Lite beroendeframkallande är det nog, men framför allt känner jag att det behövs olika sjalar för olika behov (och ibland fler av samma längd för att ha vid olika humör

).
En orange
Moby Wrap var min första sjal som blev flitigt använd och nu är utlånad, men jag får antagligen tillbaka den snart.
Sen kom en
Ägirshus Unn ringsjal in i bilden, bästa ringsjalen nånsin! Användes MYCKET när V var mindre, nu används den vid matlagning och som huvudstöd.
TailorMade Sidenringsjalen hade vi på dopet och det är också vår festsjal, annars används den inte, är inte så förtjust i vikningen.
Nästa blev en 5 m
Ella Roo, den fösta vävda. Också kanon, men lite tunn på vintern. (Tyvärr försvann den på färjan till Gotland (eller i hamnen i Visby) i somras, men nu har en ny flyttat in.)
Efter det här blev det ett uppehåll i sjalköpandet tills jag hade kommit på hur ryggknyten funkade. Då behövdes en stadigare sjal och
Stork Vicky flyttade in.
Sen behövdes det en kortare sjal och
Groddyn kom in i bilden.
Gåsen blev jag förälskad i på en sjalträff och beställde efter att de egentligen hade slutat tillverkas. Även den är en sommarsjal och användes MYCKET i somras.
I oktober beställde jag en
Hoppe Trikå eftersom jag kände att jag kommer behöva två trikåsjalar, i alla fall om nästa bebis också blir en kräkling. Den används dock flitigt även till ettåringen.
Sen nu vid jul flyttade en
Didy Indio Rubin in eftersom jag inte är överförtjust i Groddyn, så de ska byta plats. Sen kom även en
Didy Lena in; hon ska vara ett komplement till Vicky.
Hemma finns också en
hemsydd MT som är kanon vid kortare bärturer och en
hemsydd ringsjal som är snygg men obekväm (jag klarar inte av vikta ringsjalar). (Dessutom har jag tyg hemma till ett par till MT's och en sele.)
Även en
Sino har passerat.