Bootstrap Framework 3.3.6

[M]

För sex veckor sedan förlöstes jag med kejsarsnitt Började bära redan på sjukhuset men inte längre sträckor. I lördags bar jag hela dagen (julshopping på dan och fest på kvällen) och på natten hade jag så ont i op-såret så jag knappt kunde sova Har ont idag också, två dar efteråt...

Finns det fler snittade med såna erfarenheter? Ska det verkligen göra såhär ont? Kan inte ens ha trosor eller byxor som sitter över ärret.

Är ledsen och besviken över att det blev snitt och inte blir det bättre av att jag inte kan bära heller

[tinaw]

Det kan göra rejält ont i ärret efter ansträngning, men har du så ont efter 6 veckor tycker jag att någon borde titta på det! *kram*

[surftrollet]

Jag gick en längre sjalprommenad 6 v efter mitt snitt - gick 1,2 mil i rask takt. Det var för mycket för mig och det gjorde rejält ont dagen efter även om det inte kändes något samma dag. Men de säger ju att man ska ta det lugnt i 6 - 8 v, så det är väl kanske inte så konstigt. Det förvånar mig inte alls att du fick ont efter den ansträngningen... Läste nånstans att man eg borde vänta t o m längre än 8 v innan man gör längre prommenader. Och att då prommenera med sjal gör väl antagligen inte saken bättre.

Håller med om att du kanske borde kolla upp det iaf, överansträngning är ju inte bra.

[Jun]

Oj! Vad tråkigt. Snittades själv för snart 6veckor sedan (inget jag ville heller... ) men har inte kännt av det så som du. Har gått promenader och varit på stan och så men det har mest varit kortare stunder på några timmar -aldrig en hel dag. Jag är fortfarande lite öm precis ovanför snittet men jag skulle inte säga att det gör ont. Kolla upp det för säkerhets skull. Skadar ju aldrig med en extra koll... Hoppas det löser sig!

[Snurrfian]

Jag bar visserligen Elin i babybjörn efter mitt snitt, men jag hade oxå ont om jag gick för länge. Man anstränger ju bukmusklerna en hel del när man går så det är inte så konstigt att man får ont. Och 6 veckor är inte så lång tid om man tänker på hur mycket som ska läka ihop... Men känner du dig orolig så tycker jag absolut att de ska be dem kolla upp dig! *kram*

[mama sara]

är inte snittad men sprack rejält, o jag hade ont (eller träningsvärk?) i hela underredet så länge som till 3-4 månader efter min lillas förlossning om jag promenerade med henne på magen både längre o kortare sträckor. diskuterade med MVC o op-läkaren som sa att det skulle gå över o det inte var ngn anledning till oro, bara att lyssna till kroppen (man flänger ju inte runt om man har rejäl träningsvärk nånannanstans heller?!) . men visst, ett snitt är ju en större op. Ta o kolla upp det med nån som kan bedöma rent kliniskt, o försök bär kortare stunder istället för långa. (svårt när det är så mysigt, jag vet, jag hade inte särskilt ont när jag bar, det mesta kom efteråt, typ dan efter eller ytterligare en dag eller 2).

Lycka till, o låt pappa bära också !

[Elwi]

Hej
Jag snittades nu i augusti (akut efter 3 dygns förloss... mindre kul).
Jag var rejält öm i början och kunde defenitivt inte ha vanliga trosor, byxor, kjolar som satt lågt skurna nere vid ärret. Man änvänder ju magen när man gör de flesta rörelser så att bära i sjal väntade jag också med ett par veckor. Du ska låta din kropp berätta hur du mår, får du ont så bär inte i sjalen på ett tag. Ta det lungt, anvöänd vagnen tills ärret har fått läka lite. Tänk på att du har gjort en stor bukoperation och det lilla man ser utifrån är bara en liiiiiten del av hela ingreppet. Så det är inte konstigt att det känns.

Lycka till

[tinaw]

Jag fick betydligt mer ont av att skjuta vagnen än att bära i sjalen. Så vad som är mest skonsamt varierar nog.

[Cayenne]

Var rädd om din kropp!

Jag är snittad 31 okt pga operation - alltså inte kejsarsnitt, utan de tog bort äggledaren akut. Jag känner av det fortfarande, och det är ju 6 veckor sedan. Jag har burit min snart 2-åring i sjal någon enstaka kort gång sedan dess, men undviker det så mycket jag kan. Vissa dagar gör det ont att ha byxor på sig. Särskilt om jag har ansträngt mig, och det behöver inte vara mycket ansträgning!

Varför inte låta pappan bära? Det gör jag.

Enligt vad jag har fåt för svar av andra som jag har frågat (både min läkare, andra kunniga, samt andra med egen erfarenhet), är att det kommer kännas av i upp till ett år....

Låt kroppen läka i lugn och ro, och tro inte att du är någon supermänniska som klarar allt så nära en operation som det faktiskt är!

[M]

Tack för goda råd! Känns skönt att inte vara ensam om problemet (även fast jag självklart inte vill att andra ska ha lika ont).

Tror jag blev lite för ivrig med sjalbärandet. Har bara burit i Baby björn förr (var inte aktuellt med sjal -93 vad jag vet) och blev helt såld på sjalar redan innan andra barnet. Men jag får väl använda vagnen ett tag.

Fy vad jag hatar att det blev kejsarsnitt! Tänker på det flera gånger om dan. Usch. Nä, nu ska jag sluta klaga!

Tack än en gång! Skönt att ventilera lite!

[jenjen]

Jag blev katastrofsnittad i augusti, och jag hade det likadant.
Bär i sjal några längre stunder kunde jag inte göra förens efter närmare 2 månader. Visserligen krånglade mitt sår och ville ine läka,men jag vet att ärrvävnade kan bli öm länge efteråt.
(Får fortfarande ont i höfterna om jag bär för länge pga foglossningen skulle jag tro)

[tinaw]

Fy vad jag hatar att det blev kejsarsnitt! Tänker på det flera gånger om dan. Usch. Evil or Very Mad Nä, nu ska jag sluta klaga!

Får man vara lite nyfiken och fråga vad som hände? Jag är akutsnittad tre gånger pga havandeskapsförgiftning och dåliga CTG-kurvor.

[M]

Fy vad jag hatar att det blev kejsarsnitt! Tänker på det flera gånger om dan. Usch. Evil or Very Mad Nä, nu ska jag sluta klaga!

Får man vara lite nyfiken och fråga vad som hände? Jag är akutsnittad tre gånger pga havandeskapsförgiftning och dåliga CTG-kurvor.

Jag akutsnittades av samma anledning som dig- havandeskapsförgiftning och misslyckat igångsättningsförsök (hans hjärtljud var dåliga). Tråkigt att höra att det hänt dig tre gånger! Har du haft någon vaginal förlossning? Undrar vad jag har för odds att föda vaginalt nästa gång?

Vet att jag borde vara glad att barnet ändå mår bra och att snittet gick komplikationsfritt men jag bara ältar det där! Känner mig som en värdelös människa som inte kan föda barn "på riktigt", att det blev en medicinsk grej av det hela och inte en vanlig förlossning. Funderar även på om de kunde avbrutit igångsättningen eftersom jag ändå låg inne, två läkare och en barnmosrska stod nämligen och dividerade hur de skulle göra. Då går ju tankarna runt att det faktiskt kunde blivit annorlunda...

Hade laddat jättemycket; läst och gått på yoga för att vara förberedd. Känner mig snuvad på en fin upplevelse helt enkelt. Inget jättetsort trauma, men jag är så ledsen ändå...

[naggie]

Fy vad jag hatar att det blev kejsarsnitt! Tänker på det flera gånger om dan. Usch. Evil or Very Mad Nä, nu ska jag sluta klaga!

Får man vara lite nyfiken och fråga vad som hände? Jag är akutsnittad tre gånger pga havandeskapsförgiftning och dåliga CTG-kurvor.

Jag akutsnittades av samma anledning som dig- havandeskapsförgiftning och misslyckat igångsättningsförsök (hans hjärtljud var dåliga). Tråkigt att höra att det hänt dig tre gånger! Har du haft någon vaginal förlossning? Undrar vad jag har för odds att föda vaginalt nästa gång?

Vet att jag borde vara glad att barnet ändå mår bra och att snittet gick komplikationsfritt men jag bara ältar det där! Känner mig som en värdelös människa som inte kan föda barn "på riktigt", att det blev en medicinsk grej av det hela och inte en vanlig förlossning. Funderar även på om de kunde avbrutit igångsättningen eftersom jag ändå låg inne, två läkare och en barnmosrska stod nämligen och dividerade hur de skulle göra. Då går ju tankarna runt att det faktiskt kunde blivit annorlunda...

Hade laddat jättemycket; läst och gått på yoga för att vara förberedd. Känner mig snuvad på en fin upplevelse helt enkelt. Inget jättetsort trauma, men jag är så ledsen ändå...

Det kunde vara jag som skrev ditt inlägg. Jag förstår precis hur du menar. Det är helt värdelöst! Du ska inte ha skuldkänslor över att du är bitter pga snittet. Jag tänkte också så i början, att jag skulle vara tacksam att jag har fått en frisk och underbar son, men det ena ska ju inte behöva utesluta det andra. Jag ville så gärna föda vaginalt. Jag kände att min kropp svek mig och att jag svek Albert som inte kunde ge honom en neturlig förlossning. Om du inte tillåter dig själv att ha de "negativa" känslorna så tror jag att det blir mycket svårare att bearbeta det hela. Jag hoppas att du kommer kunna bära problemfritt inom kort. Själv kunde jag inte ha byxor som sitter åt det minsta till för några månader sen (A är drygt 10mån) och jag hade ganska ont de första månaderna när jag bar men det finns hopp, det blir bättre.
Stor kram till dig

[M]

Det kunde vara jag som skrev ditt inlägg. Jag förstår precis hur du menar. Det är helt värdelöst! Du ska inte ha skuldkänslor över att du är bitter pga snittet. Jag tänkte också så i början, att jag skulle vara tacksam att jag har fått en frisk och underbar son, men det ena ska ju inte behöva utesluta det andra. Jag ville så gärna föda vaginalt. Jag kände att min kropp svek mig och att jag svek Albert som inte kunde ge honom en neturlig förlossning. Om du inte tillåter dig själv att ha de "negativa" känslorna så tror jag att det blir mycket svårare att bearbeta det hela. Jag hoppas att du kommer kunna bära problemfritt inom kort. Själv kunde jag inte ha byxor som sitter åt det minsta till för några månader sen (A är drygt 10mån) och jag hade ganska ont de första månaderna när jag bar men det finns hopp, det blir bättre.
Stor kram till dig

Tack för fina ord! Undrar hur många vi är som känner oss ledsna och besvikna efter kejsarsnitt (har hört fler)? Det var ingen på sjukhuset som frågade vad jag kände efter snittet, man bara förväntades vara glad och tacksam. Ingen sa heller något om att man kunde få såna här tankar efteråt. Nej nu ska jag sluta klaga. Bara lite fundersam över att man mår så dåligt och förväntas vara så glad
Kram på dig!