Bootstrap Framework 3.3.6

[joannaoj]

Ett mycket litet barn ska man helt och hållet låta vara ifred, tycker jag! En lite större unge brukar det synas på ganska tydligt om det är nyfiket på främlingar. För mig är det helt okej att andra pratar med mitt barn, tar mitt barn i handen, eller kittlar lite på foten - med försiktighet, och uppmärksamt på om barnet gillar det! Trevligast är det förstås om de pratar lite med mig samtidigt också. Gullegullegullepussipussånypikind-beteende kan de gå hem och syssla med på sin hund/man/krukväxt.

Dumtant! Hoppas att hon snart möter någon modig men snäll person som kan berätta för henne att det nog är bäst att hon låter bli sånt där i framtiden.

[Elflin]

För mig är det helt okej att andra pratar med mitt barn, tar mitt barn i handen, eller kittlar lite på foten - med försiktighet, och uppmärksamt på om barnet gillar det! Trevligast är det förstås om de pratar lite med mig samtidigt också.

Vi träffade en bekant (jag har haft hennes barn som elever) inne i affären och stod och pratade en stund, hon lekte lite tittut med Lilla L över min axel och precis innan vi gick kommenterade hon till Lilla L att det var väl kallt utan strumpor och kittlade henne lätt på foten. Det tyckte jag var helt ok för hon hade skapat en kontakt först med leken och hon och jag hade pratat en stund så Lilla L hade "accepterat" att hon var ok... (Dessutom har vi träffats förr och lilla L känner igen henne.)

[lilla j]

Usch! Det är nackdelen med att bära i sjal - barnet är så oskyddat och tillgängligt på nåt vis...

[UlleL]

Dumma tant!

När jag var på ikea med pytte-I i sinon så kom en annan dumtant o började rycka o slita i sjalen för "hon skulle se bättre"


OT: Kom att tänka på en sak som hände när jag själv var liten. Jag är rödhårig, vilket medförde att okända gamla tanter ständigt dök på mig o skulle "känna" på mitt hår utan att fråga mig före. Samtidigt var det högsta mode bland äldre damer att bära stickade duniga baskrar. Jag ville gärna känna på en sådan basker, så en dag satt en sådan tant på samma parkbänk som jag o mamma. Så utan att fråga (man behövde ju tydligen inte det) klappade jag hennes basker. Tanten blev ett åskmoln som började skälla på mamma o mig. Minns tydligt hur jag försökte få ihop logiken att tanter ska få klappa mig men när jag klappar tanter blir de arga. Har nog inte fått ihop den logiken än

[Majaå]

OT: Kom att tänka på en sak som hände när jag själv var liten. Jag är rödhårig, vilket medförde att okända gamla tanter ständigt dök på mig o skulle "känna" på mitt hår utan att fråga mig före. Samtidigt var det högsta mode bland äldre damer att bära stickade duniga baskrar. Jag ville gärna känna på en sådan basker, så en dag satt en sådan tant på samma parkbänk som jag o mamma. Så utan att fråga (man behövde ju tydligen inte det) klappade jag hennes basker. Tanten blev ett åskmoln som började skälla på mamma o mig. Minns tydligt hur jag försökte få ihop logiken att tanter ska få klappa mig men när jag klappar tanter blir de arga. Har nog inte fått ihop den logiken än

Lustigt att många har nåt sånt minne där man som barn inte förstår varför man beter sig olika mot barn och vuxna, och att det ändå finns vuxna som fortsätter att hantera barnet som de aldrig skulle hantera en vuxen? Ditt minne ovan gör mig bara ännu mer stärkt att barn är lika kompetenta som vuxna, bara mer oerfarna. Tack!

[UlleL]

OT: Kom att tänka på en sak som hände när jag själv var liten. Jag är rödhårig, vilket medförde att okända gamla tanter ständigt dök på mig o skulle "känna" på mitt hår utan att fråga mig före. Samtidigt var det högsta mode bland äldre damer att bära stickade duniga baskrar. Jag ville gärna känna på en sådan basker, så en dag satt en sådan tant på samma parkbänk som jag o mamma. Så utan att fråga (man behövde ju tydligen inte det) klappade jag hennes basker. Tanten blev ett åskmoln som började skälla på mamma o mig. Minns tydligt hur jag försökte få ihop logiken att tanter ska få klappa mig men när jag klappar tanter blir de arga. Har nog inte fått ihop den logiken än

Lustigt att många har nåt sånt minne där man som barn inte förstår varför man beter sig olika mot barn och vuxna, och att det ändå finns vuxna som fortsätter att hantera barnet som de aldrig skulle hantera en vuxen? Ditt minne ovan gör mig bara ännu mer stärkt att barn är lika kompetenta som vuxna, bara mer oerfarna. Tack!

Och att jag minns min inre konflikt så tydligt än, gör det mer tydligt för mig med

[Majaå]

Och att jag minns min inre konflikt så tydligt än, gör det mer tydligt för mig med

Ja, och att såna minnen sätter sig så hårt gör det ju det här med att leva med barn lite läskigt - tänk allt jag kommer göra "obetänksamt" utan att ens vara medveten om det?

[Hell Cat]

Dumma, dumma tant!

[Emma_oh]

Dumma tant!

När jag var på ikea med pytte-I i sinon så kom en annan dumtant o började rycka o slita i sjalen för "hon skulle se bättre"

Va? men så kan man ju inte bete sig. Jag vet inte vad jag hade gjort om någon gjort så mot mig.

OT: Kom att tänka på en sak som hände när jag själv var liten. Jag är rödhårig, vilket medförde att okända gamla tanter ständigt dök på mig o skulle "känna" på mitt hår utan att fråga mig före. Samtidigt var det högsta mode bland äldre damer att bära stickade duniga baskrar. Jag ville gärna känna på en sådan basker, så en dag satt en sådan tant på samma parkbänk som jag o mamma. Så utan att fråga (man behövde ju tydligen inte det) klappade jag hennes basker. Tanten blev ett åskmoln som började skälla på mamma o mig. Minns tydligt hur jag försökte få ihop logiken att tanter ska få klappa mig men när jag klappar tanter blir de arga. Har nog inte fått ihop den logiken än

Jag var helt vithårig när jag var liten och vi reste en hel del utomlands så jag har samma minnen av att alla skulle känna på mitt hår minus den arga basker-tanten. Jag upplever dem dock som väldigt positiva och det har nog lett till att jag trivs med mycket uppmärksamhet på gott och ont.
Undrar om det har något samband med att jag aldrig hade några problem med att folk ville ta på min gravidmage?

Bebisen får de dock inte röra.

[sjaltokan]

Varför har en del så svårt för personliga gränser??

[joannaoj]

Varför har en del så svårt för personliga gränser??

För att barn inte ännu är personer, enligt dem.

[Majaå]

Varför har en del så svårt för personliga gränser??

För att barn inte ännu är personer, enligt dem.

Och det är ju helt absurt och så urtida, men det verkar ju inte bättre än att vissa har kvar det synsättet. Såg igår Dokument inifrån från 4 april på SVT-play, det handlade om att den "samhälleliga attityden till barnaga" på senare tid blivit alltmer positiv. Det synsättet skulle väl aldrig kunna accepteras om man såg barn som likvärdiga individer med samma känslor och värde som vuxna. Det var hemskt att se, även rättsväsendet som givit mildrande domar för att det handlat om barn trots att både lagen och ens intuition säger att det tvärtom borde bli tuffare domar. Jobbig att se, jag grät en del för alla skyddslösa barn (och maken skrev trots den sena timmen i sin upprördhet brev till en förvaltningschef i Fagersta kommun...), men rekommenderar er varmt att se den! På SVT-play alltså. Ursäkta trådkap.

[ABs C]

Usch! Det är nackdelen med att bära i sjal - barnet är så oskyddat och tillgängligt på nåt vis...

Fast på ett annat sätt tycker jag om att ha Signe i sjal/sele just för att hon känns mer skyddad. De allra flesta som pratar med henne (dock inte alla, det finns puckon också) håller samma avstånd till henne som till mig, så hon får liksom ett personligt revir hon också. I vagnen eller så känns det mer som att folk kan gå fram och peta på henne fast hon kanske inte vill. Hon kommer ju upp i ansiktshöjd också, behöver inte ligga på rygg en meter ner och bli pratad "ner" till.

Eller så är det bara mitt kontrollbehov som spelar in, när hon sitter på min mage känns det i alla fall som att jag kan skydda henne bättre. Jag är mycket nojigare när hon ligger i vagnen.

[Emma_oh]

Usch! Det är nackdelen med att bära i sjal - barnet är så oskyddat och tillgängligt på nåt vis...

Fast på ett annat sätt tycker jag om att ha Signe i sjal/sele just för att hon känns mer skyddad. De allra flesta som pratar med henne (dock inte alla, det finns puckon också) håller samma avstånd till henne som till mig, så hon får liksom ett personligt revir hon också. I vagnen eller så känns det mer som att folk kan gå fram och peta på henne fast hon kanske inte vill. Hon kommer ju upp i ansiktshöjd också, behöver inte ligga på rygg en meter ner och bli pratad "ner" till.

Eller så är det bara mitt kontrollbehov som spelar in, när hon sitter på min mage känns det i alla fall som att jag kan skydda henne bättre. Jag är mycket nojigare när hon ligger i vagnen.

Jag håller med om att de är mer skyddade som personer (och man riskerar inte att glömma dem i affären ) men jag är alltid rädd att någon ska slå till henne med en väska eller liknande. Det är nog bara för att det var en som slog mig i gravidmagen med sin väska på bussen en gång