Bootstrap Framework 3.3.6

[sanna73]

Jag ser snarare allt det andra som nödvändiga ont: Vid tillfällen då man inte KAN kånka på sitt barn får barnet i värsta fall läggas på golvet, sättas i sitter eller sövas i vagn. Kanske inte är så konstigt att mina barn inte velat vara utanför min famn, eftersom jag sett det som nödvändigt ont

bra skrivet

[lillvilda]

jag kan ärligt säga att jag skaffade mei taien för att jag var tvungen att bära. Nu mera hade vi säkert kunna skipa bärandet och klarat oss ändå men jag vill inte ens tänka på hur mycket bökigare det hade blivit. så jag bröjade bära och bär fortfarande för det gör livet såå mycket enklare. Men sen väljer jag ofta bärandet framför att ta vagnen för både jag å sonen tycker det är så mycket enklare lr bär hellre än lägga sonen på golvet för att jag vet att han är mer nöjd då. så här hemma har mer vagnen blivit ett nödvändigt ont eftersom jag måste ta den ibland för att ta hem matkassarna. Jag tycker att bära är det enkla och vagnen är det jobbiga. Dessutom tycker jag att sonen hamnar så trist långt bort i vagnen.

[Krickelin]

Hade önskat att jag hade haft sjal när numera stora (f -99) var liten. Kolik första tiden och ville helst vara nära jämt under första året. Annars protesterades det vilt. Famn och vagn var det som fanns och det gick ju tillräckligt bra. (Testade bb men ryggen klarade det inte.)
Nu till lilla (f -07) så är det underbart att få bära i sjal. Lilltrollet är dock en helt annan personlighet så att bära i sjal känns inte som ett måste utan jag gör det för att vi trivs så bra med det.