- ons apr 10, 2024 09:09
#9573206
Ursäkta lång text, behöver lite råd.
Vissa morgnar glömmer min sambo helt bort sitt nära föräldraskap, han blir grinig, skäller mm. Det stora barnet behöver mycket hjälp och stöd på morgonen, och det lilla klarar sig rätt bra själv. Idag hjälpte jag lilla, som kom iväg i tid, och sambon hjälpte stora.
Dock var det med mycket tjat och grinighet, stora barnet kom iväg i sista sekunden. Jag föreställer mig att stora barnet inte direkt hade solsken i magen på väg till skolan, för jag mår oerhört dåligt av denna situation. Sambons grinighet spillde över även på oss andra (även fast gjorde det vi skulle och hann bli klara i tid).
När barnen gått och sambon själv skulle gå så sade han att han också mår dåligt. Jag bad honom då fundera på om han kunde göra på något annat sätt på morgonen så att alla mår bra i slutet, även han. Då blev han arg och kunde inte alls ta till sig detta, tyckte att "allt är förstås mitt fel" (vilket jag aldrig påstått, försöker bara hjälpa honom må bra så att morgonen blir en trevlig upplevelse för alla). Jag försökte få honom att se det positiva i att alla kom iväg, men det var han inte mottaglig för i stunden.
Han tycker också att han inte får nåt "stöd i detta". Jag har ett helt annat mjukare sätt, nära föräldraskap så långt det är möjligt, och kan inte på något sätt stödja att någon ställer när det inte behövs. Jag brukar gå emellan när jag ser att det blir för mycket för barnen, och då tycker sambon att jag inte visar stöd för honom. Men för mig går barnen först - alltid.
Jag har pratat med sambon förut om detta, om han kan fundera hur han kan agera annorlunda de morgnar det blir så här. Tror dock han skulle behöva lite verktyg och metoder, så hur kan jag hjälpa honom på bästa sätt med detta? Jag vill ju att vi alla ska få en bra start på dagen. Orkar inte fler griniga morgnar.
Det är inte så här varje morgon, men tillräckligt ofta för att inte kännas ok.
Har ni några kloka råd hur jag/vi ska hantera detta?
Vissa morgnar glömmer min sambo helt bort sitt nära föräldraskap, han blir grinig, skäller mm. Det stora barnet behöver mycket hjälp och stöd på morgonen, och det lilla klarar sig rätt bra själv. Idag hjälpte jag lilla, som kom iväg i tid, och sambon hjälpte stora.
Dock var det med mycket tjat och grinighet, stora barnet kom iväg i sista sekunden. Jag föreställer mig att stora barnet inte direkt hade solsken i magen på väg till skolan, för jag mår oerhört dåligt av denna situation. Sambons grinighet spillde över även på oss andra (även fast gjorde det vi skulle och hann bli klara i tid).
När barnen gått och sambon själv skulle gå så sade han att han också mår dåligt. Jag bad honom då fundera på om han kunde göra på något annat sätt på morgonen så att alla mår bra i slutet, även han. Då blev han arg och kunde inte alls ta till sig detta, tyckte att "allt är förstås mitt fel" (vilket jag aldrig påstått, försöker bara hjälpa honom må bra så att morgonen blir en trevlig upplevelse för alla). Jag försökte få honom att se det positiva i att alla kom iväg, men det var han inte mottaglig för i stunden.
Han tycker också att han inte får nåt "stöd i detta". Jag har ett helt annat mjukare sätt, nära föräldraskap så långt det är möjligt, och kan inte på något sätt stödja att någon ställer när det inte behövs. Jag brukar gå emellan när jag ser att det blir för mycket för barnen, och då tycker sambon att jag inte visar stöd för honom. Men för mig går barnen först - alltid.
Jag har pratat med sambon förut om detta, om han kan fundera hur han kan agera annorlunda de morgnar det blir så här. Tror dock han skulle behöva lite verktyg och metoder, så hur kan jag hjälpa honom på bästa sätt med detta? Jag vill ju att vi alla ska få en bra start på dagen. Orkar inte fler griniga morgnar.
Det är inte så här varje morgon, men tillräckligt ofta för att inte kännas ok. Har ni några kloka råd hur jag/vi ska hantera detta?