Hur länge testade du? Ett eller flera tillfällen?! Första gångerna jag testade med skruttan var hon ledsen (magknip) redan när vi började - måste jag säga att det gick åt skogen!? *ler snett* Hon skrek ilsket och jag blev jättestressad och tog upp henne snabbt som tusan
Men jag försökte igen, för någonstans trodde jag ju på sjalen... Denna gång när hon var mätt & nöjd. Men samma sak - jätteilsken!

Trots detta lät jag henne sitta kvar ett ganska långt tag i sjalen. För oss fungerar knäböjningar för att trösta henne, så jag gjorde dem med henne i sjalen, sjöng lite och traskade omkring i lägenheten. Hon accepterade det nya efter ett tag, tystnade och somnade nöjt
Det kan fortfarande hända att hon blir jättearg direkt i sjalen, men kortare och kortare stunder. Dessutom blir hon arg för mycket annat också

Men numera om hon är trött och ledsen eller har magknip så finns det inget som fungerar så bra som sjalen - för både skruttan (somnar nöjt) och oss (slipper bära och kan ha henne sovandes kvar i timmar när hon kommit till ro)
Varför fungerar man (läs jag) så att om de gråter/skriker i sjalen så tar man genast upp dem - då måste det vara sjalens fel. Men om man bär dem i famen och de skriker så vyssar man dem bara mer, sjunger går eller pratar lugnande med dem - man skulle aldrig komma på idén att lägga ner dem i ensamhet...
Vi älskar vår sjal och är tacksamma för den hjälpen den är i vardagen

Men det har inte alltid varit jättelätt & självklart.
Vad vill jag säga med detta jättelånga inlägg?! Testa gärna igen och ge inte upp för lätt - du får ut så mycket bra om det fungerar för er!
