- tor jul 21, 2005 12:42
#39172
Den här fina dikten hittade jag på neonatalen i Falun, avd 33. För mig har den alltid handlat om att "sitta känguru" med sitt lilla barn, men när jag läste den igen för ett tag sen kändes det också som sjalpoesi!
"Din blomsterlätta andning får
ett sömnigt rofyllt ljud.
Mot mina läppar i ditt hår
känns pulsen i din hud.
Som bundes vi ihop igen
av samma blodets ström
och vilade tillsammans än
i samma dunkla dröm.
Därutanför finns världen
dit även du skall gå
men livet håller än en tid
en kupa kring oss två."
Friedel Kjell
"Din blomsterlätta andning får
ett sömnigt rofyllt ljud.
Mot mina läppar i ditt hår
känns pulsen i din hud.
Som bundes vi ihop igen
av samma blodets ström
och vilade tillsammans än
i samma dunkla dröm.
Därutanför finns världen
dit även du skall gå
men livet håller än en tid
en kupa kring oss två."
Friedel Kjell
Lukas -03, Markus -05 och Patrik -08 
