Bootstrap Framework 3.3.6

[Hell Cat]

En kommentar bara:

Attachment Parenting är i min och många andras tolkning ett föräldraskap som utgår från den trygga relationen, alltså anknytningen, som ideal. Amning, bärande osv osv är bisaker, förslag på hur man rent praktiskt gör för att skapa en nära, tillitsfull relation mellan föräldrar och barn. Eller mellan människor i största allmänhet.

Det mekaniska verktygstänkandet tror jag får stå snarare för bloggerskan än för AP. IMNSHO. Tror man att barn inte skriker bara man behandlar dem rätt måste man ju tro att de är nån sorts små robotar som reagerar rätt bara man trycker på rätt knapp.

jag har aldrig tyckt att AP skulle ge perfekta små människor som inte skriker och är missnöjda, för mig innebär AP att man ser till att erbjuda barnet närhet, bekräftar barnet, inte låter barnet ligga ensamt och skrika osv..

[Pärla]

Jag håller nog med såtillvida att man bör undvika jämförelser och att se föräldraskap som en slags karriär eller en prestationstävling om vem som är den bästa föräldern. Närhet och lyhördhet är inte lösningen på allt, men det borde åtminstone underlätta. AP kanske kan bidra till ett dogmatiskt tänkande, ett vi och dom tänkande. Men jag vet inte om man kan lasta AP för detta. Det är väl inte tänkt så i alla fall.

[honungsmarmelad]

Jag är inte inläst på just attachment parenting utan snarare på anknytningsteori. Från anknytningsteorin har jag dragit mina egna slutsatser och de har visat sig stämma väl överens med det människor benämner som AP. Min uppfattning om AP-föräldrar är att de utgår från kärnan i anknytningsteori: ett barn utvecklar trygg anknytning till en person som svarar prompt, adekvat och konsekvent på barnets behov. Spädbarns behov är inte så avancerade, det handlar om mat, hygien, sömn och närhet. Att amma, bära och samsova är tre saker som på ett effektivt sätt tillfredsställer många barns behov av mat, sömn och närhet men det innebär inte att alla barn vill bli burna, gillar att snutta eller trivs med att sova tätt intill. Om barnet inte vill bli buret så är det inte AP att bära barnet. Om barnet inte vill samsova så är det inte AP att göra det. Trygg anknytning kan man inte bygga med fasta verktyg och manualer, då det kräver att man läser in barnets signaler och svarar på dem på ett sätt som tillfredsställer barnets behov.

Bloggposten är jag mest lite häpen över. Jag får inte resonemanget att gå ihop. Argumentet "det blir folk av dem också" gällande barn som är otryggt anknutna är bristande. Det skulle fungera om vi var en välmående population men nu råkar det vara så att psykisk ohälsa är otroligt ovanligt. Det verkar finnas en koppling mellan otrygg anknytning och psykisk ohälsa, missbruk, etc. Visst överlever barnen och visst behöver de inte må skit men risken för att barnet växer upp till en vuxen som inte kan ha tillfredsställande relationer är större än om barnet har en trygg anknytning. Anknytningen till de primära omvårdnadspersonerna bygger grunden på vilka alla framtida relationer ska vila.

Gällande "afrikanernas" inställning och hur TS barn blev bemötta i Marocko (var det Marocko? Jag läste bloggposten igår och orkar inte läsa en gång till just nu för att kolla detaljer) så vill jag påpeka att detta snarare bekräftar att anknytningen är viktig, än säger emot den på något sätt. Spädbarnen i sådana miljöer har mängder av vuxna runt omkring dem som svarar prompt och adekvat på deras signaler, givetvis mår de bättre och är tryggare då. Anknytning är möjlig att skapa till massvis med människor förutsatt att de uppfyller kraven (prompt, adekvat, konsekvent) och finns i närheten mycket.

Vi får våra barn att känna sig villkorslöst älskade, vilja ta hand om oss när vi blir äldre (väl omvårdad = intresse i att omvårda) och inte vara besvärade omkring oss genom att skapa en trygg bas, en säker anknytning.


TS verkar ha missförstått AP (det har åtminstone den där andra bloggaren gjort). Att några missförstår och felanvänder ett koncept gör inte konceptet i sig felaktigt.

[Picea]

Jag tror ju fortfarande inte att västerländska "grandma"-råd automatiskt är mer mekaniska än afrikanska. Visst stämmer det att relationen mellan förälder och barn är viktigare än skrivna föräldraskapsregler, vem som nu skulle tycka annorlunda? Jag har då aldrig hört talas om någon som har gått efter AP-punktlistan utan att lyssna på barnens signaler, vare sig här eller i Afrika. Men det finns ju folk till allt, och säkert till det med.

Afrikanska föräldrar är kanske (väldigt generaliserat nu) mer lyhörda, vem vet? Men... min syster praktiserade på ett dagis en gång, och där fanns ett jättefint barn till en jättesnäll mamma från ett afrikanskt land. När hon stod i tamburen och småpratade en eftermiddag sa mamman: Ni får gärna slå honom om han är olydig. Syrran var rätt chockad kan jag säga. Jag vet inte vilket afrikanskt land detta var, men andra syrran har praktiserat på en skola i Tanzania, där skolaga utövades flitigt.

Detta är också Afrika!

Som sagt, anknytning är viktigare än föräldraskapsmetod, men det finns ju gränser för det också. Jag har uppfattat AP som en reaktion på just ovan beskrivna syn på barn, med smiskfostran, eller kanske vanligare i västvärlden nuförtiden, time out, som standard. Inte som en samling regler som föräldrar skall följa, utan som något som föräldrar som vill följa barnens signaler kan visa upp för dem som tycker att sånt är "flum". Jag tror att de flesta föräldrar som vill följa barnens signaler ser AP-punktlistan som ett hinder, men kanske ett nödvändigt ont för att visa supernannybeundrare att de har en plan med sitt föräldraskap med.

[UWO]

Jag tycker Kristin Svensson beskriver det bra i sin bok där hon skriver om amningsvänliga kulturer. Och om hur det i dem inte finns amningsproblem. Eftersom det vi kallar amningsproblem där anses tillhöra amningen.

Sen vet vi ju också att amning i sig ser olika ut i olika kulturer. Som att mjölkstockning är olika vanligt på olika ställen i världen.

Själv har jag en egen teori. Precis lika ovetenskaplig som att afrikanska bebisar inte skriker. Nämligen att det måste till en viss typ av personer och personligheter för att våga utvandra från den afrikanska kontinenten och dra sig ända upp till nordens bistra klimat (ja, det var väl inte riktigt lika bistert vissa tider såklart).
Kanske är det så, att det finns fler gener här uppe som manar fram en mer otålig personlighet och en mer krävande och mindre "sitta och vara nöjd där man är"?

Och man får också tänka på hur samhällen ser ut på olika ställen. Jag tycker man stöter på beskrivningar av vissa bussystem på den afrikanska kontinenten som håller en helt annat tidsschema än vårt. Kanske vi som föräldrar, präglade av vår kultur oavsett hudfärg, agerar olika mot barnen? Kanske barn i stan är mer oroliga än barn på landet? *tänker väldigt högt eftersom jag egentligen borde sätta mig och skriva en text...*

Ska också läsa texten morgon. Tack för du delade den här, tappade bort den på fb.

[Trulsamin]

tass

[Veronikak]

AP är ju inte verktygen utan förhållningssättet, att vilja svara på barnets behov istället för att vilja träna barnet till att bete sig på något önskat sätt. Fast det är rätt vanligt att folk uppfattar det som viktigt att använda just de verktygen för att "vara AP". Jag har sett massor av gånger att någon har skrivit att "jag är ju tyvärr inte AP för amningen fungerade inte/barnet hatade att bli sjalat". Mer för några år sedan, nu känns det inte lika inne att prata om AP.

Samma med CC, folk som tycker de inte följer CC riktigt eftersom de lägger ner barnet på sängen medan de klär på sig och alltså inte har kroppskontakt jämt... Varför blir det så ofta så polariserat?

[Hell Cat]

AP är ju inte verktygen utan förhållningssättet, att vilja svara på barnets behov istället för att vilja träna barnet till att bete sig på något önskat sätt. Fast det är rätt vanligt att folk uppfattar det som viktigt att använda just de verktygen för att "vara AP". Jag har sett massor av gånger att någon har skrivit att "jag är ju tyvärr inte AP för amningen fungerade inte/barnet hatade att bli sjalat". Mer för några år sedan, nu känns det inte lika inne att prata om AP.

Samma med CC, folk som tycker de inte följer CC riktigt eftersom de lägger ner barnet på sängen medan de klär på sig och alltså inte har kroppskontakt jämt... Varför blir det så ofta så polariserat?