- mån dec 11, 2006 23:55
#425234
Det är just precis vad jag gör, jag saknar bärnärheten. Isaac vill sällan, sällan, ytterst sällan (sa jag sällan?) bli buren. Ibland vill han bli uppknyten på ryggen, men bara för att han tycker att det är en rolig lek (mamma blir en häst...), han vill inte gärna åka. Om han är trött vill han gärna åka sjal, men han är ju aldrig trött
Ringsjal går väl an för honom, men absolut bara i nödfall medan han vilar upp sig.
Jag kan inte hjälpa det, men jag saknar det. Tyngden, hans tunga andetag när han sover, hur han gosade ner händerna mellan brösten på mig när det var sovdags... Ja allt.
Vi lever ju nära ändå, han sover mellan oss, vi tar långa rogivande (
) bad tillsammans, gosar i soffan och massor med andra saker men det är inte riktigt samma sak.
När jag väl får bära honom i sjal, vill jag helst ha honom på magen (han vill helst åka på ryggen) så jag kan få gosa ordentligt, men det är ju sååå sällan.
Sjalbarn SKA ju vilja bli burna hela livet, åtminstonde minst tills dom börjar i skolan - vad är det för "fel" på mitt sjalbarn? Varför vill han gå själv? Upptäcka världen?


Ringsjal går väl an för honom, men absolut bara i nödfall medan han vilar upp sig.
Jag kan inte hjälpa det, men jag saknar det. Tyngden, hans tunga andetag när han sover, hur han gosade ner händerna mellan brösten på mig när det var sovdags... Ja allt.
Vi lever ju nära ändå, han sover mellan oss, vi tar långa rogivande (

När jag väl får bära honom i sjal, vill jag helst ha honom på magen (han vill helst åka på ryggen) så jag kan få gosa ordentligt, men det är ju sååå sällan.
Sjalbarn SKA ju vilja bli burna hela livet, åtminstonde minst tills dom börjar i skolan - vad är det för "fel" på mitt sjalbarn? Varför vill han gå själv? Upptäcka världen?


Mamma till
två fantastiska små människor 
♥ Family ♥
where life begins and love never ends ♥


♥ Family ♥
where life begins and love never ends ♥