När J var liten bars hon varje dag speciellt på kvällen när hon inte var nöjd någon annanstans.
Ofta till sömns, på promenader, inne för att kunna göra något annat än sitta med henne i famnen,ute i stallet.
När hon blev större kom hon med sjalen själv när hon ville mysa och så använde vi den på promenader så vi kunde gå i skogen om vi ville det. Ofta var det det snabbaste sättet att söva henne på kvällen
Nu blir det mer på hennes önskan (2½ åring) Hon sitter gärna och myser men vill helst inte vara för trött när jag knyter upp henne (då kan man ju ve och fasa somna och missa något

) Men är hon trött och väl sitter inknuten i sjalen /selen så myser hon ner sig och vilar en stund

Promenader är fortfarande mysigt att åka sjal/sele en bit av men nu vill hon gå själv också
Nu bärs det rätt mycket utan bärdon, eftersom hon bara vill ha lite snabbt mys och är bra på att hålla sig fast på ryggen utan bärdon.
Här där vi bor är det inte så vanligt att bära lite större barn i bärdon (babybjörn regerar och det bärs oftast inte över 8 månader) så det blir ofta kommentarer från andra föräldrar, mest förvånade : Bär du henne fortfarande så där?
Dagis tycker att våra barn är mer lättburna (mitt och zingos, de går på samma avdelning) för de håller sig fast när de blir upplyfta
