- mån sep 17, 2007 21:29
#826341
Vår flicka, som föddes i mars -06, blev buren (av mig. Maken försökte väl någon gång, men lyckades inte bli "biten" av sjalandet) så gott som jämt hela första året. Tillslut kunde hon inte somna utan att jag bar henne fram och tillbaka fram och tillbaka. Det blev för jobbigt och ännu värre för min man de kvällar och sova-middags-stunder som han var tvungen att lägga henne. Nej, för att ändra på det så fick jag allt lägga undan sjalen ett tag. Nu blir det liksom inte av att jag tar fram den igen -hon går ju så bra...
Men, oj, jag har kommit på mig själv att jag faktiskt saknar det. Och storebror, som är 3 1/2 skulle nog bli jätteglad om han fick sjala lite. Han är så mammig och kramig av sig. I morgon får jag nog leta reda på min gamla goa sjal igen!!!
Förresten, kan hans mammighet och "bääääär mig!!!" bero på att han inte blev sjalad när han var liten (då hade jag inte hittat hit än) men att lillasyster blev buren så mycket? Eller drar jag lite för stora växlar nu?

Men, oj, jag har kommit på mig själv att jag faktiskt saknar det. Och storebror, som är 3 1/2 skulle nog bli jätteglad om han fick sjala lite. Han är så mammig och kramig av sig. I morgon får jag nog leta reda på min gamla goa sjal igen!!!
Förresten, kan hans mammighet och "bääääär mig!!!" bero på att han inte blev sjalad när han var liten (då hade jag inte hittat hit än) men att lillasyster blev buren så mycket? Eller drar jag lite för stora växlar nu?