Bootstrap Framework 3.3.6

[Hugos_mamma]

Vid vilken ålder är det lämpligt att börja bära barnet på mage "utåt", så han kan få se omgivningen?

[Cayenne]

jag har aldrig burit mina barn utåt.
Dels för att barnet ska ha möjlighet att gömma sig om barndet blir rädd och för att det också är otroligt oskönt.

Jag har burit mer nyfikna barn på ryggen. Då kommer de upp högre och ser mer. Det kan man göra när de orkar hålla huvudet stadigt (och man själv är bekväm med det).

[UWO]

När barnet är tillräckligt stadig i nacken skulle jag vilja säga.
Sen skulle jag också prova ryggknyt först. Ffa för ergonomin.

[visslan]

Jag skulle säga aldrig.

Som Cayenne säger, så är det bra om barnet själv får välja när det vill "gömma sig" för omgivningen. Små barn har inte riktigt förmågan att kunna stänga av när det blir för många intryck. Därför är det bättre att man ger dem möjlighet till lugn genom att t.ex. bära på ryggen.

Jag tror att vi vuxna ibland i missriktad välvilja övertolkar barns allmänna nyfikenhet på omvärlden som ett behov av att bäras framåtvänd (eller åka vagn framåtvänd, för den delen).

[pusselbitar]

Jag skulle säga aldrig.

Om det bara handlar om att barnet ska få se mer av världen går det ofta bra att bära på annat sätt, t.ex. på ryggen eller höften. Jag hittade en gammal tråd med länkar till bilder på en knytning med barnet inåtvänt på magen, men där det sitter på snedden.

Jag tror att vi vuxna ibland i missriktad välvilja övertolkar barns allmänna nyfikenhet på omvärlden som ett behov av att bäras framåtvänd (eller åka vagn framåtvänd, för den delen).

Så kan det säkert vara, men det finns också barn som inte accepterar att sitta inneslutna i en sjal vända mot bäraren. Vad jag kan förstå så är det inte så vanligt, men frågan har varit uppe i flera trådar, t.ex. den här som är aktiv nu. Har man inte haft ett barn som fungerat så, eller varit nära ett, kan det nog vara svårt att föreställa sig att det kan vara så.

Jag bar mitt barn helt utan bärredskap ett par månader tills jag till sist provade en gammal Babybjörn och kunde för första gången bära ett nöjt barn med bärredskap. Jag hade provat många olika sjalar, olika positioner, olika knytningar och fått hjälp av flera vana sjalare och även en sjalförsäljare. Inget fungerade förrän jag provade utåtvänt i Babybjörn. Alternativet var att inte ha något bärredskap alls. När E var runt ett halvår kunde jag vända honom inåt i Babybjörnen och gick sedan över till MT, Patapum och ringsjal.

[visslan]

Jag skulle säga aldrig.

Om det bara handlar om att barnet ska få se mer av världen går det ofta bra att bära på annat sätt, t.ex. på ryggen eller höften. Jag hittade en gammal tråd med länkar till bilder på en knytning med barnet inåtvänt på magen, men där det sitter på snedden.

Jag tror att vi vuxna ibland i missriktad välvilja övertolkar barns allmänna nyfikenhet på omvärlden som ett behov av att bäras framåtvänd (eller åka vagn framåtvänd, för den delen).

Så kan det säkert vara, men det finns också barn som inte accepterar att sitta inneslutna i en sjal vända mot bäraren. Vad jag kan förstå så är det inte så vanligt, men frågan har varit uppe i flera trådar, t.ex. den här som är aktiv nu. Har man inte haft ett barn som fungerat så, eller varit nära ett, kan det nog vara svårt att föreställa sig att det kan vara så.

Jag bar mitt barn helt utan bärredskap ett par månader tills jag till sist provade en gammal Babybjörn och kunde för första gången bära ett nöjt barn med bärredskap. Jag hade provat många olika sjalar, olika positioner, olika knytningar och fått hjälp av flera vana sjalare och även en sjalförsäljare. Inget fungerade förrän jag provade utåtvänt i Babybjörn. Alternativet var att inte ha något bärredskap alls. När E var runt ett halvår kunde jag vända honom inåt i Babybjörnen och gick sedan över till MT, Patapum och ringsjal.

Självklart är det ju så att det finns individuella variationer! Och särskilt sjal kan säkert upplevas som för omslutet och hindrande för aktiva bebisar.

Jag minns själv när min son var runt 3-4 månader och började intressera sig mer för omgivningen. Han ville gärna se mer och vred sig i sjalen, så då flyttade jag honom till höften istället. Han kunde fortfarande se, men hade också möjlighet att vända sig bort. (När vi senare började med vagn föredrog han att stå lutad framåtvänd mot ryggstödet och liksom "kommendera fram skeppet"!)

Nackdelen med BB är väl att barnet inte har möjlighet att vända bort blicken, utan tar emot alla intryck hela tiden? Och givetvis att det är svårare att kommunicera med varandra, bärare och barn emellan. Bäraren kan ju inte se barnets ansiktsuttryck och på så vis avgöra om barnet behöver vila. Fast jag har förstått att man oftast ändå inte bär särskilt långa stunder i BB, så kanske gör det inte något?

[UWO]

[ Bäraren kan ju inte se barnets ansiktsuttryck ?

Har ju själv ett barn som är jättesvår att bära mot sig. Nu har jag tagit mod till mig och bär framåt eftersom det är det enda som funkar. Men jag tycker inte det är speciellt bra faktiskt. Man ser inte barnet, man får mer ont i ryggen mm.
Så jag skulle också rekommendera andra knytningar först. Och även om man sen behöver bära framåt ändå försöka någon gång ibland att ändra med mage mot.

[pusselbitar]

Nackdelen med BB är väl att barnet inte har möjlighet att vända bort blicken, utan tar emot alla intryck hela tiden? Och givetvis att det är svårare att kommunicera med varandra, bärare och barn emellan. Bäraren kan ju inte se barnets ansiktsuttryck och på så vis avgöra om barnet behöver vila. Fast jag har förstått att man oftast ändå inte bär särskilt långa stunder i BB, så kanske gör det inte något?

BB vänt utåt är absolut inte det optimala sättet att bära, och jag tror ju att många barn som bärs framåt i BB skulle kunna bli burna på annat sätt. Jag tror ju absolut på att prova höft- och ryggknytningar och tycker också att den där lite sneda varianten av att bära på mage verkar mysig.

För min del var det aldrig aktuellt att bära E mer än korta stunder i BB, men det gav mig möjlighet att då och då ha fria händer och ett nöjt barn. Jag hade ett barn som ville ha mycket närhet men som hade lätt att känna sig instängd. Som tur är har jag en tålig kropp och klarade av att bära honom mycket i famnen utan att jag fick särskilt ont.