Bootstrap Framework 3.3.6

[hedvigmamma]

redan innan h. föddes planerade jag att bära mycket. övade att knyta min sjal o hade med den till bb, för att vänja henne direkt. i början funkade det hyfsat att lägga henne i vagn oxå, men med beredskap att ta upp o bära, för helt populärt var det inte. med tanke på väder etc. o att vagnen ändå är ett så pass osäkert kort har den nu helt blivit stående o på senaste tiden har det inte alls gått att få h. att sova i den de ggr jag försökt. det har oxå blivit som så att sjalen är enda stället där jag kan få h. att sova över huvud taget dagtid. men det är inte alltid utan protester. inte sällan kanske 10 minuters gallskrikande först. men till slut somnar hon alltid. ofta till dans o musik. oftast tycker jag att det är väldigt mysigt att ha henne sovande hos mej, men ibland skulle det vara smidigt om hon kunde sova i vagn. i april ska vi flytta o behöver fixa en massa med nya huset o min sambo kommer med lite försiktiga pikar om att det vore ju bra om jag kunde lära henne att sova själv... det bär mej emot att stå o dra vagnen fram o tillbaka med gallskrikande liten tjej, men i ärlighetens namn har jag nog aldrig hållit ut lika länge med skrik då, som när jag bär henne. kanske det egentligen skulle funka lika bra? o kan det va så att det trots allt är min inställning, som har gjort att vi fått ett barn som vägrar vagn? vad tror ni?

[UWO]

Jag tror det är naturligt för människobarn att bli burna. Sen tror jag också att det är naturligt för människan att bo närmare varandra i större familjer så att mamman kan få viss avlastning med att bära barnet.
Vagn tror jag är bekvämt och bra men inte lika naturligt.

[Droppen]

håller med UWO att det är helt naturligt för bebisar att vara nära och bli burna.

varför vill din man att er bebis ska kunna sova själv?
när ni flyttar och behöver fixa med huset och så är ju bebis så stor att du kan bära på ryggen i nån smidig sele.

om du är intresserad så vill jag rekommendera en läsvärd bok av Tomas Ljungberg.
Vad är naturligt för mitt barn? - En introduktion till hur man som förälder kan ta hand om sitt barn på ett mer naturligt och biologiskt ursprungligt sätt

[hedvigmamma]

Droppen: Jag har faktiskt redan köpt o läst den boken , och tror ju oxå på bärande. Min sambo tittar nog mer på hur de flesta andra gör o att det funkar oxå, fast inte för oss då, o då tänker jag att det kanske ändå lite är mitt "fel", som har vant henne vid att bäras.

men som sagt blir hon ju inte automatiskt lugn för att jag bär heller ( o ofta inte alls om min sambo bär henne), så om jag stod ut med att se henne gråta lika länge i vagnen, som när jag bär, kanske hon till sist skulle bli lugn o somna där oxå... fast bära på rygg i april låter som ett bättre förslag, om det accepteras av lilla fröken (vi har en manduca, men den funkar inte alls ännu)

[mimpen]

Hon är ju så liten ännu, så det som funkar respektive inte funkar idag, är ju näppeligen det som kommer att funka respektive inte funka för all framtid?!

Själv resonerar jag ungefär som så att jag (vi) gör det som håller bäbis mest nöjd för närvarande. Om det är ett annat sätt nästa vecka så byter jag då. Men primärt ska han vara nöjd med det sätt vi gör, och inte i första hand jag. Så vida det nu inte är nåt som skulle "göra våld" på mig själv, men det har det inte varit.

[Sia]

Hon är ju så liten ännu, så det som funkar respektive inte funkar idag, är ju näppeligen det som kommer att funka respektive inte funka för all framtid?!

Själv resonerar jag ungefär som så att jag (vi) gör det som håller bäbis mest nöjd för närvarande. Om det är ett annat sätt nästa vecka så byter jag då. Men primärt ska han vara nöjd med det sätt vi gör, och inte i första hand jag. Så vida det nu inte är nåt som skulle "göra våld" på mig själv, men det har det inte varit.

Det kan ju mycket väl vara så att hon tycker att det är jätteintressant att sitta i vagnen och titta på när pappa renoverar när ni har kommit till april, utan att ni har hållt på och "vagntränat" en massa, det kan man ju inte veta nu.

[Droppen]

Droppen: Jag har faktiskt redan köpt o läst den boken , och tror ju oxå på bärande. Min sambo tittar nog mer på hur de flesta andra gör o att det funkar oxå, fast inte för oss då, o då tänker jag att det kanske ändå lite är mitt "fel", som har vant henne vid att bäras.

men som sagt blir hon ju inte automatiskt lugn för att jag bär heller ( o ofta inte alls om min sambo bär henne), så om jag stod ut med att se henne gråta lika länge i vagnen, som när jag bär, kanske hon till sist skulle bli lugn o somna där oxå... fast bära på rygg i april låter som ett bättre förslag, om det accepteras av lilla fröken (vi har en manduca, men den funkar inte alls ännu)

Jag förstår att man lätt sneglar på andra och hur de gör. Det känner säkert många igen, särskilt när man får första barnet tror jag det är vanligt. Sedan hittar man sitt eget sätt som funkar.
För oss är närhet och trygghet det allra viktigaste vi vill ge våra barn och utifrån det hittar vi sätt som passar vår familj.

Mina barn har inte heller varit hundra procent nöjda i sjal men när vi inte hittat något annat som funkar så känns det iallafall bättre för mig att min bebis skriker och är ledsen i sjalen än om han ligger ensam i en vagn. I sjalen känner bebis att jag alltid är där.

Men som sagt, det är mina barn det. De har stort närhetsbehov vilket även jag har.
Ja Manducan kommer troligen passa perfekt om någon månad.

[Droppen]

Roligt att du redan läst boken förresten.

Och det är samma här, Mio är nästan aldrig nöjd att åka sele med pappa. Märks tydligt redan nu att han gör skillnad på mamma och pappa.

[Clärchen]

I sjalen känner bebis att jag alltid är där.

Precis vad jag själv tänkte skriva. Även om man är nära vagnen och kan lugna med rösten så är man på inga vis lika nära som när man är kropp mot kropp. Det är säkert därför du inte klarar att låta h. skrika lika länge i vagnen som i sjalen.
Mina barn var också vagnvägrare i början men jag prövade då och då och så småningom funkade det hur bra som helst att ha dem sovande i vagnen. Det är ju toppen också när man bor i hus, att kunna ha dem sovande ute. Men ha ingen brådska, det funkar bara om hon är mogen för det.

[Asia]

om hon ammar kanske hon vill amma till sömns i sjalen?

[Trulsamin]

Jag tänkte bara dela med mig av hur det var när min dotter var liten. Redan från början vägrade hon liggvagn och att ligga själv och jag hade ingenting emot att bära bära bära... Jag bar i sele och jag bar runt på henne utan (hade inte råd med en sjal just då, hade skaffat en ringsjal men jag gillade inte den så jag bar utan) Jag ammade och så bar jag och det gjorde jag mer eller mindre konstant i 3 månader. Ett par gånger provade jag vagnen men det var bara gallskrik hela tiden och jag vägrade låta henne skrika. När hon var 3 veckor dock så bytte jag till sittdelen i liggvagnen och så fick hon halvsitta i stället under mycket korta stunder och helt plötsligt fungerade det, jag kunde faktiskt få lov att knyta skorna eller stoppa in tvätt i maskinen medan hon satt upp i sittvagnen. Hon fick tom sitta där när vi gick och handlade ett par gånger (50 meter till butiken och bara in och köpa smör och mjölk typ) så det var helt enkelt att ligga ner i liggvagnen som var hatobjektet. Nu rekommenderar väl ingen egentligen att sätta en så liten upp så tidigt och det är nog någonting man måste se på barnet om det klarar av det eller inte, dottern har varit extremt tidig med allt och hon var redan någorlunda stadig vid det laget så de korta stunderna hon fick sitta upp klarade hon av...

[hedvigmamma]

Tack allihopa! Känns bra med så mycket stöd att fortsätta göra ungefär precis som vi gör

Asia: det där med sjalamning kanske jag startar en ny tråd om nån dag. inget vi lyckats få till än... fast nu har oxå h. sen ett tag tillbaka fått för sig att bara amma när hon är utvilad. när hon börjar bli trött o grinig blir det jätteprotester vid bröstet, oftast. däremot har det hänt att hon vaknat i sjalen när jag varit ute o börjat leta mat o blivit ledsen när det inte har gått att ordna. då skulle det ha varit väldigt fiffigt att kunna den konsten, men som sagt ett annat bekymmer.

Droppen: Det där med att det funkar sämre att bäras av pappa har jag slutat stressa så mycket kring, sedan jag läste ljunbergs bok, faktiskt. Som det sas i en annan tråd appropå flaskmatning: hans tid kommer...

Men jag undrar fortfarande, o kommer så klart aldrig få svar på det; fick jag en bäbis som vägrade vagn för att jag var så inställd på att bära från början? Fast nåt stort problem är det ju inte, när jag ju tycker att det är jättemysigt att bära (förutom när hon inte är nöjd). O lite tror jag att det kan va som i ert fall, Trulsamin, att hon vantrivs att ligga själv o inte se vad som händer.

[camsch]

Men jag undrar fortfarande, o kommer så klart aldrig få svar på det; fick jag en bäbis som vägrade vagn för att jag var så inställd på att bära från början? Fast nåt stort problem är det ju inte, när jag ju tycker att det är jättemysigt att bära (förutom när hon inte är nöjd). O lite tror jag att det kan va som i ert fall, Trulsamin, att hon vantrivs att ligga själv o inte se vad som händer.

Nej, jag tror inte du GJORT något för att få henne "sån". Jag har själv fått 2 helt olika barn på den punkten, ett barn som BARA ville sova i vagn och ett barn som nästan bara ville bli buret och har ett MYCKET större närhetsbehov.

Däremot, precis som flera har sagt så händer så mycket på vägen. Det som var "sant" för en månad sen gäller inte längre, men däremot gäller nu nya saker. Så är det hela tiden med bebisar, och om man kan släppa alla krav och "måsten" och "ordning på saker" så blir det mycket lättare. Våga lita på att ni kommer hitta vägar den dagen ni behöver det.

Som t ex att få fixa med hus i april. Då kanske hon tycker det är toppen att att sitta på ryggen, ligga på golvet brevid, eller sitta i babysitter brevid, eller i vagnen lite sittande. Efter ett tag trivs många barn med att vara MED men inte nödvändigtvis PÅ föräldrarna om du förstår skillnaden.
Det händer som sagt otroligt mycket, och vad som funkar är helt omöjligt att svara på nu.

Men DU har inte gjort något fel, tvärtom tycker jag att det är bra att du försöker lyssna på vad hon behöver.

[sanna73]

Men jag undrar fortfarande, o kommer så klart aldrig få svar på det; fick jag en bäbis som vägrade vagn för att jag var så inställd på att bära från början? Fast nåt stort problem är det ju inte, när jag ju tycker att det är jättemysigt att bära (förutom när hon inte är nöjd). O lite tror jag att det kan va som i ert fall, Trulsamin, att hon vantrivs att ligga själv o inte se vad som händer.

Nej, jag tror inte du GJORT något för att få henne "sån". Jag har själv fått 2 helt olika barn på den punkten, ett barn som BARA ville sova i vagn och ett barn som nästan bara ville bli buret och har ett MYCKET större närhetsbehov.

Precis samma här.

[hedvigmamma]

tänkte berätta hur det har gått för den som är nyfiken... hedvig är 5 mån idag då vi får nycklarna till radhuset, som ska börja fixas med i helgen. just nu ligger hon sen en halvtimma nöjt o sover i vagnen i hallen (först hade vi varit ute o gått en knapp timma). för nån mån sen var det ju så att de gånger jag försökte dra ut henne i vagnen blev det efter ljudliga protester ofta ganska snabbt ett byte till sele el. sjal. nu somnar hon i vagnen redan i hissen o när jag senaste veckan har försökt ta sjalpromenad har det slutat med att jag har fått gå hem o byta till vagnen för att få henne att komma till ro o jag har verkligen inte "vagntränat", men provat nån gång då o då, som nån föreslog här. o helt nöjd är jag inte med den här utvecklingen. jag tycker ju om att bära min bäbis, om hon är nöjd vill säga... nu bär jag henne mycket när hon är vaken istället (men långa vakenpromenader i sjal funkar inte, då förvandlas hon lätt till en missnöjd mask) o tänker att kanske är detta oxå nån slags fas o hoppas att så småningom kunna få bära mer på rygg istället, än så länge tror jag hon är lite för liten o har ett alldeles för litet tålamod för såna övningar. vi har ju en manduca, som hon precis har börjat gilla att sitta i på magen o höften, men jag har avvaktat lite med att prova rygg (o dessutom låtit manducan ta en liten tur till bättre behövande mamma, som ville prova innan hon köpte en egen).

dagens sanning: stressa inte, o försök inte forcera saker o ting - allt ändrar sig ändå med små bäbisar!

dagens fundering: det här med vad som är naturligt o så... att bära sina små känns ju intuitivt som det naturliga, men kan det va så att man runt den här åldern (5 mån) har ett behov av att va mer brevid o titta på, bli lite egen person? o hur gjorde dom i så fall, ursprungsmänniskorna, som väl inte hade nån vagn att dra runt på?