Bootstrap Framework 3.3.6

[melon]

Vilhelm föddes till bärfis, och visade oss vägen till bärandet. Det var många olyckskorpar som kraxade att vi skulle få problem framöver. Speciellt ett par kompisar med en 1,5 år äldre son. Han hade också velat bli buren en massa.
Nuförtiden säger de inte ett knyst, nu har nämligen vi ett harmoniskt välartat barn som inte vill bli buren längre, och de har en mycket olycklig pojke som inte mår bra alls och som inte fått det han behövt

Så fortsätt du bära. Vilhelm brukar inte vilja bli buren längre stunder, men jag bär när han är sjuk (och vill bli buren) och jag tycker inte att hans 15,5 kg är så farliga, inte med rätt sort bärhjälpmedel.

Håller med! Barn visar vad de behöver och närhet kan de inte få för mycket av. Våra barn har velat ligga ner och somna vid runt året båda två, och har självmant valt bort bärandet mer och mer.

[Tuve]

Ja, det var som jag trodde, då! Visserligen bär jag hela tuppluren, inte bara tills han somnar, men behöver jag sluta med det, så ska det väl gå då. Till natten ammar vi till sömns, vilket det tydligen även finns böcker som kraxar om...
Så länge man själv trivs och tycker det är ok kan man nog lugnt fortsätta som man gör, och lita på att barnen mognar och klarar förändringar utan att man börjar kludda innan de är redo, och innan det behövs.
Tack för era svar!

[April]

För mina har det löst sig av sig själv. När Ines (vår yngsta) var omkring 9-10 månader, ville hon helt plötsligt somna i sängen i stället. Vad har du för sjal? Kanske bra att byta om du upplever det som tungt?

Jag tror det löser sig av sig själv

Kram

[Tuve]

Vad har du för sjal? Kanske bra att byta om du upplever det som tungt?

Hemmasydd MT med breda och långa axelremmar, enligt Knyttet & K. På ryggen bär jag bra länge, men jag har inte löst ytterklädesfrågan riktigt bra, så ska jag ut blir det magbärning (och mer ischias). Skulle behöva klippa hål i ryggen på en jacka, egentligen. Och så funderar jag på Manduca. Aldrig provat, men det vore kanske nåt.
I fredags önskade jag att jag haft nåt bra att bära en 3-åring i, för han var så sjuk.

[Löv]

Nej, man kan inte skämma bort med bärande och närhet. Som flera andra redan skrivit så löser det sig av sig själv.

Men visst, man får ju också kompromissa med sina ideal ibland... Vi bar ju A jättemycket, det var inga problem, hon var en liten och lätt spätta. G är redan stor och tung, jag skulle aldrig fixa att bära honom hela tiden (foglossningssviter) och är väldigt tacksam att han kan tänka sig sova i vagnen till och från.

Trots att vi kånkade på A jämt och enbart lät henne somna i famnen tills hon var nästan två år somnar hon idag helt själv på ett kick, trygg och glad (fem år) och har gjort så sedan hon var två. Den trygghet du ger ditt barn kan ingen ta ifrån honom.

[Bollen]

Hemmasydd MT med breda och långa axelremmar, enligt Knyttet & K. På ryggen bär jag bra länge, men jag har inte löst ytterklädesfrågan riktigt bra, så ska jag ut blir det magbärning (och mer ischias). Skulle behöva klippa hål i ryggen på en jacka, egentligen. Och så funderar jag på Manduca. Aldrig provat, men det vore kanske nåt.
I fredags önskade jag att jag haft nåt bra att bära en 3-åring i, för han var så sjuk.

Jag rekommenderar inte Manduca om du redan nu tycker att det är tungt. Här hemma bär vi 9 kg ofta och länge och gärna på rask promenad. Det fungerar inte alls i Manducan, den är toppen till kortare stunder eller in och ut ur affärer etc. Behöver vi bra avlastning så är Zaran det enda som fungerar. Maken vägrar ens att ta på sig Manducan "jag får ju så ont i ryggen", sjal bär han däremot gärna i. Jag har aldrig provat en MT, kan tänka mig att de kanske avlastar lika bra som sjal, men har du inte provat en riktigt stadig och bra sjal så måste du testa det. Du kanske slipper din ichias!

[April]

Jag tror man får testa sig fram. Min kropp klarar inte av MT, men den klarar av sjal och sele... jag tror det känns olika för olika bärare. Gå till en sjalbarnsträff och testa lite olika

Hoppas det löser sig för er så att du kan bära utan att få ont!

Kram

[busflickan]

MT tycker jag är det ultimata bärredskapet. Går att få till såå bra och nära utan att bebis lyckas rymma från ryggen (det gör hon innan jag hunnit knyta sjalen) och mycket mer avlastande än sele. Så änge jag har en pluttis som bara bärs på magen så är sjal mys och mest avlastande, men min 14 månaders fungerar inte att bära på heltid på magen (det blir bara för hemmamys).