetens skull och kommenterar, men du kan gå in och läsa själv om du hellre vill.

"Här följer ett utdrag ur Barnaboken 1983 (originalet). Denna varning för bärselen jag skrev för 25 år sedan:

"Flitigt i bruk bland spädbarnsföräldrar är numera också bärselen.
Något nämndes om bärselen som en dåsighetsbevarande inrättning i 'Sömnen'. Som sådan bör man enligt min mening se upp med den.

Selen, som var tänkt som ett transportmedel som tillät den vuxne att ha händerna fria och samtidigt hålla barnet under uppsikt, kallas inte ännu men kommer antagligen att benämnas 'närhetssele' eller 'trygghetssele' inom en inte alltför avlägsen framtid, liksom sugnappen nu kallas tröstnapp. Jag tycker man bör vara lika misstänksam mot den utvecklingen som mot nappens användningsförskjutning.

Visst både kan och bör man använda sele i situationer då man vill ha barnet hos sig medan man arbetar eller i rent transportsyfte - när man t ex vill promenera på stranden, där det inte går att köra barnvagn, eller i skogen. Som transportmedel kan man använda den så länge man över huvud taget orkar bära på barnet.

Det jag är misstänksam emot är selens användning som ersättning för en förlorad symbios, den som gällde när mor och barn var ett och som bröts genom det bokstavliga åtskiljandet av dessa två liv.

Selen förespråkas med känslomässiga argument. Barnet känner trygghet vid moderns eller faderns kroppsvärme, i den vuxnes rörelser, vid den vuxnes hjärta. Påminnelsen om tillvaron i mammas mage förutsättts skänka barnet ro.

'De flesta barn som skriker kan bli nöjda och lugna om man håller dem intill sig, vaggar dem och bär dem', står det t ex att läsa i en broschyr som nyligen delades ut på BB till alla mödrar. 'Av praktiska skäl kan man inte gå runt och bära ett barn hela dagen, och då kan en bärsele vara en god lösning', fortsätter rekommendationen.

Bortsett från att barn som skriker ska ha mat, är det utan tvivel sant att nyfödda tycker om att bäras, att ligga med örat mot ett naket bröst, att höra hjärtat. Den metod att lugna ett hysteriskt spädbarn, som beskrivs i 'Om något blivit fel: den nyfödda vägrar äta' tar fasta bland annat på detta.

Men medan detta lugnande har ett bestämt syfte, nämligen att försätta barnet i ett sådant tillstånd att den lilla kan äta, saknar det planlösa bärandet i sele annat syfte än allmän 'tröst'.

Därmed förnekar man födelsen; man motarbetar naturens bryska metoder att tvinga barnet till ett eget liv, utanför livmodern; man förlänger symbiosen.

Naturen själv gör övergången relativt mjuk; barnets egentliga födelse till ett eget, självständigt liv sker inte - enligt vad jag förstått - förrän i slutet av andra eller i början av tredje levnadsveckan. Efter det bör man, menar jag, undvika allt slentrianbärande i sele (liksom allt slentrianbärande på barnet över huvud).

Barnet är fött. Det är inte fött till plikt och plåga, och det är inte synd om det. Barnet behöver inte 'tröstas' genom att förpassas tillbaka till moderlivet.

Barnet har fötts toill att utforska, behärska och småningom förändra verkligheten, villkoren, världen - det borde få vara ett äventyr att begå i lust, inte i förnekelse.

'Världen är din - här ligger den! Sått igång och ta för dig!' säger lusten.

'O, nej, stackars dig; kom ska jag skydda dig. Kryp in hos mig och göm dig för den otäcka världen', säger förnekelsen.

Och vad säger bärselen som s k trygghetsfaktor, om den används utan syfte? 'Det hade varit bättre för dig, om du aldrig blivit född.'"

Det enda sätt jag kan tolka det här på är att Anna W menar att ingen bör bära på barnet för att ge det tröst och trygghet utan enbart för att kunna transportera sig och få med barnet. Och, som också nämns ovan, så är barnet mer eller mindra självständigt från 2-3 levnadsveckan, och efter det bör man inte bära på det. Ditt skydd och din närhet skulle i så fall ge signalen till barnet att inte ta för sig av världen utan att krypa och gömma sig. Men det är ju inte så lätt för barnet att ta för sig av världen när det bara är 3 veckor gammalt och bara ligger där som en plattfisk och kan vifta lite planlöst med händer och fötter? Hur ska det kunna ta för sig av världen annat än genom mammas eller pappas eller någon annan hängiven vårdares försorg?

Sedan fortsätter hon (efter ett par meningar som nästan är helt obegripliga för mig, så dem hoppar jag över, de som vill kan läsa hela inlägget själva)

"Barnen manipuleras från späd ålder att avhända sig sin aktiva drift att samverka, medverka och påverka - i den 'flock', det samhälle till vilket de fötts men från vars sociala gemenskap de obönhörligen kommer att avvisas.

Driften till social delaktighet hos barnen stäcks under hårda anmaningar till föräldrarna om kompensatorisk kärlek.

Och över alltiopa lyser det samhälles överinseende sol som formar lönsamma, icke ifrågasättande produktionsfaktorer.

Och barnets (och den vuxnes) strävan att utforska, behärska och småningom förändra världen vänds raskt till ett problem av privat natur, att dränkas i 'tröst' och 'trygghet'.

Så om man vill, kan man se politik också i en bärsele."

Eller bärsjal, ja "

Sammanlagt tolkar jag det här som att Anna W tycker det är osunt och hämmande för det lilla barnet med fysisk närhet efter den 3:e levnadveckan. Själv tror jag att det tar betydligt längre tid än så för ett barn att bli självständigt och klara sig utan trygghet och tröst från sina föräldrar, i form av bla genom rent fysisk närhet. Jag vet att Anna W också tycker det är viktigt att ge barnet trygghet och tröst, men att ge trygghet och tröst i form av fysisk närhet verkar bannlyst för henne. Jag kan inte förstå detta. Att förneka närhet till ett litet barn som ropar efter det är för mig att förneka sin instinkt och ett kroppsligt behov som är lika starkt som hungern.

För mig har det tvärtom varit att bära Anton i bärsjal, den närhet och trygghet det uppenbarligen har inneburit, har gjort att han verkligen har kunnat ta för sig av världen. Han har kommit upp i samma nivå som vuxna människor, fått god social kontakt som kopplat just till den trygghet och närhet han har känt, har gjort att han tidigt har fått mycket bra kontakt med andra människor. Så länge han inte kunde gå själv behövde han inte ligga och ha det tråkigt utan han har kunnat delta i mina göromål.

MVH
Ingrid
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 7

One of the most satisfying parts of Monopoly Go is[…]

Du har väl inte missat våra andra artiklar & köpguider?