Fast alltså, med min store grabb började jag bära annat än i armarna först när han var ett och ett halvt. Bara på magen. Med långsjal. Sedan bar jag honom på magen i två år, inte varje dag (jobbade heltid hela den här tiden), men i perioder, när han hade svårt att sova, när vi var i skogen och inte kunde ha vagn med oss, när han la sig ner i affären och skrek för att han var så trött.... Många barn ligger ju hyfsat stilla i vikt från ungefär ett år till tre år, växer mest på längden men springer av sig småbarnshullet, så någon dramatisk viktökning i stil med under första året lägger inte hinder ivägen för sjalbärande.
Och med tvåan blev det förstås mer bärande, och ryggbärande för att hinna springa efter storebror. Ibland kan jag tycka det är synd att jag inte bär lillebror på magen (han vägrar det, vill bara sitta på ryggen), för jag kan sakna småpratandet som storebror och jag hade när jag bar honom på magen. Men lillebror, snart två, klättrar själv upp på ryggen och slappnar av där när han behöver tanka lite närhet, så jag tror han trivs
Men ingen anledning ta ut sorgen i förskott. Bara för att det är svårt att bära nu på vintern, betyder det inte att det är svårt i sommar. Bara för att en liten som just lärt sig gå tycker det är det roligaste som finns att öva på det, betyder det inte att barnet aldrig kommer att bli trött i fötterna. Bara för att det är tungt just nu, betyder det inte att du inte har övat upp din muskulatur om tre månader. Och skulle det inte bli sjalande mer, så kommer du iallafall att få bära en massa, fast för hand
Lilla L 08 
- By kapdurk
- By funshine