Bootstrap Framework 3.3.6

Over a dozen reusable components built to provide iconography, dropdowns, input groups, navigation, alerts, and much more...

Här träffas vi för att och få tips och råd (rent allmänt).

Moderatorer: Asia, krakri, God_cares

Användarens profilbild
Av Sanna81
#1731552
Jag läste på familjeliv, och insåg efter ett tag att det var några där som jag tyckte verkade ge bra råd och ha kloka åsikter om hur man kan leva med barn. Efter ett tag insåg jag att en gemensam nämnare dem emellan var att de kallade sig AP-föräldrar och att de använde sjal. Så hittade jag till nära föräldrar-sidan, och efter ett tag skapades sjalbarn.
Användarens profilbild
Av Longing
#1733071
Det var min sambo som tipsade mig om SB. Han var inne o läste mkt om stenålderskost på diverse sidor och stötte på en tjej som förespråkade AP och hon tipsade bla om SB. Så jag började läsa här långt innan vi planerade att skaffa barn. Så för mig var det helt naturligt att vi skulle ha med en sjal till BB och att vi inte behövde köpa någon vagn. :vågen:
Användarens profilbild
Av Alven
#1733314
David var bara två månader gammal när han plötsligt började vägra liga i vagnen. Så det blev babybjörn, eftersom jag aldrig fick till bärabarn-sjalen jag köpte redan under graviditeten. Långsjal verkade för krångligt. Men så var vi ett gäng från ankomst 0404 på aff som bestämde oss för att träffas i Stockholm, och någon kom på den briljanta idén att bjuda in Louise från Stellaris och Anna från Famna, och Louise visade mig en Moby Wrap och sedan den dagen är David ett sjalbarn! :tumup:

Strax efteråt hittade jag hit, vilket resulterade i ringar på bära barn-sjalen och vips kom den också till användning. Sedan kom vår älskade Ulli-stork, ergon och ja... the rest is history.
Användarens profilbild
Av thanisa
#1733324
Att bära var nog ganska självklart. Vi började med en babybjörn till dottern och bar i den länge. Jag brukade läsa inne på AP-snacket på föräldranätet och där skrevs det lite om sjal. Jag blev väldigt nyfiken och det tog ett antal månader innan jag beställde en. Då kändes det som att min dotter var ju 9-10 månader och snart bär jag nog inte så mycket längre. Men då jag visste att någongång i framtiden ville jag ha fler barn och då ville jag ha sjal så då beställde jag en från active babycare vilka var de enda som sålde sjalar i Sverige då. Jag bar dottern en hel del i sjalen men var det bara för vad jag trodde ett kortare tag så fortsatte jag länge med babybjörnen. Med dottern tyckte jag att det verkade mycket läskigt att bära på ryggen så det skulle jag nog aldrig göra. Nu med sonen är det ryggen som gäller och antalet sjalar har nog utökats en hel del. :D
Användarens profilbild
Av brisea
#1733609
När vi väntade A köpte vi en sele av Babybjörn-typ (Mothercare) men jag tyckte det började bli för tungt att bära honom i den redan när han var 3 månader. Det blev vagn för det mesta. När han var 4 1/2 månad var vi i Portugal på ett bröllop och stannade över helgen i Porto. Det är en stad som består till stor del av backar och trappor, så en av oss bar vagnen och en av oss bebisen :roll: Dessutom var det ganska besvärligt att släpa med vagnen på flygplatsen. När vi kom hem igen började jag leta efter ett alternativ, jag tänkte nog i första hand på någon slags ryggsäck, men då upptäckte jag sjalarna :heart: Jag beställde en Stork Leo Turkis, bytte ganska snart ut den mot en Inka som jag fortfarande har kvar. Sjalbarn hittade jag när jag letade sjal, men började inte läsa här förrän lite senare när jag behövde lite knytbeskrivningar. Så det var resorna som gjorde det från början, men nu med E bär jag mycket till vardags också.
Av wokka
#1734256
Jag har nog alltid tänkt att bebisar ska vara nära sina föräldrar och ha mycket kroppskontakt. Sen tipsade barnmorskan på föräldrakursen om att man kan göra en egen bärsjal, och det tyckte jag verkade käckt. Jag tror att det var http://www.baranara.se/ hon nämnde, specifikt. Jag gjorde en långsjal av ett lakan, som faktiskt var makens favorit väldigt länge. Själv skaffade jag ganska snabbt en elastisk sjal också (Moby Wrap), som jag tyckte var mysig. Det visade sig att bebisen vi fick var en ganska intensiv liten en (numera är hon otroligt lugn, även om hon fortfarande har mindre sömnbehov än de flesta i sin ålder), så hon ville verkligen bli buren mest hela tiden. Bra att vi hade sjalarna då.
Användarens profilbild
Av vimla
#1735193
Härmade syrran... :wink:
Tyckte det var ett helt naturligt förhållningssätt att bära sitt barn mycket. Fick låna sjal av henne och sambon passade på att köpa en Beco när han var i Kalifornien när vi var gravida. Det var medan jag surfade runt efter vilken ergonomisk sele vi skulle köpa som jag snubblade över SB.
#1735236
Roligt att höra från alla!!

Ellen var nöjd med att ligga på golvet som det var, men jag behövde henne nära. Därför började jag nog sjala mer än jag tänkt mig. :wink: Jag tyckte det verkade mysigt redan innan jag var gravid ju, men att det kunde vara så mysigt hade jag ingen aning om :loving:
Användarens profilbild
Av amani
#1737118
Innan jag ens hade en tanke på att skaffa barn så reste jag till Tanzania och tänkte att när(om) jag får barn så ska jag bära dem! Det verkade så himla mysigt! Tur att jag hade skaffat en moby wrap redan innan K kom för den satt hon i jämt jämt jämt... :tumup:
Av Umma
#1741176
Vad roligt att läsa allas svar :) ! Tyvärr bar jag inte mina 2 äldsta barn i sjal (däremot i BB kortare stunder även framåtvänt :shock: ). När min 4-åring var 10 månader stötte jag på detta med sjal på något internetforum. Köpte då en kort Indio, provade ryggsäck, bära på höften...mitt barn ville inte, jag kunde inte...frustration och gråt. När mitt yngsta barn föddes fick jag hjälp och blev visad irl och på den vägen är det.... :sjal:
Användarens profilbild
Av tinaw
#1744739
OK, så här var det: Samuel föddes för tidigt. När vi äntligen kom hem var vi
a) en stycke bebis som helst ville BO innanför mina kläder
+
b) en stycke mamma som aldrig tänkte släppa sin bebis igen.

Men livet funkade inte så bra för övrigt när vi satt ihop så. Sitta i soffan var inte min grej (detta var den tidsperiod som benämns som preinternetforia), och jag hade tre storasyskon att ta hand om, så laga mat, städa och fixa tvätt var ett måste.

Jag tänkte att mammor i alla tider måste ha haft samma problem och började rådfråga mitt minne. Nånstans i mitt bakhuvud hade jag en bild från TV av indianer (?) som bar sina barn i tygstycken över en axel. Sagt och gjort, jag slaktade en gardin, knöt den över axel, pluttade ner bebisen och där bodde han i några månader. Tyvärr kom jag aldrig på att man kunde ha tyget utbrett över axeln, så det var inte vidare bekvämt efter ett tag, men att inte ha honom hos mig gjorde ju fysiskt ont det med (förutom avgrundsvrålen), så vi trivdes jättefint ändå :-D

När han började vilja sitta upp fick jag inte till det, så sjalandet rann ut i sanden. Jag gjorde ett försök att bära afrikanskt/kanga/torso, som min man berättade att han sett en gång, men Samuel drattade i golvet (för att han kastade sig bakåt för första gången precis när jag satte upp honom på höften, så jag var helt oförberedd), och det förtog lusten rätt mycket. Jag hade någon tysk bärsele som jag aldrig blev sams med, så jag fick kånka i famnen i stället.

Sen hoppar vi raskt fyra år framåt i tiden, jag väntade äntligen nästa barn och hon hade peppar peppar hållit sig kvar i magen. Insåg till min fasa att mitt randiga garintyg hade förkommmit under de två flyttarna sedan det användes sist, men jag tänkte att det måste ju finnas några mått eller nåt på internet. Vi körde ju tygblöjor, så jag träffade först på ordet "bärsjal" hos Minimundus, och började googla... Och en värld av bärande uppenbarade sig. Jag skaffade raskt ett bra tyg och sydde mig en rinsjal, en långsjal och en kortsjal. :D På den vägen är det.

En liten anekdot från den tiden:

Sjalbarn fanns inte, utan det var The Babywearer som var mitt vardagshak på internet. En dag satt jag och beundrade några snygga sjalbilder som kompisar lagt upp, när Samuel, 5 år, kom förbi. Han liksom stannade bakom ryggen på mig och stirrade. "Mamma, finns de där människorna på riktigt?"
"Ja."
"Kan vi träffa dem?"
"Nej, de bor lite för långt bort, i Amerika. Det är väldigt långt. Vi kan inte åka dit och träffa dem just nu."
"Men de finns på riktigt?"
"Ja, de är riktiga. De finns."

Han var helt häpen, och när jag pressade honom lite visade det sig att han trodde att bärsjlar var nåt som bara jag gjorde, och hade hittat på. Att han trodde att jag var lite knäpp :lol: :heart: . "Men jag älskar dig ändå, mamma!"
Förhäxat projekt? *klart, med bilder*

Tesla Accessories Store of America Shop aftermarke[…]

Tesla Accessories Store of America Shop aftermarke[…]

Efter att ha läst Kluvens svar så h&ari[…]

Vad roligt att den här tråden vaknade t[…]

Du har väl inte missat våra andra artiklar & köpguider?