Bootstrap Framework 3.3.6

[Mrs Data]

Tror inte att det har med sjalandet att göra. Min mellanson är den enda som är verkligt sjalad i betydelsen buren flera timmar om dagen i sjal som liten. Han är väl ungefär som de andra MEN han är också oerhört pappig, bryr sig knappt om mig. De andra två är burna men i famnen. Alla har samsovit och långtidsammats och det enda gemensamma med dem är att mina barn tycks vara rätt krävande Så antingen har jag lärt dem att det är okej att komma när som helst med stort och smått eller så är det deras personlighet.

[diddeldi]

mina barn har burits extremt mycket och ammats fritt länge, men de har ändå inga vidare moulding-egenskaper. när jag ska bära nån av de stora i famnen eller på ryggen så måste jag hela tiden säga till att de måste hjälpa till lite själva också om jag inte ska tappa dem. och lillskruttan gör sig helst till en rak spik när man lyfter upp henne

men världens finaste ungar är de förstås och det är ju såklart min förtjänst alltihopa.

[Emma_oh]

Jag tror absolut att det påverkar att man bär sina barn även om det kanske inte är någon mirakelkur.

Jag tycker mig ana att barn som blir burna mycket ofta lär sig gå rätt tidigt och att de är lite "tryggare" ( i brist på bättre ord).

[tumbler]

jag tror ju att det är bättre att bära och vara nära än att inte vara det, men jag tror inte att man kan tacka sjalandet för barnets personlighet. mina barn har jag burit och ammat och gosat och sovit nära varje natt och stora är känslig och orolig och gråtmild. visserligen är hon också empatisk och inkännande, men lite too much. lilla är cool och glad och tar livet med en klackspark.

Detta är väldigt nära vad jag ville skriva, så jag är lat och citerar. Tillägger att min stora som har butits mest är mer stel och den lilla kramar helt nära - den lilla som tidigast sade stopp för bärandet och själv ville gå.

[Mårbacka]

Mina är lite för små för att dra slutstser från än så länge, men jag tassar för att höra andras erfarenheter!

[Aspasia]

Tass

[Blackbabe]

Jag tror närhet också är ett samspel och att det finns olika sätt att komma nära på som påverkar upplevelsen. jag har mycket lättare att vara nära vårat yngre barn för hon har en annan närhetsstil än sin storasyster. Storasysters närhetsstil passar pappan i familjen bättre än vad det passar mig för jag får ibland vissa obehagskänslor av hennes sätt att ta på mig. Det låter kanske grymt men jag kan inte förklara det bättre. Det gäller samsovning, knäsittande etc. det är inte grundat i hur jag känner för barnen utan det är rena fysiska känslor, precis som jag ogillar vissa sätt min man tar på mig. Min man är dock mycket gärna nära storasyster när det gäller sova, gosa etc.

Lillasyster är buren mer, men storasyster är samsoven med mer.

[Rosalinda]

Tassar lite

[disavi]

Min son smälter intill, det har han gjort sen han var bebis. Jag tror ju att barn mår bra av mycket närhet och kroppskontakt och det har förstås påverkat mitt föräldraskap, även om sonen inte blivit systematiskt buren.

Smälter intill gör hon, snart 3.
När hon blir buren ser hon nästan ut som en apa, behöver sällan hålla henne alls nästan. Har ju händerna/armarna utifall att så klart.

[annelithor]

Här har vi två töser, en snart 4åring och en snart 1åring.

Snart 4åringen har inte ammats särskilt länge, då min mjölk inte räckte pga av yttre stress och psykiskt jobbigt utifrån. Hon har samsovit och får fortfarande komma och gå som hon vill i vår säng. Hon är fruktansvärt go, mot alla och som någon annan skrev - sätter sig i allas knän och kramas Hon smälter intill och man behöver knappt hålla henne mer än under rumpan, finns inget mellanrum någonstans då hon kryper intill och kramas/gosar. Aldrig funnits. Enormt social och utåtriktad. Sen bebis alltid velat vara nära, buren, kramats, gosat. Aldrig sjalad eller selad fören lillasyster kom för 10 månader sen.

Snart 1åringen ammas ännu, vill vara och leka på golvet allra helst. Sjalad sen 1a dagen på BB och sen rätt ofta åkti sjal och sele. Gosig och sitter som en smäck på höften, samsover och i sin egen säng.

Tror det har mycket med deras personligheter att göra, men tror också att ett barn som vill vara nära, läses av och får vara nära, gillar att gosa och har föräldrar som tyder det och ger dem mycket närhet, ja där främjas ju den delen av barnets personlighet extra mycket och kan nog säkert främjas ännu mer av sjalandet/bärandet.

Lugna är dock ingen av de två virvelvindarna här hemma! De är överallt och ingenstans och har redan börjat trigga varandra att leka/krypa/tjuta/skrika ännu mer Mina