Relation/uppväxt mor aspie barn adhd odiagnostiserade

[Barnet]

Disclaimer: Jag vill inte trampa någon på tårna. Jag har ingen utbildning för att sätta diagnoser. Jag tycker egentligen inte man ska sätta diagnoser på någon. Men jag försöker förstå min morsas och mina ständiga konflikter.

Jag grubblar mycket. Jag vill ha svar på saker. Och jag tror att våra egenskaper/diagnoser har ett stort finger med i spelet.

Jag: kvinna i 40-årsåldern ej diagnostiserad men känner sig ”hemma” i adhd och autism.

Morsan: kvinna i 70-årsåldern ej diagnostiserad men stämmer väldigt bra in enligt mig på Aspbergers.

Hur är det att växa upp med en förälder med NPF? Har förälderns varit medveten om det?

Brukar förälder och barn med NPF krocka och därmed bråka mycket?

Det känns som att det är lite sent i livet att bli undersökt i 70-årsåldern. Har en Aspie svårt att ta till sig saker? Skulle morsan bli hjälpt av att läsa på om NPF?

Gu va jag svamlar ...

Hela livet har jag velat ha morsans gillande och uppskattning. Hon är duktig på att påpeka det som är fel och fult. Hon ljuger aldrig säger hon. Vilket enl mig då blir att hon hellre säger sanningen och sårar någon. Som att även när jag var ett ungt barn var det viktigare att säga sanningen om mina teckningar än att göra mig glad.

Jag borde i det här fallet sluta leta efter svar. För jag tror inte det finns några. Jag borde släppa det. Men jag kan inte. Det påverkar mig så mycket.

Idag under jättebråket sa jag att jag var en osäker person. Mån om att göra rätt. Morsan sa att hon alltid sett mig som en stark person som säger det jag tycker och vill. Hon har aldrig sett mig som osäker. Att jag borde sagt emot mer när det gäller mitt gymnasieval. Jag kände mig tvingad. Att mitt val inte skulle vara bra nog?!

Hur kan man missa att ens barn är osäker?

Många gånger vill jag göra slut med morsan. Sätta punkt. Det skulle dock även innebära slut med pappa. Och det vill jag inte. Och jag skulle troligen ändå fortsätta grubbla. Men grubblet skulle i så fall inte få mer.

Ni är kloka. Ge mig en kram.

[zink]

Kram

[zink]

Borde släppa. Nog vore det praktiskt Men du vill ju förstå...

(Sedan finns det ju även de med narcissitiskt beteende. Ingen diagnos men dränerande för omgivningen.)

[Anonym__]

Kör anonymt eftersom jag pratar om andra än mig själv

Jag undrar om inte min mormor var autistiskt. Hon var rätt knepig, väldigt rak och vad jag vet så hade min mamma svårt med henne. Fått lära mig nyligen att vi alltid åt köttbullar där när jag var liten bara för att vi åt vegetariskt och det var ju så larvigt. (Vi åt fick och ägg och som sagt kött ibland borta men mycket mycket sällan). Min mormor gick bort redan innan jag blev tonåring så han inte få så jättemånga intryck själv. Men älskade henne och hon var underbar mot oss barnbarn (vi fick alltid krypa ner i sängen på morgontimmarna när vi sov över tex).

Min mamma hade ingen bra relation med sin mamma vad jag vet. Men min mamma är lite aspig hon med och inte den mest meddelsamma människan så har fått läsa lite mellan raderna och gå på vad min pappa (som var skild med mamma i många år) säger.

Så det har absolut påverkat min mamma negativt.


Här hemma har vi en pappa med diagnoser och barn med diagnoser. Det fungerar förvånansvärt bra i vissa avseenden och mindre bra i andra. Men han har ju också en hel del insikt till skillnad från din mamma. Och det är framförallt ADHD:n som är starkast vilket inte ger samma typ på problem som autism. Vårt barn med diagnos krockar nästan aldrig med någon av oss föräldrar så kan inte svara på den frågan tyvärr.

[Barnet]

Kram

Tack!

Borde släppa. Nog vore det praktiskt Men du vill ju förstå...

(Sedan finns det ju även de med narcissitiskt beteende. Ingen diagnos men dränerande för omgivningen.)

Jag har läst på om narcisster (tack vare dig) redan för flera år sedan för att försöka första mig på morsan. Jag kom dock fram till att hon har vissa drag men nej narcisst är hon inte.

[Barnet]

Anonym__

Ja det där med mat. Mina barn är kinkiga med mat. Av morsan får jag alltid höra att jag och min bror vi åt allt. Nån gång när vi var hos mina föräldrar hade hon gjort en köttfärsgryta. Väldigt likt köttfärssås men tillräckligt olikt för att mina barn inte skulle äta. Det känns som om hon göra sånna saker på pin kiv för att reta/straffa mig. Erbjuda glass precis innan läggdags är en annan sån sak. Så jag får extrajobb att lägga sockerspeedade barn.

Att barnens farmor och farfar bara serverar och själva äter anpassad barnmat i en vecka när alla barnbarn är där har morsan uttalat sig väldigt förvånat och negativt om. Otänkbart enl henne.

I övrigt kommer hon rätt bra överens med mina barn.

Ja det är det där med insikt. Jag tror inte hon skulle ta till sig om jag la fram info om Aspergers. Inte ens när hon var yngre. Även om jag inte har en diagnos har jag tagit till mig och försökt jobba med mina olika sidor. Försökt förstå på mig själv.

Att både jag och pappa tar hennes förslag som kritik är vårt fel. Det är minsann inte hur hon lägger fram det och med vilken röst som är fel.

[zink]

Kram

Tack!

Borde släppa. Nog vore det praktiskt Men du vill ju förstå...

(Sedan finns det ju även de med narcissitiskt beteende. Ingen diagnos men dränerande för omgivningen.)

Jag har läst på om narcisster (tack vare dig) redan för flera år sedan för att försöka första mig på morsan. Jag kom dock fram till att hon har vissa drag men nej narcisst är hon inte.

Eller hur, det är lurigt lika i vissa gråzoner har jag tänkt på. Så bra att du kunnat bena ut det. Blir ju lite olika strategier.