Bootstrap Framework 3.3.6

[Strömming]

Snart vill vår lilla vara med lite mer när vi är ute och jag skulle vilja kunna bära honom med ansiktet utåt så att han ser vad som händer när vi är i parken och leker etc.

Har trikåsjalar och en beco butterfly men dessa har jag bara burit mage mot mage i. Har sett sjalare på stan som haft ansiktet utåt, vad har ni för sjal? Vävd? Hur skiljer sig knytningen från att bära en liten spädis i trikåsjal mot att bära utåt?

Han är inte så vidare värst förtjust i varken sjal eller vagn

[Strömming]

tryckfelsnissa kom fram och publicerade....

ja han gillar varken sjal eller vagn speciellt mycket, vill helst sitta på armen, med ansiktet utåt och kika. Fast han orkar inte riktigt än att hålla huvudet så långa stunder. Det är mycket ilska och frustration ute just nu.... helst vill han tryna med näsan i madrassen men det får han bara göra hemma på andningslarmet

[Sanna81]

Det finns nog inga speciella sjalar som är till för att bära utåt. Det finns en knytning som heter Buddah där barnet sitter ergonomiskt utåt, men jag har inte provat den själv, tycker att den verkar lite knepig.

Om jag hade ett barn som vägrade sitta inåt skulle jag nog hellre knyta på höften, eller kanske ge mig på ryggknytningar så att han kan kika över axeln. Fast det senare bygger nog på att barnet orkar hålla huvudet längre stunder i och för sig.

Jag har själv nyligen börjat knyta med armarna och axlarna fria (i omslutet kryss, mage mot mage). Det ger tillräckligt med utsikt för min bebis, men det skulle jag nog inte heller göra om hon inte höll huvudet själv.

Inte så mycket hjälp är jag rädd, men jag hjälpte till att puffa upp frågan i alla fall.

[UWO]

Min är likadan! Helt hopplöst bestämd på att åka utåt är det enda sättet man kan sjala på.

Jag har knutit en vanlig trikåknytning men stoppat i åt andra hållet sas. Det blir inte fulländat men det går.
Bilden är inte jättebra för smokingbältet har halkat upp lite men den ger en fingervisning iaf:

[verre]

Min är likadan! Helt hopplöst bestämd på att åka utåt är det enda sättet man kan sjala på.

Jag har knutit en vanlig trikåknytning men stoppat i åt andra hållet sas. Det blir inte fulländat men det går.
Bilden är inte jättebra för smokingbältet har halkat upp lite men den ger en fingervisning iaf:

ser inte så bekvämt ut

[UWO]

Min är likadan! Helt hopplöst bestämd på att åka utåt är det enda sättet man kan sjala på.

Jag har knutit en vanlig trikåknytning men stoppat i åt andra hållet sas. Det blir inte fulländat men det går.
Bilden är inte jättebra för smokingbältet har halkat upp lite men den ger en fingervisning iaf:

ser inte så bekvämt ut

Nä, jag vet!! Men det är enda sättet han går med på att åka i sjal. Har provat höft, rygg, sele, mt men icke.
(men sen var det här första gången jag ens provade och jag gjorde det mest för skojs skull då så det blev inte bra gjort, det håller jag med om)

[Din mamma]

Min är likadan! Helt hopplöst bestämd på att åka utåt är det enda sättet man kan sjala på.

Jag har knutit en vanlig trikåknytning men stoppat i åt andra hållet sas. Det blir inte fulländat men det går.
Bilden är inte jättebra för smokingbältet har halkat upp lite men den ger en fingervisning iaf:

Sådär bar jag Sigge ibland också när han var liten och nyfiken.

Jag hade också en hipseat som jag satte mitt fram och som Sigge satt på som en liten stol. Sen drog jag en tight munkjacka utanpå och stödde honom lätt med armen.

[Sami]

man bör alltid låta sitt barn ha sin mage mot bäraren. Detta ger barnets rygg det ultimata stödet. Det är isåfall buddha ställningen därm man har benen instoppade och barnet sitter i skräddarställning. barnet har då ryggen mot sin bärare men har dessutom ett adekvat stpd för ryggen som hålls i sin naturligt rundade position. Det är myckte mode i det här med att man så tidigt som möjligt vill ha sitt barn framåt vänt. Egentligen har de inte så mycket behov av det som man tror. De vill det när de är mogna men man måste ge dem möjligheten till reträtt när intrycken blir för många eller verkar läskiga. Med ryggen mot bäraren är man totalt utlämnad och kan inte söka tryggheten genom att gömma sig med näsan mot bäraren och sedan kika ut igen. Så mitt råd i denna fråga som jag brinner för är att tumregeln 9 månader i magen och 9 månader i sjalen med magen mot bäraren är det som är bäst. bära på detta sätt gör faktiskt att barnet kan se åt alla håll och ser det inte så känner man det och får ta reda på vad det var som var så intressant. Om man lyssnar så inser man. Hur stor är världen får ett barn på någon månad? Hade du själv velat se en stor stor värld på en gång när mammas nylle fortfarande är tusan så roligt. Den stora stora världen kan vänta. Låt ditt barn först möta sin omedelbara värld. Har läst någonstans att i afrika så har man ett talesätt. Barnet ska möta världen i doften av sin mor.
det är alltså inte bråttom... egentligen. Ge ditt barn möjligheten att själv bestämma vad det vill se och hur mycket. Barnet behöver få se ditt ansikte och eller läsa din kropp för att förstå världen, för att lära sig om det läskiga är det eller inte.
Den här frågan är för mig självklar men jag ser så många små pluttar som inte borde hänga framåtvända, PÅ IKEA med små ögon stora som tefat som tillsynes paralyserade slukar ballt de ser. sen ibland... ser jag sjalade och rätt selade barn kika fram bakom tyget som nyfiket ser sig omkring.
Det här är ingen kritik eller något jag vill bara att man stannar upp och tänker till. Sen gör man ju som man vill med sitt barn för man känner det bäst. Men ställ frågan ändå. Ska mitt barn verkligen sitta framåtvänt? När är det Lämpligt? osv. alla mina barn har som du säkert förstår alltid burits med sin mage mot min kropp. Dels för att jag tycker att och utifrån den erfarenhet jag samlat på om ergonomi osv samt att det är så fruktansvärt jobbigt och obekvämt! man får ju inte rätt avlastning för barnet hänger utanför kroppen och dras inte in med sin vikt i min och ger mig maximal rörelsefrihet. Så näää framåtvänt e för jobbigt att hålla på med. Visste du att när man har barnet emot sig så halveras barnets vikt och barnets och din centrering av balans blir ett?
Nä nu ska jag sluta predika!! Härmed har jag gjort mitt första inlägg som privatperson! Jag tog i ordentligt! det känns bra!
och du... det viktiga är att bära sitt barn mycket och ofta. I vad är inte det viktigaste. Barn är byggda för att bäras så länge man orkar och då går barnet själv. vi är bygda för att bära. nO nu ska jag sluta jag lovar! Bär mycket det är så snart över och de springer iväg själva. ta vara på tiden.. den kommer inte att ta igen. Kram Sami

[mian]

Som en tröst kan jag säga att många barn har en period vid fyra-fem månader då de väldigt gärna vill sitta framåt och kika, men det brukar gå över efter någon månad och då duger det med att sitta på rygg eller mage mot mage igen.

För kortare bärturer tycker jag att en ringsjal funkar bra för barn som vill vara med och kika

[camsch]

Prova att knyta honom på höften i stället.

Jag hade visserligen vävd sjal då, och satte min flicka på höften istället när jag gjorde vanligt omslutet kryss. Troooor att det borde gå med trikå också, om man flyttar krysset till ena sidan innan man sätter ner barnet i det. Jag som är högerhänt har/hade henne på vänster höft mest.
Då kan han/hon kika framåt mycket mer, men samtidigt få kontakt med mamma när det behövs. Då får man dessutom barnet lite mer ur vägen så man ser var man går. Började med det när jag var i skogen, då jag inte kunde ha henne på magen utan stor snubbelrisk, och kom på att hon trivdes bra med det också.

[Din mamma]

man bör alltid låta sitt barn ha sin mage mot bäraren. Detta ger barnets rygg det ultimata stödet. Det är isåfall buddha ställningen därm man har benen instoppade och barnet sitter i skräddarställning. barnet har då ryggen mot sin bärare men har dessutom ett adekvat stpd för ryggen som hålls i sin naturligt rundade position. Det är myckte mode i det här med att man så tidigt som möjligt vill ha sitt barn framåt vänt. Egentligen har de inte så mycket behov av det som man tror. De vill det när de är mogna men man måste ge dem möjligheten till reträtt när intrycken blir för många eller verkar läskiga. Med ryggen mot bäraren är man totalt utlämnad och kan inte söka tryggheten genom att gömma sig med näsan mot bäraren och sedan kika ut igen. Så mitt råd i denna fråga som jag brinner för är att tumregeln 9 månader i magen och 9 månader i sjalen med magen mot bäraren är det som är bäst. bära på detta sätt gör faktiskt att barnet kan se åt alla håll och ser det inte så känner man det och får ta reda på vad det var som var så intressant. Om man lyssnar så inser man. Hur stor är världen får ett barn på någon månad? Hade du själv velat se en stor stor värld på en gång när mammas nylle fortfarande är tusan så roligt. Den stora stora världen kan vänta. Låt ditt barn först möta sin omedelbara värld. Har läst någonstans att i afrika så har man ett talesätt. Barnet ska möta världen i doften av sin mor.
det är alltså inte bråttom... egentligen. Ge ditt barn möjligheten att själv bestämma vad det vill se och hur mycket. Barnet behöver få se ditt ansikte och eller läsa din kropp för att förstå världen, för att lära sig om det läskiga är det eller inte.
Den här frågan är för mig självklar men jag ser så många små pluttar som inte borde hänga framåtvända, PÅ IKEA med små ögon stora som tefat som tillsynes paralyserade slukar ballt de ser. sen ibland... ser jag sjalade och rätt selade barn kika fram bakom tyget som nyfiket ser sig omkring.
Det här är ingen kritik eller något jag vill bara att man stannar upp och tänker till. Sen gör man ju som man vill med sitt barn för man känner det bäst. Men ställ frågan ändå. Ska mitt barn verkligen sitta framåtvänt? När är det Lämpligt? osv. alla mina barn har som du säkert förstår alltid burits med sin mage mot min kropp. Dels för att jag tycker att och utifrån den erfarenhet jag samlat på om ergonomi osv samt att det är så fruktansvärt jobbigt och obekvämt! man får ju inte rätt avlastning för barnet hänger utanför kroppen och dras inte in med sin vikt i min och ger mig maximal rörelsefrihet. Så näää framåtvänt e för jobbigt att hålla på med. Visste du att när man har barnet emot sig så halveras barnets vikt och barnets och din centrering av balans blir ett?
Nä nu ska jag sluta predika!! Härmed har jag gjort mitt första inlägg som privatperson! Jag tog i ordentligt! det känns bra!
och du... det viktiga är att bära sitt barn mycket och ofta. I vad är inte det viktigaste. Barn är byggda för att bäras så länge man orkar och då går barnet själv. vi är bygda för att bära. nO nu ska jag sluta jag lovar! Bär mycket det är så snart över och de springer iväg själva. ta vara på tiden.. den kommer inte att ta igen. Kram Sami

I denna enormt långa och ärligt talat något svamliga text finns det en del saker jag vänder mig emot. För det första: varifrån är de tvärsäkra uttalandena hämtade ifrån? Vilken forskning har du tagit del av?

För det andra: Hur kan du både säga att

Sen gör man ju som man vill med sitt barn för man känner det bäst

och

man får ju inte rätt avlastning för barnet hänger utanför kroppen och dras inte in med sin vikt i min och ger mig maximal rörelsefrihet. Så näää framåtvänt e för jobbigt att hålla på med.

Dina uttalanden emotsäger ju varandra helt och hållet. I det ena fallet håller jag med dig: alla gör som de vill och det är ju tur. I det andra fallet håller jag inte alls med dig: det är mycket jobbigare att bära en skrikande bebis som vill sitta utåt i en ställning där den inte trivs än att faktiskt bara vända på bebisen och låta den sitta utåt.

Jag tycker att det är dumheter att sitta och uttala sig tvärsäkert om hur andra föräldrar borde göra baserat på egna filosofiska funderingar om hur "folk i Afrika" resonerar. Att man säger att något inte är "menat som kritik" innebär ju ingenting om man sedan följer upp det med att just kritisera folk som bär framåtvänt.

[Strömming]

Tja, eftersom vår lilla R inte alls trivs i sjalen så bär jag honom inte heller i sjalen. I älskade att bli buren och blev således buren. R trivs med näsan i madrassen och ligger då helst på maggen och sussar. På larm. Sen åker han upp ur vagnen och ner i becon, i vilken han trivs lite bättre än i sjalen, om han inte helt enkelt bärs på armen. Men han trivs helt klart bäst sovandes på magen i vagnen så det är där han får vara. Där slappnar han av och sover som en liten gris, i sjalen blir han spänd och skriker.

[Strömming]

Glömde skriva TACK för att ni tagit er tid att svara

[UWO]

man bör alltid låta sitt barn ha sin mage mot bäraren. Detta ger barnets rygg det ultimata stödet. Det är isåfall buddha ställningen därm man har benen instoppade och barnet sitter i skräddarställning. barnet har då ryggen mot sin bärare men har dessutom ett adekvat stpd för ryggen som hålls i sin naturligt rundade position. Det är myckte mode i det här med att man så tidigt som möjligt vill ha sitt barn framåt vänt. Egentligen har de inte så mycket behov av det som man tror. De vill det när de är mogna men man måste ge dem möjligheten till reträtt när intrycken blir för många eller verkar läskiga. Med ryggen mot bäraren är man totalt utlämnad och kan inte söka tryggheten genom att gömma sig med näsan mot bäraren och sedan kika ut igen. Så mitt råd i denna fråga som jag brinner för är att tumregeln 9 månader i magen och 9 månader i sjalen med magen mot bäraren är det som är bäst. bära på detta sätt gör faktiskt att barnet kan se åt alla håll och ser det inte så känner man det och får ta reda på vad det var som var så intressant. Om man lyssnar så inser man. Hur stor är världen får ett barn på någon månad? Hade du själv velat se en stor stor värld på en gång när mammas nylle fortfarande är tusan så roligt. Den stora stora världen kan vänta. Låt ditt barn först möta sin omedelbara värld. Har läst någonstans att i afrika så har man ett talesätt. Barnet ska möta världen i doften av sin mor.
det är alltså inte bråttom... egentligen. Ge ditt barn möjligheten att själv bestämma vad det vill se och hur mycket. Barnet behöver få se ditt ansikte och eller läsa din kropp för att förstå världen, för att lära sig om det läskiga är det eller inte.
Den här frågan är för mig självklar men jag ser så många små pluttar som inte borde hänga framåtvända, PÅ IKEA med små ögon stora som tefat som tillsynes paralyserade slukar ballt de ser. sen ibland... ser jag sjalade och rätt selade barn kika fram bakom tyget som nyfiket ser sig omkring.
Det här är ingen kritik eller något jag vill bara att man stannar upp och tänker till. Sen gör man ju som man vill med sitt barn för man känner det bäst. Men ställ frågan ändå. Ska mitt barn verkligen sitta framåtvänt? När är det Lämpligt? osv. alla mina barn har som du säkert förstår alltid burits med sin mage mot min kropp. Dels för att jag tycker att och utifrån den erfarenhet jag samlat på om ergonomi osv samt att det är så fruktansvärt jobbigt och obekvämt! man får ju inte rätt avlastning för barnet hänger utanför kroppen och dras inte in med sin vikt i min och ger mig maximal rörelsefrihet. Så näää framåtvänt e för jobbigt att hålla på med. Visste du att när man har barnet emot sig så halveras barnets vikt och barnets och din centrering av balans blir ett?
Nä nu ska jag sluta predika!! Härmed har jag gjort mitt första inlägg som privatperson! Jag tog i ordentligt! det känns bra!
och du... det viktiga är att bära sitt barn mycket och ofta. I vad är inte det viktigaste. Barn är byggda för att bäras så länge man orkar och då går barnet själv. vi är bygda för att bära. nO nu ska jag sluta jag lovar! Bär mycket det är så snart över och de springer iväg själva. ta vara på tiden.. den kommer inte att ta igen. Kram Sami

men om barnet gallskriker när man knyter hen med magen mot bäraren då? Jag ska säga att jag har äntligen tagit mod till mig och vågat knyta som det fungerar för oss. Har i tre månader burit ett gallskrikande, vilt ålande barn mage mot min kropp, burit nöjd bebis i famn utan sjal och försökt ta hand om hem och barn samtidigt (vilket tär på orken kan jag lova när man har storhushåll) så nu gör jag det som funkar för oss, nämligen att våga lyssna på mitt barn även om mitt barn inte gör så som alla säger att barn "ska" göra. Tids nog vet jag att jag kommer få bära honom på ett mer ergonomiskt fördelaktigt sätt. Alla mina barn har betett sig på samma sätt så jag gissar att även mitt sjätte kommer göra det. Lite längre upp i åldern kommer han vilja åka med magen mot. Just nu får han förmodligen mage mot nog ändå med all amning, gissar jag.
Alla blir ju frälsta på sin tro. Min tro är att alla föräldrar är kompetenta nog att lyssna på sina barn och bör uppmuntras att få göra så, utan påhopp och kommentarer. Oavsett om det gäller uppfostran, matning, sömn eller bärande.
(Tar inte åt mig av din predikan vill bara ge en bild från andra sidan)

[Alias]

Är det skillnad om du bär i sele (jämfört med sjal)? Adrian hade en period när han inte riktigt gillade sjalen men accepterade att sitta i sele (det blev nog lite 'luftigare' och friare för honom). Tror att det var när han var runt tre månader och jag gick över till vävd sjal för att han började bli så tung att bära i trikåsjalen. Och är det skillnad ute och inne?