Bootstrap Framework 3.3.6

[Helena]

Sedan jag börjat bära Saga mer och mer i sjal, så sover hon inte själv alls. Det gör ingenting, men jag tror att det hänger samman på något vis.
När hon var nyfödd tyckte jag det var skönt att hon sov själv ibland, för jag var så trött och orkade inte ha henne i sjalen hela tiden, men nu orkar jag mer.

Men jag tänker på dem som vill att deras barn ska sova själv ibland och ha dem i sjalen ibland, går det att göra så? Alltså om de är små, när de är större är det ju lättare att lägga ner ett barn och låta det sova vidare.

[Gullan]

Det är nog bara en fas... D var sån i somras. Det gick över. Nu kan hon somna i vagnen på promenad, eller i sjalen inne och då "tippar" jag ner henne i vagnen så sover hon vidare där.

[Kusmi]

jag tror också på att det kan vara en fas. Tyckte att det gick upp och ner med att sova själv. I början fungerade det att lägga ner honom ibland och sen funkade det inte alls och så funkade det lite igen.

[Frigg]

Ragnar sov ofta själv från att han var nyfödd tills han var nästan 2 månder. Han kunde sova i princip var som helst. Sen var det nästan som om han blev mer medveten om var han sov och ville bara sova i famnen. På natten ville han helst ligga på min mage. Vi fick honom aldrig till att sova i spjälsängen igen och väldigt sällan i vagnen.
Vi upptäckte inte sjalarna förrän han var 3 månder gammal så denna förändring kan inte ha berott på att han burits i sjal för mycket. Annars har jag hört om många barn som blivit oroliga med sömnen någon gång mellan 1 och 3 månader.

[Elly]

Jag tror inte heller att det har med sjal-bärandet att göra. Vår son vägrade ligga ensam när han var nyfödd. Vi hade honom i sjal väldigt mycket. När han blev två månader accepterade han att ligga själv kortare stunder, och sedan blev de längre och längre.

Min kompis har en dotter som är tvärtom. Som nyfödd och ett par månader framåt kunde hon ligga ensam och sova (eller bara ligga och titta) hur länge som helst. Så totalt olik min son. Jag blev nästan lite avundsjuk. Men i takt med att hon har blivit äldre har hennes krav på sällskap ökat. Hon bärs inte i sjal/sele överhuvudtaget.

Jag tycker du ska fortsätta pröva att lägga ner henne själv då och då. Om hon protesterar får du väl ta upp henne igen. Men plötsligt en dag kommer hon tycka det är okej att ligga själv igen. Det är jag ganska säker på.

[P]

Min yngsta sover inte gärna själv om han inte får sova på mage, då sover han. Kan ha att göra med att han känner sej trygg och det känns som han är i sjalen.

[solanna]

Min Dante har alltid kunnat sova både själv och i sjalen. Oftast ammar jag honom till sömns på sängen hemma och sedan smiter jag när han somnar. Kör samma grej inför nattsömnen. Min äldsta son som dock inte var sjalbarn (tyvärr) kunde aldrig smitas ifrån. Ammade jag honom till sömns fick jag ligga kvar tills han sovit klart. Oftast blev det aldrig mer än 45 min, men det kunde ju ändå kännas lite långt ibland. Äldsta sonen kunde bara sova själv i rullande vagn, men det var protester innan han somnade och hade jag haft bärsjalsalternativet då så hade allting varit mycket lättare tror jag.

Dante har fått åka sjal sedan han var nyfödd, men han har alltid varit lugnare i temperamentet så jag tror att det är mycket av en läggningsfråga också. Vissa barn är mer high-need än andra och jag tror inte att det är något som man förälder skapat, även om man förstås kan förändra saker lite genom att möta behoven på olika sätt. Frågan är bara till vilket pris? Jag ångrar fortfarande att jag "övade" min äldsta son på att somna och sova i vagnen. Han protesterade alltid innan han till slut resignerade och det kommer nog alltid att sitta som en liten tagg på samvetet.

Jag förstår verkligen att det är jobbigt att ha ett barn som inte kan sova för sig själv, men jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för det och tro att det är du som har skapat behovet hos henne. Försök istället att vara glad över att du har ett sådant fantastiskt verktyg som sjalen att möta hennes behov med. *pepp, pepp*