Bootstrap Framework 3.3.6

[Dante]

Jag har just översatt en artikel av Aletha Solter där hon kommenterar Supernnanny Jo Frosts bok. Genom att kontrastera sin egen metod (Aware Parenting) mot Frosts, så tycker jag hon tydliggör en hel del viktiga grejer.

Vore kul att få höra era reflektioner.

Supernanny, lockande och bedräglig

Hälsningar,

D

[Sofie]

Känner inte till Aware Parenting egentligen, men det som författaren pekar ut som positiva delar och negativa delar med Supernannymetoden är precis det som jag själv upplevt som pos resp neg när jag ibland sett programmet.

[Rundabullar]

Hej! Jag skulle gärna läsa på mer om aware parenting, tyckte det kändes väldigt diffust för mig. jag är inlärningsnörd som tränat många olika arter, däribland jobbat med personlig utveckling och som handledare för ungdomar som "hamnat snett".

Blev lite provocerad av uttalandet som lät i stil med " vill du att barnet ska göra rätt för att det vill det eller för belöningen du utlovat". Rent inlärningsteoretiskt tycker jag inte att det är en belöning, utan en muta i det fallet. Belöningar kan vara effektivt, mutor är ytterst kortsiktigt och inlärningsmässigt lär sig individen att "följa mutan" inte det avsedda beteendet.

Väntar mitt första barn och har ingen erfarenhet av just spädbarn och småbarnsinlärning, har precis börjat läsa på, så jag diskuterar gärna för att bolla idéer.

Har du flere namn som sysslar med aware parenting? Har bara sett några avsnitt av Supernanny, men jag tycker att det hon gör är problemlösning, fostran är mycket mer än så! HAR man redan en konflikt eller ett ingrott problem och har gått i baklås, då kan ju likande metoder vara ett bra stöd för att vända en trend och hitta en ny väg vidare.. Själv tror jag inte på isolering, men däremot kan "poängsystem" vara vädligt effektivt i vissa åldrar och för att lära in någon konkret. Men inget att bygga hela vardagen på.

Det var en nybörjares spontana tankar. Följer tråden med stor nyfikenhet.

[Blackbabe]

Jag är inte alls ett fan av supernanny, men jag håller inte med om allt inom ap heller. Det jag reagerade på din text var varför man vill att barnet ska agera på ett visst sätt och att det önskvärda är att barnet ska agera på grund av inre motivation. Ur mitt perspektiv så kanske det funkar i teorin men inte alltid i praktiken eftersom att jag anser att ska man leva tillsammans som en familj så måste man både ge och ta. Du tar exempel på renhet i din text. Jag och min man har totalt olika gränser. jag är jätteslarvig och saknar totalt inre motivation för att hålla rent omkring mig, men skärper mig ändå eftersom att jag inte vill ta konsekvensen som innebär straff från min man i form av att han blir arg på mig. Du tar även exempel med droger som också jag anser är problematiskt. Jag hade aldrig blivit straffad hemma, jag var fullt medveten om risker och att det inte är bra för kroppen. Ändå har jag testat för att nyfikenheten blev för stor.

Likaså reagerar jag på det du skriver om belöningssystem. Jag tror generellt inte på det heller men jag tror på det som att bryta ett negativt mönster och det tror jag ibland kan vara bra i de familjer som supernannysarna hjälper. I vårat fall så har vi använt det för att få bukt med två saker; katastrofala hämtningar och katastrofala kvällar. Både jag som förälder och mitt barn hade kommit in i enormt negativa mönster. Ingen av oss gillade det som skulle ske (natting och hämtning) och när det var dax så var vi båda redan på dåligt humör vilket förvärrade situationen. Det modifierades dock och vi gav belöning med kortare intervaller, men det har hjälpt. Vi båda fick en chans att bryta det mönster vi kommit in i. Jag genom att bli mer motiverad att hjälpa henne att lyckas (för det måste jag som förälder och den som har makt över belöningen) och hon genom att få motivation av en belöning och motivationen av att lyckas.

Jag tror därför inte att man kan rakt igenom hissa och dissa olika metoder utan man måste se allt i sitt sammanhang och att i familjer där det är kaos som existerar kanske det behövs en quickfix för att ge alla en chans att andas ut för att sedan ta nya tag. Och för att föräldrarna kanske behöver den typen av redskap för att inte skada sina barn istället.

[Rundabullar]

Hej! Jag skulle gärna läsa på mer om aware parenting, tyckte det kändes väldigt diffust för mig. jag är inlärningsnörd som tränat många olika arter, däribland jobbat med personlig utveckling och som handledare för ungdomar som "hamnat snett".

Har du flere namn som sysslar med aware parenting?

Hittade vidare till många intressanta sidor via din bloggsida! Tack!

[pocahontas]

tass

[Dante]

Tack Sofi, Rundabullar, Blackbabe och Pocahontas för era inlägg. Eftersom jag lägger en del timmar på att översätta, så blir jag jätteglad att se att några läser!

Ledsen att jag inte svarat snabbare.

Rundabullar: Kul att du hittade vidare till intressanta texter via bloggen! - ett annat bra ställe för länkar om Aware Parenting är deras Facebook-sida. Plus Awareparenting.com och deras länkavdelning.

Angående inlärning/belöningar vs. Aware Parenting. Jag har hållit på en hel del med KBT och så, och i början kände jag mig också främmande för det här sättet att tänka. Såklart att inlärnings- och belöningstänkande är bra, tänkte jag. Men gradvis har det sättet att tänka minskat hos mig. Det handlar ju inte om att barnet alltid ska få som det vill, utan att lära det att ha en dialog, där allas behov blir mötta på något sätt. Vill barnet kolla på teve, och föräldern äta middag, så kan man spåna om olika lösningar, kan man äta först, och sen kolla på tv-programmet via datorn, eller kan maten vänta en stund.

I USA verkar Alfie Kohn vara en stor guru som tänkt mycket kring problemen med belöningar - det finns flera program kring honom på blogtalkradio:

http://empathic-parenting.com/parenting ... alfie_kohn

Kan rekommenderas! Hans böcker verkar också bra.

I dag tänker jag mest belöning att när sonen kommer till mig och vill prata med mig om något eller vill leka eller så, så måste jag belöna hans kontaktsökande genom att respondera omedelbart, helst vända mig mot honom och titta honom i ögonen, helst också le. För det som jag känner är viktigast att han får sig till livs är ju att han känner att hans närmaste värderar hans input, det han kommer med, vare sig det är spela fotboll eller att göra ett "experiment" och blanda diskmedel, the och karamellfärg....

Plus att för mig känns det viktigt att om vi sagt att han typ inte ska få godis, ska man aldrig belöna tjat genom att ge med sig (särskilt inte i affären...).

Angående problembarn - jag har också sett familjer och barn där allt verkar gått över styr. Jag tycker verkligen att Solter och Aware Parenting ger en vettig utmaning här. De verkar tycka att om barnet agerar ut och så, så måste vi först och främst kolla på hur barnet mår längst där inne i hjärtat. Antagligen är det djupt ledset och ensamt och känner sig kränkt, och det är där fokus bör ligga, på att validera känslor, och låta barnet uttrycka dem, och på att leka med barnet, närma sig det kärleksfullt. Det är säkert supersvårt i praktiken, och tyvärr har jag inte sett någon forskning där man jämfört typ Aletha mot Supernanny.

[Nina & lilla J]

.

[Dante]

Tack!

[Hell Cat]

Lite OT men; är Aware Parenting detsamma som Attachment Parenting? Här är i så fall en bra blogg/hemsida om Nära Föräldraskap =) http://www.naraforaldrar.se/vadarnf.htm

[Dante]

Jag tror Solter ser det som att Aware Parenting är en gren inom Attachment parenting. Samsovning, bärande, amning och allt det där ingår. Men jag tycker Aware P resonerar mer kring den känslomässiga och psykologiska utvecklingen än andra som Dr Sears och Jorunn M.