Jag har sytt så länge jag kan minnas och hur symaskiner fungerar har jag lärt mig genom att titta på hur mamma gör (och testa mig fram till resten/bättre sätt att göra det

). Hon hade en liten symaskin jag och brorsan fick sy på under övervakning från att vi var 2-3 år, först hjälpa till och trycka på pedalen, sen styra tyget lite själva också och jag fick nog använda den helt själv långt innan det var tal om syslöjd i skolan. Jag kunde sticka innan jag började skolan också även om det inte blev så jämt och ganska många maskor tappades eller plockades upp fel.
Sen började jag experimentera med mönster i mellanstadiet, jag tittade på hur kläder jag hade var konstruerade, draperade tyger, sydde mycket barbiekläder på fri hand av mammas tygslattar. I högstadiet gick jag några "kurser" som var en slags avancerad syslöjd på den nivå man låg på och efter hur intresserad man var att lära, där hade dom bara industrisymaskiner och overlock. Till självkostnadspris sydde man så många plagg man han på en termin och kursdeltagarna var 13-48 år (det fanns ingen åldersgräns åt något håll).
Sen började jag skrädderi på gymnasiet och fick en riktig utbildning enligt gamla skolan, det började med tre veckor för att lära sig hantera symaskinerna (industrimaskiner och overlock) vilket jag redan kunde

samt sy ett förkläde. Sedan satt vi i en termin och provsydde lappar tills vi kunde sy 500 pyttesmå, exakt likadana, perfekta stygn för hand av alla de viktigaste sömnarna (stofiering, handkastning, smygstygn, alla olika tråckelsömmar osv). Vi hade också materiallära, mönsterkonstruktion, dräkthistoria osv. Sista året började vi även med datoriserad mönsterhantering samt lite mer om konfektionssömnad och hur det fungerar inom industrin.
Sen har jag ägnat 5 år åt att försöka lära mig allt vi inte han lära oss där. Man är aldrig fulllärd och jag tycker fortfarande det är lika kul om inte ännu roligare nu!! Efter gymnasiet läste jag på komvux för att komplettera med en naturvetenskaplig behörighet för att kunna söka till textilhögskolan, jag kan fortfarande inte helt släppa tanken på att bli Textilingenjör men just nu är det inte riktigt läge att flytta hela familjen 60 mil, men kanske någon gång i framtiden när jag är frisk, barnen större och mannen har återetablerat sig i den bransch han vill vara i.
Not so much anymore..