- tor jan 17, 2013 15:20
#9082383
Min pojke blir 3 månader om en vecka, och jag och pappan bär omkring honom i en minimundus trikåsjal eller manduca mest hela tiden. Vi har inte ens testat vagnen :p Men vi får ofta problem när vi går ut i kylan. Jag får erkänna att det inte har blivit några dagliga promenader direkt, tyvärr...
Redan från första veckorna när det var lite mildare väder så märkte vi att så fort det kom en vind så bände han sig ut med huvudet och räckte ut tungan. Jättegulligt tyckte vi, tills vi började tycka att det mer var som en reflex än att han ville "smaka på vinden". När det blev kallare gällde det att vi satt honom riktigt inbäddad för att han inte skulle kunna göra samma sak - trycka sig ut med all kraft, räcka ut tungan och/eller spotta så han blir bubblig runt munnen. Ibland verkar han hålla andan också, och sedan blir han jätteledsen! Jag undrar om detta kan bero på dykreflexen? Men ibland har det även hänt utan att det har blåst, bara av kylan. Är det någon som har varit med om något liknande?
Nu bär vi honom djupt ner i jackan så han inte ska känna vinden, men det känns lite jobbigt att man inte kan ha lika bra koll på honom därinne. Jag får stanna hela tiden och kika ner för att se att han har det bra. Ibland känns det som det blir för varmt, men man vill ju inte släppa in för mycket kalla vindar till honom heller... Och när snön öste (!?) ner så kändes det som att det var helt omöjligt att skydda honom från att bli snöig i ansiktet, trots att han var långt ner. Då snön smälte blev han ju blöt och kall... Vi har ingen bärjacka utan bara vanliga "over-sized".
Allt som allt känns det svårt att ta med honom ut, jag skulle verkligen behöva goda råd!
Redan från första veckorna när det var lite mildare väder så märkte vi att så fort det kom en vind så bände han sig ut med huvudet och räckte ut tungan. Jättegulligt tyckte vi, tills vi började tycka att det mer var som en reflex än att han ville "smaka på vinden". När det blev kallare gällde det att vi satt honom riktigt inbäddad för att han inte skulle kunna göra samma sak - trycka sig ut med all kraft, räcka ut tungan och/eller spotta så han blir bubblig runt munnen. Ibland verkar han hålla andan också, och sedan blir han jätteledsen! Jag undrar om detta kan bero på dykreflexen? Men ibland har det även hänt utan att det har blåst, bara av kylan. Är det någon som har varit med om något liknande?
Nu bär vi honom djupt ner i jackan så han inte ska känna vinden, men det känns lite jobbigt att man inte kan ha lika bra koll på honom därinne. Jag får stanna hela tiden och kika ner för att se att han har det bra. Ibland känns det som det blir för varmt, men man vill ju inte släppa in för mycket kalla vindar till honom heller... Och när snön öste (!?) ner så kändes det som att det var helt omöjligt att skydda honom från att bli snöig i ansiktet, trots att han var långt ner. Då snön smälte blev han ju blöt och kall... Vi har ingen bärjacka utan bara vanliga "over-sized".
Allt som allt känns det svårt att ta med honom ut, jag skulle verkligen behöva goda råd!
//Disaia
Delar 25 m² med mannen och Lilltrollet (oktober 2012). Bär i Manduca och Hoppediz Timbuktu och älskar tygblöjor, kaffe och dataspel.
Delar 25 m² med mannen och Lilltrollet (oktober 2012). Bär i Manduca och Hoppediz Timbuktu och älskar tygblöjor, kaffe och dataspel.