Bootstrap Framework 3.3.6

[Knyttet & K]

Albert vill inte bli buren i sjal längre. När vi ska gå ut på promenad går det bra, men inne blir han arg bara han ser sjalen. Varför har det blivit så? Ibland är han ju på sånt humör att han bara vill vara i famnen och för att spara mina stackars axlar skulle jag verkligen behöva bärhjälp, han väger ju en del. Dock slutar det nästan alltid med att han gråter/skriker och puttar bort sjalen när jag försöker knyta. Sen klamrar han sig fast i min famn. Tror han att han inte ska få vara hos mig när jag tar fram sjalen eller vad kan det bero på? Jag har aldrig "tvångssjalat" honom så jag tycker inte att han borde förknippa sjalarna med något negativt...

[Panakeia]

hur mycket bär du på mage?
kan det vara så att han vill vara i famnen, och han kopplar ihop sjalen med att sitta på ryggen?

eller kan det vara så att han vet att om du inte har sjalen, så e det BAAAARRRRAAA goss som gäller, medan om du har sjalen så grejjar du med annat samtidigt, och han vill ha 100% goss ?

Bara tankar...
Jag har själv inte haft problemet...

[Knyttet & K]

Jag bär aldrig på magen om det inte är gos som gäller. Jag brukar knyta utan att sätta ner honom för att han inte ska tro att han inte ska tro att han inte ska få vara kvar i min famn. Samma om han tex vill sitta på min höft och kolla när vi lagar mat, men icket - han blir ändå arg.

[Kristina]

Jag har inga bra svar, men F är likadan. Fast med henne har det börjat gå att säga att "om du vill att jag ska bära dig nu så måste du åka sjalen på ryggen" och det accepterar hon, för hon vet att det är det eller inget liksom. Fast vi tar oftast ergon, för hon är så vild att ryggsäck inte håller så länge, och omslutet ids jag inte knyta när jag vet att jag bara ska bära korta stunder.
Så kanske inga konkreta svar, men det finns en som är likadan här iaf...

[Panakeia]

Jag bär aldrig på magen om det inte är gos som gäller. Jag brukar knyta utan att sätta ner honom för att han inte ska tro att han inte ska tro att han inte ska få vara kvar i min famn. Samma om han tex vill sitta på min höft och kolla när vi lagar mat, men icket - han blir ändå arg.

hum...
Å det är inte så att han vill ha en viss specifik sjal? det kunde joar bli vansinnig på att jag tog FEL sjal....(men han var så stor att han kunde utrycka det....)

[Knyttet & K]

Jag bär aldrig på magen om det inte är gos som gäller. Jag brukar knyta utan att sätta ner honom för att han inte ska tro att han inte ska tro att han inte ska få vara kvar i min famn. Samma om han tex vill sitta på min höft och kolla när vi lagar mat, men icket - han blir ändå arg.

hum...
Å det är inte så att han vill ha en viss specifik sjal? det kunde joar bli vansinnig på att jag tog FEL sjal....(men han var så stor att han kunde utrycka det....)

nix, alla sjalar är lika hemska

Kristina - "Skönt" att höra att fler har samma problem iaf

[boosten]

I har haft en period (en lååång sådan) då hon försökt smita undan så fort hon ser sjalen, skrikit rätt mycket under första sekundrarna av knytningen, men sen är hon jättenöjd när hon väl sitter där. Jag har väl tolkat det som att hon sammankopplar sjalandet med sömn, och det gillar hon ju inte. Men hon hatar ju vagnen också, så det kan ju vara stillasittandet. Hursomhelst har vi knutit upp henne trots initiala protester, för vi vet ju hur hon trivs när hon väl är där.

Är Albert nöjd om han väl sitter där? Är det den tråkiga knytningen som gör att han inte vill? Det kanske verkar hemskt att göra som vi, knyta trots protester, men om alla parter blir lyckligare än innan av att göra så, känns det iaf värt det för oss. Och det har blivit bättre, inga protester längre, förutom på natten.

[Knyttet & K]

I har haft en period (en lååång sådan) då hon försökt smita undan så fort hon ser sjalen, skrikit rätt mycket under första sekundrarna av knytningen, men sen är hon jättenöjd när hon väl sitter där. Jag har väl tolkat det som att hon sammankopplar sjalandet med sömn, och det gillar hon ju inte. Men hon hatar ju vagnen också, så det kan ju vara stillasittandet. Hursomhelst har vi knutit upp henne trots initiala protester, för vi vet ju hur hon trivs när hon väl är där.

Är Albert nöjd om han väl sitter där? Är det den tråkiga knytningen som gör att han inte vill? Det kanske verkar hemskt att göra som vi, knyta trots protester, men om alla parter blir lyckligare än innan av att göra så, känns det iaf värt det för oss. Och det har blivit bättre, inga protester längre, förutom på natten.

När vi ska ut kan han protestera lite, men när vi väl kommer ut är han nöjd. Men då har jag inget val. Hunden måste rastas och det funkar inte att Albert går själv förrän vi kommit ut i skogen. Inne vet jag inte. Då blir han så mycket argare och eftersom han så tydligt visar att han inte vill sitta i sjalen har jag inte tvingat (jag hoppas ju att han ska ändra sig ) Inne är det ju sällan jag verkligen MÅSTE ha honom i sjalen och eftersom A oftast inte lugnar sig när han väl har blivit arg (förrän han får som han vill alltså) har jag inte utmanat ödet...

[naggie]

Har inga goda råd men jag skickar en kram till er och hoppas att Albert kommer på andra tankar snart. Det kanske bara är en fas?

[Tigermilk]

Precis samma här... Promenader funkar ibland, fast det är ofta protester innan hon hamnat på plats. Hon vill ändå vara i famnen lika mycket, men det är ju så tungt och opraktiskt att bära m armarna.

J:s teori är samma som Boostens, alltså att hon förknippar det med sömn (eftersom han alltid söver i selen), min teori är att hon hela tiden vill hoppa upp och ner i famnen, och det blir ju svårt när hon sitter fast i sjalen.

Och vi som tänkt fjällvandra i sommar, hmmm...får börja styrketräna armarna redan nu

[Knyttet & K]

Precis samma här... Promenader funkar ibland, fast det är ofta protester innan hon hamnat på plats. Hon vill ändå vara i famnen lika mycket, men det är ju så tungt och opraktiskt att bära m armarna.

J:s teori är samma som Boostens, alltså att hon förknippar det med sömn (eftersom han alltid söver i selen), min teori är att hon hela tiden vill hoppa upp och ner i famnen, och det blir ju svårt när hon sitter fast i sjalen.

Och vi som tänkt fjällvandra i sommar, hmmm...får börja styrketräna armarna redan nu

Det var länge sedan vi sövde Albert i sjalen, så han borde inte förknippa det med sömn, men man vet ju aldrig. Jag tror att han tror att han inte ska få det han vill när jag tar fram sjalen, för så är det med allt annat. Försöker man sätta på honom ett förkläde när han ska diska blir han galen för förkläda=äta, när vi byter utekläder är det samma sak - han tror att han inte sak få gå ut eftersom man inte sätter på honom de vanliga kläderna... Ja ja, jag får väl fortsätta kånka och hoppas på att det snart ska gå att förklara läget för honom.

Härligt med fjällvandring förresten, vart ska ni gå?

[Tigermilk]

Nånstans norrut, jag är sugen på Abisko. (fast med tanke på hur lite pengar vi hittills lyckats spara ihop blir det väl en dagstur runt tavelsjöleden. Eller en sväng i gammliaspåret )

[Knyttet & K]

Nånstans norrut, jag är sugen på Abisko. (fast med tanke på hur lite pengar vi hittills lyckats spara ihop blir det väl en dagstur runt tavelsjöleden. Eller en sväng i gammliaspåret )

Abiskotrakten är underbar. Vi var i Björkliden när vi firade mammas 50-årsdag. Då blev det bara dagsturer men det finns många fina sådana runtomkring. Jag och J försökte oss på en lite längre tur med övernattning, men den var ganska floppartad. Men vi hade trevligt ändå.