Gullan skrev:Jag vet! Det var så sött, men sorgligt också... Det finns en virkad begravningsdress
Men jag väljer att titta på de andra söta sakerna. Har länge haft funderingar på att sticka mössor och koftor av restgarn och skänka till sjukhuset. Bara för att jag är så tacksam för mina friska fullgångna barn. När jag fick Emil delade jag skötrum/Dusch med en tjej som hade en bebis på prematuren, född i v 32.
Vilken bra idé att göra med restgarnerna!
Jag fylldes också av tacksamhet för jag fick bära Ruben hela tiden ut, när jag var inne på sidan. Men som tur var, missade jag begravningsdressen. Usch, jag kan inte tänka mig att kunna uppbringa den styrkan, att virka en dress till mitt barns begravning. Ryser av bara tanken på att behöva gå igenom en sådan tragedi.
Bekanta till mig fick sin dotter i v. 30 pga havandeskapsförgiftning. Väldigt läskigt och det var rätt så kritiskt ganska länge, men nu är det en stor och framåt tjej på 4 år! Första påskkortet togs när hon var precis hemkommen och det föreställer lilla E liggandes i ett sånt där stort påskägg och hon fick rum med hela sin lilla kropp i det utan problem! Och då var hon ändå så pass stor att hon fick komma hem!