Bootstrap Framework 3.3.6

[ädl]

Jag får hela tiden kommentarer, främst av familjen (ej mannen) om varför vi bär så mycket i sjal, hur länge ska vi bära och kan de verkligen vara bra, han blir ju så mammig osv osv. Jag är så trött på alla dessa kommentarer och ifrågasättande. Är det någon som kan hjälpa mig med korta och tydliga argument och svar på tal? Vore mycket tacksam

[Innana]

Jag brukar svara:

"Det är ju vårt barn och alla eventuella problem drabbar i så fall oss och inte dig. Men nu tror jag inte det blir några problem."

[MilanE]

Nåt jag brukar säga när äldre generationen gnäller om att jag SKÄMMER BORT Tella i sjalen så brukar jag säga "hon blir inte bortskämd, hon blir trygg". För ärligt talat kan man ju inte skämma bort barn med närhet!!

Sen brukar jag också säga att jag bär i sjal, den tid hon annars skulle åka i vagn eller bäras i famnen. Det är ju inte så att jag inte låter henne vara på golvet om hon vill det!

[Elin G]

Jag läste lite i The Baby Book (askdrsears.com) där de menade att barnets naturliga plats var i sjalen och famnen tills det själv ville ta sig ur.

[norkmedoo]

jag tycker också det är naturligt för små att vara nära och i famnen,
och sjalen/arna är himla bra när- och bärhjälp

barnen blir trygga av det, vill ofta ner på golvet och ut på äventyr efter
att ha tankat närhet... tror man blir mer mammig av att inte få vara nära

[mica]

Tja jag gillar:
"Vi mår så bra av det här."

eller:
"H*n säger själv till när h*n vill ner."
"Hellre bära i sjalen än att ha ont i armar och rygg."
"Det är bästa nackträningen och så blir h*n inte sned i huvudet." (apropå en annan SB-tråd. )

[millla]

Jag brukar svara:

"Det är ju vårt barn och alla eventuella problem drabbar i så fall oss och inte dig. Men nu tror jag inte det blir några problem."

Bra svar...

[Din mamma]

Hej ädl (happy sally här )

Jag brukar börja med att förklara att Sigvard trivs allra bäst i sjalen och selen. Hur gjorde de på stenåldern? brukar jag tänka. Låg barnet i en egen liten grotta på mage (tänk på nackträningen!) och skrek till sig vargen? Nej, förmodligen var barnet med sin mamma och eventuellt pappa, hängde med på deras äventyr och tog sig en slurk ur bröstet när den var hungrig.

Barnet kan ju rimligtvis inte veta att industrialismen har kommit och gått och att inga farligheter kommer innanför en låst dörr. Därför vill den den första tiden vara hos sina anknytningspersoner där den vet att det finns mat och den kan vara trygg. I nio månader har hen legat i magen och skvalpat och vant sig vid mammans trygga ljud och efter förlossningen har den kanske även vant sig vid pappans trygga doft och ljud. Är det konstigt att den även fortsättningsvis trivs bäst nära sin mamma eller pappa?

Om jag får mothugg och inte orkar debattera längre än så brukar jag även (om jag känner mig modig nog) fastslå att barnet är mitt livsprojekt och att jag tar illa upp av att någon annan påstår att jag missköter mitt barn när jag försöker följa mina modersinstinkter och göra barnet så nöjd och glatt jag bara kan.

[ädl]

Tack för alla tips! Någon som vet en sida med kortfattad text man kan skriva ut och ge så kan de även läsa om det man försöker förklara?

[norkmedoo]

http://www.sjalbarn.se/artiklar.php

[AnKa]

En kortfattad bok som jag tycker är bra är denna
Den kan du antingen ge till de som opponerar sig eller läsa själv för att få lite kött på benen och bli styrkt i din övertygelse

[disavi]

Tass

[Elin G]

Det står en massa argument i The Baby Book. De borde gå att hitta på www.askdrsears.com också.

[Jos]

Jag gillar formuleringen "Hon är inte bortskämd, hon är älskad!"

[P]

Jag brukar svara:

"Det är ju vårt barn och alla eventuella problem drabbar i så fall oss och inte dig. Men nu tror jag inte det blir några problem."

Det är ju så att det är erat barn och inte deras..